… och många andra sjukdomar kan man läsa i boken Gamla tiders sjukdomsnamn.
Engelska svetten drabbade främst England under slutet av 1400-talet och in på 1500-talet. Farsoten drabbade framför allt unga, kraftiga och välbeställda män, och ledde till döden inom ett dygn för de allra flesta. Den började med frossbrytningar som varade upp till tre timmar. Sedan började den sjuke svettas kopiöst och fick värk i kroppen. Döden inträdde inom 24 timmar, särskilt om de sjuka somnade. Den som överlevde ett dygn tillfrisknade inom några veckor. En som drabbades, och dog var Gustav Vasas bror Magnus Eriksson.
Sista gången sjukdomen återkom var 1551.
https://www.svd.se/a/kRldkB/englands-glomda-farsot-slog-mot-de-valmaende
Det har föreslagits att den engelska svettsjukan orsakades av ett hantavirus, som sprids av gnagare. Eftersom det borde ha uppträtt fall efter 1551 kanske det rörde sig om ett medeltida, numera utdött virus. En sjukdom som delvis liknade den engelska svettsjukan hade flera utbrott mellan åren 1718 och 1861 i regionen Picardie i Frankrike, men även på andra platser. Den kallades suette des Picards och anses ha berott på en variant av hantavirus som spritts av gnagare. På tyska kallades den Frieselfieber. När Mozart dog 1791 i Wien angavs dödsorsaken officiellt vara ”ein hitziges Frieselfieber”.
Uppsala-feber var en i juli och augusti månader kring sjökanterna iakttagen remitterande rötfeber. Enligt Darelius (min Härjasläkting och grundare av Serafimerlasarettet) klagade den sjuke merendels över magen samt matthet. Magen blir gärna spänd och något öm.
Enligt professor Wolfram Kock rörde det sig antagligen om tyfus, tyfoidfeber eller paratyfus.
Bengt Rahms blogg 