Ur Artur Lundkvists memoarbok ”Självporträtt av en drömmare med öppna ögon.” Första resan till Sydamerika, inte långt efter krigsslutet:
”Båtresan upp till Callao i Peru blev minnesvärd. Det var i den kyliga Humboldtströmmen och fartyget nästan plöjde sig fram genom jättemaneter och fiskstim. Fågelmolnen förmörkade bokstavligen solen och dök efter fisk i ett enda blixtrande av vita kroppar. Havsklipporna där fåglarna höll till låg och rök som offeraltaren av färsk spillning.”
”Världens högsta järnväg förde mig och en reskamrat genom ett sicksacksystem femtusen meter upp i Anderna, där lamadjuren stod i profil mot avgrunderna i långhalsade grupper likt fåglar och indiankvinnor tömde sina supar, med barn på ryggen och en virvlande slända i handen.
Vi åkte utmed branterna i en gammal indianbuss som var så låg att vi nästan måste ligga ner, och det tycktes bara vara att välja mellan att dö blundande eller med öppna ögon. Indianerna satt på huk, i runda filthattar, tuggade koka och skrattade, pekade på en madonna av stanniolpapper som dansade i ett snöre framför föraren och bevarade våra liv.”
Bengt Rahms blogg 