Det var då han avslutade den memoarbok jag läser. Och då skrev han såhär om välfärdssamhället:
”Jag är kritisk mot välståndet och välfärdssamhället som förnöjsamhet, försoffad vällevnad, isolerad självtillräcklighet. Men jag väntar att den perioden i huvudsak ska vara övervunnen, att svenska folket ska få nog av vulgärmaterialistisk tillfredsställelse, tekniska leksaker och infantil underhållning. Välstånd är naturligtvis utmärkt i och för sig, men det måste användas på ett förnuftigt sätt, göras meningsfullt, för att inte stagnera i självändamål eller vändas i förstörelse. Och det får inte existera på andras bekostnad!”
Det är tur att Arthur slipper uppleva vårt samhälle som det tar sig ut nu, närmare 60 år senare.
Bengt Rahms blogg 