Så här skrev Artur Lundkvist 1966:
”Hur ser du på den svenska samhällsutvecklingen just nu?
Jag är kritisk mot välståndet och välfärdssamhället som förnöjsamhet, försoffad vällevnad, isolerad självtillräcklighet. Men jag väntar att den perioden i huvudsak ska vara övervunnen, att svenska folket ska få nog av vulgärmaterialistisk tillfredsställelse, tekniska leksaker och infantil underhållning. Välstånd är naturligtvis utmärkt i och för sig, men det måste användas på ett förnuftigt sätt, göras meningsfullt, för att inte stagnera i självändamål eller vändas i förstörelse. Och det får inte existera på andras bekostnad.”
För 70 år sedan, men det har inte blivit bättre utan snarare mycket, mycket värre.
Bengt Rahms blogg 