Idag vandrade vi från rastplatsen ovan Västerplana till Martorpsfallet.
Och väl framme kunde vi ana Mösseberg, långt där borta i fjärran.
Vinden var isande kall men vi kunde trösta oss med den myckenhet av blåsippor som Kinnekulle har att erbjuda. Och där vi satt och fikade hade vi faktiskt sällskap av en tibastbuske.
Vi stötte på några som vi känner. De hade sett tre älgkalvar på vägen upp från Husaby. Vi fick hålla till godo med dovhjort – som pålägg.
Bengt Rahms blogg 