Boken ”Min tid hos Lindorm Liljefors” fick Biblioteket beställa från Umeå. Boken är skriven av Per Magnusson och handlar om dennes tid som jaktelev (i mitten av 70-talet) hos den excentriske konstnären Adolf Lindorm Liljefors, son till Bruno och Signe Liljefors.
Jag tror att Per Magnusson numera bor i Floby, med hustru Ingrid.
Det är en dråplig historia som berättas.
Lindorm Liljefors hem i norra Uppland var fyllt med vilda djur. Där fanns bl.a. ett lodjur (som ibland fick vistas inne i bostaden). Sedan fanns det 24 hundar, två tranor, ett tamt rådjur, ko med kalv och tjur, två berguvar, gäss, m.fl djur.
Frukosten bestod av pulverkaffe och Pågens skorpor, lunchen likaså, kvällsmålet lagades av Adolfs hustru Marianne och maten var ofta vidbränd och seg.
Till TV-tittandet dracks det whiskey. Fick Lindorm Liljefors då syn på Yassir Arafat i rutan blev han rasande, och sköt honom bums (men bara med fingret).
Bostaden, inkl gårdsplanen med alla sina skjul, var fylld av bråte. Där såg ut ungefär som om flera handgranater hade bringats att brisera!!
Lindorm Liljefors var lynnig och kunde explodera av ilska, men Per Magnusson stortrivdes och känner stor tacksamhet mot Adolf och Marianne, och tänker fortfarande på dem, varendaste dag.
Jag har inte läst så många sidor (hämtade hem boken igår em), men redan nu kan jag säga att den som gillar jakt kommer att gilla denna bok.
Det var i Fredrik Sjöbergs biografi om Bruno Liljefors jag fick boktipset.
Bengt Rahms blogg 