Det finns en kvinna i Lidköping som sover ute – året runt – ofta i en busskur som hon helt sonika har ockuperat. Hon skräpar ner och förorenar. Inte sällan uppträder hon aggressivt. Hon har erbjudits boende, men något sådant vill hon inte ha.
För den som har minsta kunskap om psykisk sjukdom är det uppenbart att den aktuella kvinnan är gravt psykiskt sjuk och i behov av sluten psykiatrisk vård.
Men så fungerar det inte vårt land efter psykiatrireformen 1995.
Många utsatta patienter hamnade mellan stolarna och blev hemlösa eller isolerade när mentalsjukhusen avvecklades.
Den ”frihet” de psykiskt sjuka har uppnått till följd av denna reform innebär inte sällan att de hamnar i ren misär.
Anders Q Björman om psykiatrins fiasko:
Bengt Rahms blogg 