Förra hösten gjorde jag ett inlägg om jordbävningen i Agadir.
När jag nu läser Arthur Lundkvists memoarer visar det sig att han och hans hustru Maria befann sig på ett hotell i Agadir när det stora skalvet inträffade.
”Vi hade ett rum med altan ut mot havet på hotell Mauritania, som låg vid strandboulevarden, ingrävt i sluttningen till tre våningars höjd, med ingång från vägen som ledde förbi på baksidan. Strax bakom reste sig ett annat högt och smalt hotell, så blottställt att jag genast sade att där ville jag inte bo, med tanke på eventuella orkaner.”
”Strax före midnatt kom det riktiga skalvet, som överraskade oss när vi just somnat. Jag slungades ur sängen och befann mig hopkrupen i ett hörn, med händerna över huvudet för att skydda mig mot bråte som rasade ner. Skalvet dånade som en dov underjordisk åska, stentungt, och kom med fruktansvärd kraft allting att skaka och hoppa.”
”Plötsligt såg vi att hotellet ovanför var borta, spårlös försvunnet! Det kändes som en stöt: man förstod att knappast någon kunde ha överlevt där.”
Bengt Rahms blogg 