Jag insåg snabbt att jag redan hade läst Nidamörkur. Istället fick det bli Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari”.
Där får vi veta hur människan blev människa.
Lasse Berg har inget till övers för Rousseaus och Hobbes mörka bild av människan som en grym och egoistisk varelse. I stället presenterar han en ljus framtidsbild av evolutionen.
Människan som art kännetecknas enligt Berg av genetiskt nedärvd fallenhet för monogami, solidaritet, jämställdhet, andligt färgad konst, rytmik, lättja och konfliktlösning genom samtal, inte våld.
Vår släkting människoapan bonobon är kanske bäst av alla. Den kallas för den kärleksfulla apan eftersom den utöver sin förkärlek för kroppskontakt med andra oftast löser konflikter genom ömsint och kärleksfull kroppskontakt, istället för som schimpansen, med aggressivitet och våldsamma slagsmål.
Bonobon löser alltså helt enkelt konflikter genom att använda sig av sin sexualitet.
Släktforskning på apnivå:
Att allt började i Afrika råder det ingen tvekan om. Därom tvistar ej längre de lärda. Enligt de senaste beräkningarna har endast 83 000 år gått sedan en liten grupp anatomiskt sett fullt moderna människor lämnade Afrika för att snart nog uppfylla jorden. Alla folkgrupper på alla kontinenter utanför Afrika härstammar från dem. Sådant syns i våra gener.
Om detta, och mycket annat, handlar ”Gryning över Kalahari”.
Bengt Rahms blogg 