Det är spännande att följa takbytet i vår bostadsrättsförening. I morgon skall de nya takpannorna hissas upp, och börja läggas – på hus 69.

Samtidigt läser jag tidskriften Byggnadskultur 1:18, som vi fick av Anna Lokrantz i samband med besöket på Kollängens Tinghus under Vårrundan.


Jag lär mig att det finns många typer av tak, som mansardtak (eller brutet tak), säteritak (som på Stola Herrgård), sadeltak (som i vår förening, även om det är många vinklar och vrår), valmat tak, flackt tak (i princip osynligt från marken), samt pulpettak.
Vad har man då för takmaterial? Jo:
Plåttak (med förzinkad, galvaniserad plåt)
Tegeltak (kom till Sverige redan på 1500-talet), kan hålla i 3-400 år!!! Det enda kvarvarande svenska tegelbruket finns i Vittinge, utanför Sala
Betongpannor byts ofta alldeles för tidigt, av estetiska skäl
Eternittak (tillverkades av asbestcement). Eternit är ofarligt för hälsan så länge materialet får vara kvar på sin plats.
Skiffertak (skiffer från Grythyttan, Glava och Kroppefjäll). Sedan 1960 bryts det ingen ny skiffer i landet. Lång hållbarhet.
Takspån ofta brukat i skogsbygder och numera mest till kulturhistoriskt värdefulla byggnaderz
Stavspån mest till kyrkor, var den vanligaste takbeläggningen i Rom (100 år f.kr). Bör tjäras vart 6:e år.
Torvtak mkt vanligt i Sverige fram till mitten av 1700-talet. Underst bräder, därpå fyra överlappande lager med näver. Överst två lager med torv, med rotsidorna mot varandra. Mullåsen skall hindra torven från att glida ned.
Stråtak (råg)halm eller (blad)vass. Vassen håller längre än halmen.
Papptak det vi idag kallar takpapp är inte baserat på papper, utan är istället en polyesterduk som impregnerats med asfalt. Under 1800-talet handlade det om lump, som doppades i tjära. Men pappen bröts ned av solen och man var tvungen att underhålla med tjärstrykning.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mansardtak
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vittinge_tegelbruk
Jag höll på att glömma de gröna taken, som har en lång tradition i Sverige, men som under 1800-talet fick lämna plats till andra material, som tegel och plåt. Då hade det handlat om torv, vass och halm, men i slutet av 1900-talet återkom gröna tak i nya former. Nu handlade det om sedumtaket. Sedum är en torktålig fetbladsväxt. Men det har även tillkommit biotoptak med betydligt fler växtarter. Fördelarna med gröna tak är många – mer hållbart omhändertagande
av dagvatten, motverkande av urbana värmeöar, gynnande av växt- och djurliv, bättre luftkvalitet och sänkta bullernivåer. Och lägg därtill ett stort upplevelsevärde!!
Och som ni säkert förstår är det som är skrivet här hämtat ur Byggnadskultur 1:18.