Ur Olof Ehrenkronas ledare i SvD, publicerad på valdagen
Den stora amerikanska vanföreställningen har varit att Donald Trump bedrogs på sin valseger 2020. Trots alla bevis på motsatsen lyckades han få hela sitt parti att öppet hålla med honom eller hålla tyst om sanningen. Inte därför att alla tänker som han utan för att han har makt och lögnen tillåts leva vidare av sådana som vill få del av makten.
I stora drag sympatiserar hälften av väljarna med de politiker som har gjort sig delaktiga i bedrägeriet. Att vanföreställningen var på väg att leda till en statskupp tycks redan vara glömt och förträngt.
I ljuset av den stora vanföreställningen har republikanernas företrädare spridit andra påhitt som att invandrare i Springfield äter upp invånarnas hundar och katter. Trump själv har dessutom gjort gällande att det bland migranterna döljer sig personer som den fiktiva figuren och kannibalen Hannibal Lecter.
Demokraterna påstås förorda barnamord efter födseln och skolorna uppmuntra eleverna att byta kön. På valmöten målas bilden upp av pojkar som skickas till skolan och kommer hem som flickor. Vad som är propagandans överdrifter eller omdömeslösa försök att skämta är inte alldeles glasklart. Men även sådana påståenden måste, för att vara effektiva, grundas i fördomar med breda sociala och politiska referenser.
Men det som sker i den amerikanska valrörelsen är inte isolerat till USA. I Europa utkämpas just nu det blodigaste kriget sedan andra världskriget som en följd av den ryske presidentens historiskt grundade vanföreställningar. I Kina och Nordkorea drivs totalitarismen av ideologiska förvillelser av liknande slag. Iran styrs av en regim där villfarelserna förankras i religionen.
Det är lätt att se hur hjärnspöken i det 21:a århundradet, tvärtemot vår intuitiva uppfattning om att vi lever i vetenskapens förnuftsbaserade tidsålder, i en skrämmande omfattning styr ledare i länder med stort våldskapital. Förvillelser som leder till handlingar präglade av hänsynslös brutalitet.
En valrörelse i USA tilldrar sig i den västvärld som är demokratins, upplysningens och den rationella vetenskapens hjärtland. Utbytet över Atlanten, av människor, erfarenheter, värden och idéer, har grundat mänsklighetens mest humana och resursstarka civilisation. Det hade inte varit möjligt utan ett ledarskap som förvaltade dessa värden och resurser väl.
Just nu, i vår tid, genomgår detta ledarskap en av sina värsta kriser. Oavsett valutgången är läxan redan given. Vi måste lära oss att välja våra ledare med större omsorg. Demokrati är också en rekryteringsprocess.
Bengt Rahms blogg 