Merete Mazzarella har skrivit en intressant Understreckare om biografier (något jag själv gärna läser även om det för tillfället är Kerstin Ekmans Dödsklockan som fångar mitt intresse).
”Vi läser biografier för att komma nära de personer de skildrar, för att förstå hur de blivit som de blivit och få deras liv sammanfattade och värderade. Men vi läser dem också för att lära oss hur vi kan styra upp våra egna liv.”
https://www.svd.se/a/Pp7950/merete-mazzarella-biografier-lar-oss-att-leva-vara-egna-liv
”I sin biografi ”Angela Merkel” (2016), över den förra tyska förbundskanslern, skriver journalisten Stefan Kornelius att hon på resor alltid hade en uppsättning svarta kläder med sig för den eventualiteten att en prominent person skulle dö eller en katastrof inträffa.”
”Merkel var skeptisk till president Obama och var inte ensam om det: “Under lugna stunder på de europeiska toppmötena har de brittiska, franska och tyska statscheferna frågat varandra om det bara är mot dem som den amerikanske presidenten ter sig så underligt, så oåtkomligt och avmätt. /…/ Trots sina patosfyllda tal är Obama ingen särskilt hjärtlig person, han är snarare introvert och fixerad vid sin familj.”
Voltaire skrev på detta vis om den svenske krigarkungen: ”Karl XII var en ståtlig man med ädel hållning, han hade en mycket vacker panna, stora milda blå ögon och en välformad näsa, men nedre delen av hans ansikte var obehaglig, och munnen förvreds alltför ofta av ett skratt som endast kom från läpparna. Han hade svag skäggväxt och var nästan skallig. Konungen var ytterst fåmäld och det vanemässiga skrattet var ofta hans enda svar på tilltal. Vid hans taffel rådde djup tystnad.”
Dödsklockan har snart ringt klart. Då väntar en omläsning av Kerstin Ekmans fina biografi om en bondpojke vid namn Klas Jonsson som föddes 1735 i Bjärka socken i Västergötland (Då var allt levande och lustigt). Han skulle när han skrevs in i Skara Katedralskola få namnen Claudius Bierkander, senare förenklat till Clas Bjerkander. Kerstin Ekman följer honom under de nära 60 år han levde.
Skiftesverksladugård från Bjerkanders föräldrahem Stora Timmerbacka i Bjärka socken:
https://digitaltmuseum.se/021017187592/1m16-a20466
Från grannsocknen kom sonen till gästgivaren och barnaläraren Gunnar Jonsson. Pehr Gunnarsson var hans namn. Han kom att studera i Greifswald och ”var ute” tio år tidigare än Bjerkander.
När han skrevs in i Skara skola var det under namnet Peter Hernquist. Han var en av Linnés favoriter och kom att bli den svenska veterinärmedicinens fader.