Johan Hilton: Liberalernas kram visar hur extremt Sverige är
KulturkrönikaSedan Liberalerna välkomnade SD som regeringspartner har M följt efter. Nu utmålas Jimmie Åkesson som bästismaterial och rena hedersknyffeln. Det är ett uttryck för det största missförståndet om vad svenskhet innebär, skriver GP:s kulturchef Johan Hilton.
Hämtat ur Hiltons utmärkta artikel:
I åratal knattrade Simona Mohamsson ned emfatiska avståndstaganden från SD på Twitter. Det fanns ingen hejd på hur skadligt partiet var, hon blev hellre överkörd än att sitta i samma bil som dem, faktum var att det var SD som gjorde att hon ens engagerade sig i Folkpartiet. De röda linjerna mot partiet? Permanenta.
Trodde man. Tills de en dag inte var det längre. I stället: kramiz. Nu är Jimmie Åkesson absoluuuut inte företrädare för ett gammalt rasseparti med rötterna i den bruna myllan längre. Au contraire, han är en bästis och hedersknyffel. (En utnämning som till och med Åkesson själv tycks lite förvånad över – under presskonferensen blev hans ögon sådär klotrunda som de brukar bli när han baxnar av häpnad över järnrör och fylletwittrande, rasistiska lokalpolitiker.)
Sedan Mohamsson öppnade sin famn har därefter en sorts ihållande fågelkvitter om hur salongsfähiga SD är lagt sig över landet. I veckan dök det nya radarparet upp i en Kvartal-intervju där Mohamsson betonade hur mycket gemensamt de har. Ungefär samtidigt frågade Svenska Dagbladet henne om Sverigedemokraterna är mer likt Liberalerna än vad sossarna är. ”Det korta svaret är ja” svarade hon med sitt vanliga eftertryck.
Det var ungefär där Johan Hilton gav upp hoppet om den här valrörelsen.
Bengt Rahms blogg 