Karin Thunberg har träffat Bruno K Öijer, som är aktuell med sin nya diktsamling ”Växla ringar med mörkret”.

https://www.svd.se/a/gwdlEB/bruno-k-oijer-da-fick-jag-tyst-pa-de-javlarna
Bruno K Öijer lär vara den ende svenske poet som åtnjuter rockstjärnestatus.
”Att en talgoxes hjärta väger tyngre än Bibeln” (hämtat ur den nya diktsamlingen).
Nej, han har inte slutat provocera. Karin Thunberg tänker att det här är ett försök att reta upp religiösa fanatiker. Alla fanatiker blir uppretade när man säger sanningen. Och det är ju ett av poesins främsta syften, att gå emot den allmänna opinionen, röja sin egen väg.
Lyrik för Bruno K Öijer är själens gerillarörelse mot samhällets alla lögner och orättvisor.
Han har kvar min upprorskänsla mot orättvisor. För de finns ju kvar. Människor världen över utsätts för samma lidande nu som då. Där finns inget stopp.
Det enda intressanta, oavsett om du läser en bok, lyssnar på ett musikstycke eller ser en konstutställning:
Din uppfattning om verkligheten ska rubbas, du måste bli förd till en plats där du inte varit tidigare. Det är kulturens förbannade uppgift.
Bruno K Öijer avskyr folks grävande i all skit de upplevt, som offermentaliteten i ”Söndagsintervjun” och i ”Sommar” i P1.
Upprört talar han om den jag-fixerade värld vi lever i. Alla dessa dagböcker som ges ut, där människor berättar vad de äter till middag och ser på tv. Det är så fruktansvärt tröttsamt. Han skulle aldrig läsa en enda av dem.