Hämtat ur Merete Mazzarellas Understreckare ”Redan språkbruket var skoningslöst”
https://www.svd.se/a/4BpKRV/merete-mazzarella-om-dagmar-herzogs-the-question-of-unworthy-life
Mellan 1939 och 1945 tog Hitlers eutanasiprogram livet av nästan 300 000 människor av vilka de flesta var psykiatriska fall, eller hade en kognitiv funktionsvariation eller en beteendestörning. 210 000 mördades i Tyskland, resten i det ockuperade Polen eller i Sovjet. De dödades på flera olika vis: i gaskamrar med kolmonoxid, i masskjutningar, genom överdosering av läkemedel, förgiftning eller systematisk svält. Fler än hundra av de män som lärt sig sköta gaskamrarna fortsatte sedan sina karriärer i koncentrationslägren i Polen. Eutanasiprogrammet var alltså del ett av Förintelsen.
Redan 1920 utkom en bok som skulle få stor betydelse, nämligen juristen Karl Bindings och psykiatern Alfred Hoches lilla bok ”Die Freigabe der Vernichtung lebensunwerten Lebens” (Tillstånd att utplåna liv som inte är värda att leva).
Argumenten var både känslomässiga och ekonomiska, författarna betonade dels det obehag de tog för givet att alla känner inför mentalsjuka och kognitivt nedsatta, dels de kostnader det innebar att vårda dem.
Binding var tydlig med att den grupp han kallade ”obotliga idioter” – och som enligt honom saknade allt ”själsliv” – förbrukade år, ja, årtionden av vård till ingen nytta. ”Jag kan”, skrev han, ”inte se något juridiskt, samhälleligt, moraliskt eller religiöst hinder för att tillåta dödandet av de här personerna”.
Bara några månader efter nazisternas maktövertagande 1933 lades grunden för det som skulle utmynna i ett massmord av funktionsvarierade.
Det är inte att undra på att bloggaren blir rasande när han tänker på de individer som gillar SD och Jimmie Åkesson.
Bengt Rahms blogg 