Någon examen handlar det inte om (som på 60-talet och dessförinnan), men firas gör det ändå, precis som när det togs real-och studentexamen. Och dyrt kan det bli för föräldrarna.
Ylva Lagercrantz Spindler i SvD:
Grundenten kostar föräldrarna tusenlappar. Avslutningsbrunch, eftermingel, vernissage och bal. Om högstadieavslutningen på sin höjd firades med ett pyjamasparty på åttiotalet har den under 2000-talet alltmer börjat likna studenten.
https://www.svd.se/a/63kM6L/skolavslutningen-i-nian-liknar-alltmer-studenten
Lider vår samtid av en kollektiv maximeringspsykos?
Nu är det ju inte så att vi missunnar vår (dvs Ylva Lagercrantz) kära dotter allt det bästa, men det finns något tvångsmässigt i att ribban för vad som är avslutningsnorm verkar höjas för varje år, ett slags bulimisk upptrappning som följer en gängse utveckling av mycket annat de två senaste decennierna. Exempelvis antalet delfinaler i melodifestivalen.
Bakom allt detta ligger det förstås främst en kommersialisering av vår tid. Som kryper allt längre ned i åldrarna. Själv gick jag bara ut, ut genom entrén på den kommunala skola jag aldrig mer ville återse någon gång på åttiotalet (medan min syster i varje fall minns ett pyjamasparty – och middag med lärarna).
Är jag en bitter boomer? Sannolikt, men när en kollega berättar att det numera också finns något som kallas förskolestudenten, med plakat och allt, är det något inom mig som briserar: kapitalisera inte på några av livets finaste stunder!
Bloggarens realexamen firades grundentenligt på Stadshotellet i Falköping (numera rivet). På muntan hade han fått redogöra för kol-14-metoden och fått svåra frågor om kristendomen. Bloggaren och Ulf (omnämnd här nedan) (och någon mer) hade några veckor innan examen försökt muta adjunkten i kristendom med hembakt sockerkaka, men hon hade vägrat att ge oss några som helst ledtrådar inför muntan.
Bloggaren sitter längst bort i mittersta raden på fotot här nedan.
Till höger på fotot ser man Peter Brandt. Hans föräldrar ägde Ekmans välrenommerade klädaffär i Falköping.
Jag blev inte professor, men charkuteristen Claessons son Ulf blev det. Han sitter nere till vänster. Vi stötte faktiskt på honom på Nässjötåget 2017, då på väg från stugan i Broholm till bostaden i Zurich:
https://www.venture.ch/network-1/ulf-claesson
På Ulfs vänstra sida sitter lokförardottern Helene Ekberg. (Vad mamman sysslade med vet jag inte).
Och i dagarna firar vårt ena barnbarn att hon går ut nian. Hon gör det grundentligt, och det storartade firandet är hon sannerligen värd ❤️🇸🇪💐
Bengt Rahms blogg 