Nere från Kristianstad har vi nåtts av den glädjande nyheten att Bruno K Öijer ämnar ge ut en ny diktsamling 2024.
https://www.dn.se/kultur/bruno-k-oijer-ger-ut-forsta-dikterna-pa-tio-ar/
Redan 1974 tog vi som var unga del av Guru Papers. Det var i denna anarkistiska tidskrift som Öijer myntade begreppet ”Spräng den förbannade kultureliten”.
När jag blir varse att en kvinna lämnar förment kristna sammanhang för brunhögern, då kommer jag osökt att tänka på Irma Grese.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Irma_Grese
Här finns det hårdfakta om slaget vid Bengtskär (så heter också den bok jag just nu läser). I den här fasen av kriget var Finland bundis med Nazi-Tyskland – motståndaren var Sovjetunionen:
För mig är det obegripligt att människor med ett kristet sinnelag kan rösta på ett parti som KD.
En av mina kusiner påminner mig om att nu när Skyttedal har drabbats av en etisk härdsmälta (egentligen är den inte alls ny!!) kliver högerhöken Teodorescu in på första plats i EU valet. Hon visade ju sitt rätta tryne när hon var chef för GP:s ledarredaktion.
Insändarsidorna fylls av inlägg från gnällputtar som klagar på dåligt plogade gator och vägar, och kraftigt försenade eller inställda tåg.
Jag tycker att den gamla hederliga snösvängen bör återupprättas och att de som klagar mest skall ställa sina tjänster till förfogande, utan dröjsmål.
Under de stränga vintrarna på 60-talet var säkert ett 50-tal man igång med att röja spår och växlar på Falköping C. Nu förlitar sig Trafikverket på eluppvärmda växlar, men det räcker inte. Det krävs även manna- och kvinnokraft!
Ånge 60-tal: https://digitaltmuseum.se/021018083035/snosvangen-rycker-ut-i-ange
Snösvängen i Sundsvall -58: https://digitaltmuseum.se/011014703680/snosvangen
Gnäll- och gnölexempel från NLT:
Efter att ha upplevt mystiken vid Hanging Rock beger jag mig till Bengtskär.
https://www.bengtskar.fi/sv/hem/
Att jag skriver detta beror på att jag lyssnade på en intressant intervju med Hans Zingmark i P1 Morgon (cirka 08.40 idag).
Hans Zingmark, överläkare och specialist i intern- och lungmedicin i Halmstad har i en forskningsrapport gällande patienter som fått en nära döden-upplevelse i samband med hjärtstopp påvisat en totalt förändrad livssyn för dessa individer. För dem var döden inte ett slut utan en passage in i något annat och de hade en gemensam tro på att livet fortsätter efter döden.
Hans Zingmark: ”Efter att ha läst otaliga studier, träffat andra internationella forskare, fördjupat mig inom kvantfysik och utifrån vad dessa patienter jag träffat berättar, så har jag landat i att medvetandet inte är fysiskt kopplat till den här kroppen eller hjärnan. När vi dör slutar kroppen att fungera men medvetandet är något annat, vad vet jag inte, det är det ingen som vet, men medvetandet verkar inte ha något slut.”
https://www.regionhalland.se/nyheter/hans-har-forskat-om-nara-doden-upplevelser/
https://www.pagepressjournals.org/index.php/qrmh/article/view/10241
De här tidningsurklippen från jan och febr 1966 hittade jag på Facebook.
För att betvinga snödrivorna kring Falköping var man tvungen att ta hjälp av en snöslunga från Norrland.
Ena dagen trettio grader kallt. Nästa dag åskväder – med flera rejäla nedslag på Falbygden. (Se kartbild).
Ur led är tiden
Det är säkert många som håller med om att Mösseberg påminner om ett hästhuvud, med Bergsjön som öga.
Och i en sal inne i grannberget Ålleberg befinner sig ryttarna:
”En av sägnerna kring Ålleberg handlar om de tusentals ryttare som i full stridsmundering med guldförgyllda hjälmar och sköldar sover i bergets inre. Men de är ständigt stridsberedda att rycka ut om fara hotar bygden.”
”Den vanligaste av sägnerna om Ållebergs ryttare handlar om en bonde som for med ett lass säd till marknaden i Falköping. När han passerade Ållebergs ände kom en man och bad få köpa hela lasset. Bonden följde den främmande mannen in i en sal inne i berget. Där låg riddarna och sov fullt stridsklädda. Bonden råkade stöta till ett betsel så det klingade, varvid ryttarna vaknade och undrade om det var dags. Mannen, som köpt lasset, försäkrade att de kunde sova vidare.”
Lille Tarzan är inte den som ger sig i första taget. Även när det är 21,3 minusgrader skall han ut på promenad. Matte får snällt följa med.
Men om Tarzan hade befunnit sig öster om Värsås kl 06.00 i morse hade han tveklöst frusit som en hund
Bengt Rahms blogg 