Det här mästerverket läste jag ut i ett huj.
https://www.svd.se/a/Ppmz25/recension-vithet-av-jon-fosse
Ju närmare romanjaget närmar sig gränsen, desto mer överger han språket.
När romanjaget träder över gränsen till döden finner han sig paradoxalt nog vara i ett gränslöst tillstånd, där allt är möjligt. Det är ett hoppfullt slut. Det skimrar om det.
Bengt Rahms blogg 