Med felmarginal inräknad inträffade födelsen fyra till sju år före Kristi födelse. Och det är inte säkert att det skedde i Betlehem. Det kan lika gärna ha handlat om Nasaret.
https://www.svd.se/a/VzeQj1/jesus-ar-den-obesegrade-solen
Hämtat ur Understreckaren:
De tidiga kristna hade inget julfirande. Deras centrala firningsämne var Jesu uppståndelse från de döda, som man kom samman för att fira varje söndag. En särskild dag för firandet av Jesu födelse uppkom först i mitten av 200-talet, när de kristna i Alexandria började fira en fest till minne av Jesu födelse den 6 januari. Det julfirandet vann stor utbredning bland de kristna i den östra halvan av romarriket.
De kristna i den västra delen av romarriket började fira jul först runt år 330 och deras firningsdag blev den 25 december. Det var ingen slump, för på den dagen inföll Sol invictus-festen då man i Rom firade den obesegrade solguden som övervunnit vintermörkret och nu återvänt med ny kraft. Den föreställningen började de kristna tillämpa på Jesus, med hänvisning till Johannesevangeliet.
Johannes har ingen berättelse om Jesu födelse. Han inleder i stället sitt evangelium med en konstfull poetisk prolog med kosmiska dimensioner. Med tankar hämtade ur Gamla testamentets vishetslitteratur talar Johannes om det gudomliga Ordet som kommer in i världen och blir människa för att lysa upp världens mörker. Jesus är det gudomliga ljus som lyser upp människornas mörker och som med sin uppståndelse från de döda har besegrat världens alla mörka krafter, förklarar Johannes.
Det budskapet förvandlade den romerska solgudens festdag till Jesu födelsedag. Och i fornkristna hymner som ”Splendor paternae gloriae” (”Du strålglans av Faderns härlighet”) hyllade man den uppståndne Jesus som den sanna sol invictus – den sol som har besegrat själva döden och som aldrig mer går ner.
Bengt Rahms blogg 