En av världens mest berömda julberättelser är en riktig spökhistora

Charles Dickens hade egna, bittra erfarenheter av fattigdom i barndomen. Det gav honom ett livslångt socialt engagemang, som kanske allra bäst kom till uttryck i en av världens mest berömda julberättelser.

https://www.svd.se/a/Ooa1LO/charles-dickens-budskap-behovs-aven-julen-2024

Charles Dickens ”En spökhistoria vid jul”, eller ”A Christmas carol” som den heter på engelska, publicerades för första gången 1843. 

Denna långnovell är berättelsen om Scrooge, en snål gammal man som gjort det till en vana att betala sina anställda urusla löner, undvika den lilla familj han har kvar, och vara allmänt otrevlig: en genomrutten, iskall syndare till människa, helt enkelt. Han avskyr allt vad mänsklig värme heter, och särskilt julen. Den enda anledningen till att hans stackars hunsade bokhållare Bob Cratchit får ledigt på juldagen är för att ingen vill göra affärer då, så Scrooge kan ändå inte arbeta.

Men på julnatten besöks Scrooge av den döde Jacob Marley – Scrooges forna kollega, som i spökform visar upp de tunga kedjor han bär på, och som han smitt under sitt liv genom sin själviskhet och girighet. Marley varnar Scrooge för att han själv är på väg att gå samma öde till mötes – eller möjligen ett än värre – och berättar att han denna natt kommer att besökas av tre andeväsen. De är i tur och ordning Forna julars ande, Nuvarande julens ande och Kommande julars ande.

Dessa varelser tar med Scrooge på en resa i tid och rum, där han får möta sig själv som barn, ensam och föräldralös i en dragig skolsal, och även får återse sin ungdoms fästmö, som lämnade honom då hon insåg att han älskade sina pengar mer än henne. Han får tjuvkika på den fattiga familjen Cratchits julfirande, och blir särskilt berörd av lille Tim, Bob Cratchits svårt sjuke son. 

Men det är ju precis sådana som Tim som Scrooge i ett utslag av timbroitisk iver velat göra sig av med när han avfärdat insamlingar till fattiga med en hänvisning till problemet med överbefolkning. Vad ska vi med halta och lytta till? De kostar ju ofantligt mycket pengar.

Dickens levnadstecknare Michael Slater menar just att denne med sin spökhistoria fann ett mycket mer effektivt sätt att kampanja för fattigas rättigheter än att skriva pamfletter. Dickens hade egna, bittra erfarenheter av fattigdom; hans far skickades i fängelse på grund av obetalda skulder och Dickens fick själv sluta skolan som 12-åring för att arbeta i en fabrik. Det ledde till ett livslångt socialt engagemang och gjorde avtryck i snart sagt alla hans romaner.

Och Scrooge vänder om från sin misantropi och sitt svaghetsförakt när Kommande julars ande visar honom en enslig och övergiven grav dit ingen kommer – Scrooges egen grav. Men det som påverkar honom mest är kanske att anden också låter honom förstå att lille Tim inte kommer överleva om inte familjen Cratchit får det bättre ställt. 

Dickens tycks säga att det är svårt att känna för den vi inte har mött ansikte mot ansikte, inte har lärt känna. Den som avskyr fattiga gör det delvis för att hon inte ser dem som fullt ut mänskliga, som hon själv. Det andarna gör för Scrooge är på sätt och vis samma sak som Dickens gör för oss – det vill säga, berättar sagor som gör att vi kan leva oss in i andras omständigheter. Litteraturen som väckarklocka för empatin, helt enkelt.

”En spökhistoria vid jul” har varit populär sedan den publicerades, men den har fått ett uppsving bland unga på nätet. Klassmedvetna generation z-amerikaner hyllar en julberättelse som avkräver de rika ansvar och konkret omfördelningar av resurser. (Tänk om de bara hört talas om ”Karl-Bertil Jonssons jul”!) 

I Dickens London fanns inte mycket till julstämning, men om han sett 2000-talets julfiranden hade han inte kunnat klaga på bristande festlighet – men väl på bristande medkänsla och samhällsansvar. 2024 hårdnar klimatet återigen för de mest utsatta bland oss. Göteborgs stadsmission rapportera att rekordmånga familjer sökt stöd inför julen – ansökningarna har ökat med 38 procent sedan förra året. Föräldrar låter bli att hämta ut sina mediciner eller pantar burkar för att ge barnen en julgran; de som har det allra svårast får avstå mat för att barnen ska få äta sig mätta, för under lovet får de ju inte mat i skolan.

Budskapet i ”En spökhistoria vid jul” är lika brinnande aktuellt i dag som det var 1843. Så läs, begrunda och swisha en slant till valfri välgörenhetsorganisation!