Några utdrag ur en artikel i SvD:
När PG Gyllenhammar dog förlorade Sverige en ikon. Samtidigt miste författaren Cecilia Gyllenhammar en far.
https://www.svd.se/a/1Mb64K/cecilia-gyllenhammar-om-pappa-pg-kande-mig-alskad
Var kvarlevorna finns i dag vet hon inte. ”Förmodligen i Kanada”. Men någon jordfästning har ännu inte skett. Cecilia tror att kvarlevorna kommer att delas upp.
Offentligheten var viktig för Pehr, han njöt och fick energi av den, av svenska folkets kärlek och sådär.
Han hade även en lynnig och bossig sida. Han kunde retas och vara ganska grym. Så man fick hålla en viss distans.
Hon säger att hennes pappa hade behövts i debatten just nu. I en tid präglad av utförsäljningarnas effekter, ökad korruption inom det offentliga och ett geopolitiskt säkerhetsläge som gör behovet av institutionell trygghet och integritet akut.
– En stabil stat, en skola som håller ihop. Det är sådan ABC som jag tror att pappa hade kunnat få ut retoriskt till en opinion som tror att Elon Musks nedskärningar av statsapparaten är höjden av frihet.
Pehr G Gyllenhammar var socialliberal. En folkpartist som med åren blev socialdemokrat. En företagsledare, kritisk mot meritokratin – som han menade ofta bygger på ärvda pengar och kontakter.
Eller som hans dotter definierar den: ”En moral för att hålla klassamhället i schack”.
– Maktdelning var viktigt för pappa. Att de anställda ska ha makt genom fackföreningar och att de ska ha del av vinsten.
Han var också republikan. Han ville ha bort kungahuset eftersom den höll överklassen skyddad. Pappa var för att allt skulle vara transparent, han avskydde hur kapital hålls dolt genom stiftelser och familjeklaner.
– Pappa hade inte så många vänner men han tog gärna kontakt med människor han mötte på stan. Det kan jag känna igen mig i. När man träffar någon i en ICA-kö och börjar skoja och skratta. Så var han mycket, han kom lätt i samspråk.
Pehr G Gyllenhammar talade inte ofta om sitt judiska arv. På hans mammas sida fanns flera personer som dött i Förintelsen, men som i många andra judiska familjer omgavs det förflutna med tystnad.
– Som person präglades pappa av en väldig rörlighet. Jag tror den kom ur det judiska. Att det var farligt att slå sig ner, man kunde lätt flytta på sig om det behövdes. När han blev utkastad ur den svenska överklassen hamnade han i New York och London och rörde sig bland judiska vänner där. Han hade liksom ingen riktig hemort.
Av pappa kände jag mig älskad. Med mamma kände jag nog alltid att hon inte riktigt visste vad kärlek var
Bengt Rahms blogg 