Ledarna i Israel, Iran och i det Iranska revolutionsgardet är som tonårskillar på en skolgård

Världen håller andan i väntan på hur Iran ska agera efter att Hamasledaren Ismail Haniya dödats i Teheran.

Hämtat ur Klara von Gegerfelts artikel i SvD: https://www.svd.se/a/4B3gL9/militarkallor-iran-kan-attackera-pa-mandag

Rouzbeh Parsi är forskare och programchef för Mellanösternprogrammet på Utrikespolitiska institutet.

I Västvärlden har vi en tendens att utgå från att Israel är en demokrati och följaktligen kommer dess ledande politiker att vilja undvika krig. Det antagandet köper inte Rouzbeh Parsi. Mordet på Haniyeh var en provokation från Benjamin Netanyahus sida.

Netanyahus politiska överlevnad bygger på att de här olika konflikterna fortgår. Därför att ögonblicket som de är över kommer även landets politiska ledning att behöva svara på varför Hamas attack den sjunde oktober överhuvudtaget kunde hända.

Han säger att det kan vara nyttigt att tänka på ledarna i Israel, Iran och i det Iranska revolutionsgardet som tonårskillar på en skolgård.

För dem handlar det om att ständigt tuffa upp sig gentemot varandra och de gör det med enorma risker. Och de är alltid övertygade om att de själva är bäst på att hantera riskerna.

Det är ett problem, enligt Rouzbeh Parsi. Han menar att man kan applicera det som inom internationella relationsforskningen kallas för ”brinkmanship” på skolgårdskillarna.

En part ökar trycket mot sin motpart, till och från, för att testa om de vågar ta nästa steg, och så vidare.

Det finns ingen amerikansk president som skulle kunna säga nej till att stödja Israel om landet är under attack, säger Rouzbeh Parsi.

Därför försöker Iran att svara tillräckligt hårt för att demonstrera sin avskräckningsförmåga – men samtidigt tillräckligt mjukt för att Israel inte ska kunna använda Irans svar som anledning att dra in USA i ett krig mot Iran.

Det här är en väldigt svår kalkyl och minsta misstag kan få oanade konsekvenser.

Rouzbeh Parsi tar en raketattack mot en militär anläggning som exempel på ett möjligt svar från Iran. Om en raket skulle slå ner i ett bostadsområde och av misstag döda civila istället för militär personal skulle det kunna skapa en möjlighet för att Benjamin Netanyahu att starta krig mot Iran.

Varför dröjer Iran med svaret?
Om man svarar direkt när man blir attackerad gör man det på motståndarens villkor. Man kan därför försöka ta kontroll över situationsdynamiken genom att inte svara direkt, säger Rouzbeh Parsi.

Rent strategiskt har Iran egentligen råd att bida sin tid och låta konflikten fortgå på en lägre nivå som utifrån deras perspektiv ändå är hanterbar.

Men det mest rationella alternativet vinner inte alltid i en policydiskussion. Irans ledning måste ta flera andra faktorer i beaktande. Liksom tonårskillarna på skolgården kan det som lönar sig på lång sikt kosta för mycket att göra just här och nu.