Så kom den då äntligen, en sann recension av SVT-serien ”Så byggdes Sverige”.

https://www.dn.se/kultur/johan-croneman-lojevackande-larv-nar-petra-mede-tar-publiken-for-idioter/
Storsatsningen ”Så byggdes Sverige” hade kunnat bli hur bra som helst – men det blev pannkaka. ”Jag vet inte när jag senast såg ett sådant totalt publik- och bildningsförakt i ett och samma program”, skriver Johan Croneman.
Några ”klipp” ur artikeln:
klickvänlig populistisk smörja
Vilken skitkanal som helst kan ju försöka komma upp med en riktigt geggig och osmaklig programidé – SVT presenterar snart något som är ännu mer undermåligt i genren. Det har de helt enkelt bara bestämt sig för. Konkurrera ut alla!
Motbjudande är ett starkt ord, medges, men man kan i alla fall tillåta sig att utbrista: ”Men vad i helvete!?”
Men att ingen under produktionens gång förstått att detta löjeväckande larvande förstör absolut allt är närmast ofattbart.
Pannkaka är gott, men pannkaka på tv är fruktansvärt att tvingas sätta i sig. Särskilt om man fått för sig att nu ska vi både bilda det svenska folket och dessutom underhålla det – och det något alldeles grönjävligt mycket dessutom. Parollen? Ge dem inte en lugn stund! Kolla in musiklistan i eftertexterna, till exempel. Det får inte vara tyst en sekund.
”Så byggdes Sverige” blev ett barnprogram. Ett dåligt barnprogram. Vad det verkligen meningen?
Komikern Petra Mede har gjorts till seriens ciceron och hennes otajmade vitsande och larvande slår alla tidigare satta rekord i genren. Som sina små hjälpredor har hon två vuxna ”män”, arkitekten Gert Wingårdh och arkitekturkritikern Mark Isitt (bägge pratar gärna barnspråk) som dessutom fjantar runt i något slags tidsmaskin. En taskigt ombyggd flygande bil – nä, man tror knappt det är sant.
Jag vet inte när jag senast (om någonsin) såg ett sådant totalt publik- och bildningsförakt i ett och samma program. Vi som tittar är idioter, det råder det ingen tvekan om, och de som ska guida oss igenom ”Så byggdes Sverige”, pratar givetvis till oss som de idioter vi är.
När Petra Mede pratar om fattigdom, smuts och trångboddhet låter det närmast som fredagsmys från förr. Och som en kommentar till bankkrisen på 90-talet utbrister Petra Mede: ”Attans! Vi som fått sådan smak för hus och hem.”
Man förstår liksom nivån. Det finns ingen.