Med sin bok ”Christer Strömholm och nazismen” vill Andreas Gedin rucka på den piedestal där Strömholms eftermäle tronar, genom att ingående beskriva ett högerextremt förflutet som rymmer flera grova brott. Dessutom vill Gedin skildra hur vidden av denna nazistkoppling har fördunklats och friserats genom åren; nedtonad till ett mörkt förflutet har den givit svärta åt konstnärsmyten, och därmed snarare skapat än skadat ikonen Strömholm.

