Argentina kan i helgen få en president som uppträder med motorsåg på sina valmöten…

0ch kallar klimatkrisen ”en socialistisk lögn” och påven för en ”jävla vänsteranhängare”.

Ibland kan man få för sig att vi lever i en lajvad version av Uppenbarelseboken. Men också på vulkanens sluttning är det människans plikt att planera morgondagen, skriver Björn Wiman i sin krönika i dagens DN.


https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-varifran-kommer-all-denna-plotsligt-uppvallande-destruktivitet/

Vi befinner befinner oss på kanten av en krater som när som helst kan explodera. Men även människor som lever under sådana omständigheter blir förälskade och svartsjuka, skvallrar om andra och vill klättra i karriären.

Det nya, jämfört med många tidigare kriser, är att det denna gång inte tycks finnas något slut i sikte. Krisernas kurvor verkar inte plana ut som vi är vana vid. Hamas massaker i Israel och det påföljande kriget i Gaza har ödelagt möjligheten till fred för generationer framåt. Putins invasionsstyrkor har bitit sig fast i Ukraina. I USA kan nästa presidentval innebära att världens viktigaste demokrati upphör att existera i sin nuvarande form.

Till det kommer klimatkrisen, som ju mer uppenbar den blir i verkligheten desto mer frenetiskt förträngs ur det offentliga medvetandet.

Torgny Segerstedt skrev om hur en hotfull situation kan verka både förädlande och befriande för människan: ”Nu får humanitet och vett ånyo taga nappatag med sina fiender från begynnelsen. Det kan aldrig skada.”

Är det befogat att vara rädd för framtiden? Ja, menar teologerna Patrik Hagman och Joel Halldorf  i ett avsnitt av Läsarpodden, med argument hämtade från sin medeltida kollega Thomas av Aquino. Rädsla är en naturlig reaktion, sammankopplad med insikten om att vi riskerar att förlora någonting som vi sätter verkligt värde på. Det kan handla om demokratin, freden, möjligheten att leva i tolerans och trygghet med dem vi älskar. Denna ”äkta rädsla” bör skiljas från feghet, som snarare handlar om att förlora sådant som vi åtrår endast av bekvämlighet eller begär: fyradagarsweekendar med flyg, Foodoraburgare och finfina fyndpriser på black friday. Rädslans tid blir också en tid av urskillning. Vad är värt att bevara? Vad är det inte?

I ett tillstånd av evig rädsla kan dock ingen existera. I ”Från helvetets brevskola” skriver C S Lewis svindlande vackert om tiden och om hur människornas värsta fiende är lockelsen att ge allt för stor akt på framtiden: ”Nästan alla synder har sin rot i framtiden”, konstaterar han. ”Tacksamheten, den blickar bakåt och kärleken ser till det närvarande. Fruktan, girighet och lust blickar framåt.

Dagens levnadskonst består därför i att inte bli alltför fast i sin fruktan för framtiden.

Det människorna kan göra är att leva och verka på ett ANSVARSFULLT sätt i dag – hitta det nu ”som är helt genomlyst av strålar från evighetens ljus”. C S Lewis skriver: ”Endast i nuet bjuds dem frihet och verklighet.”

Det giftiga dårrepet

Understreckaren i morgon handlar om sömnsvårigheter.

https://www.svd.se/a/eJn9Ja/har-somnpillret-blivit-den-enkla-utvagen

Redan Aristoteles skrev en kort text om sömnlöshet och där hittar vi en lista över den antika världens sömnmedel; opiumvallmo, alruna, vin, och det numera nästan utrotade gräset dårrepe. (Dårrepe har inte observerats i Sverige sedan 1961. Växte i vårsäd på åkrar, liksom på ruderatmarker).

SVA om dårrepe: https://www.sva.se/amnesomraden/giftiga-vaxter-a-o/darrepe/

Hos djur kan dårrepe ge allvarliga centralnervösa störningar med symtom som vinglighet, sjuklig trötthet (somnolens), förlamning, kramper, raseri, pupillutvidgning (mydriasis), synstörningar, våldsamma kräkningar, kolik, sänkt kroppstemperatur (hypotermi) och andningssvårigheter (dyspné). Vanligtvis återhämtar sig djuren och dödsfall genom andningsförlamning är ovanligt.

De otrevliga effekterna är kopplade till alkaloiden temulin som produceras av en parasitsvamp bunden till dårrepet.

Någon artikel om dårrepes effekt på människan har jag inte lyckats finna. Men som bekant är även människan ett djur.

Wikipedia:

Tillägg: Jag har nu hittat en artikel som handlar om effekten på människor:

Bregott smygkrymper förpackningarna

Arla byter ut förpackningarna på Bregott.

https://www.svd.se/a/BWa3OQ/bregott-byter-ut-forpackningarna-sveriges-konsumenter-kritiskt

Bregott säljs idag i två olika storlekar, 300, respektive 600 gram. Dessa två förpackningsstorlekar krymps och blir istället 250 och 500 gram. Utöver dessa tillkommer en ny storlek – ett storpack på 750 gram

Detta är ett klockrent exempel på krympflation. Mindre förpackningar till samma pris är ett sätt att smyga igenom en prishöjning. I grunden tycker vi att det är ohederligt. ”Ett klockrent exempel på krympflation” säger Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter.

Men en som garanterat inte ägnar sig inte åt krympflation är Garant. Kaffepaketet är på 500 g, och kaffet prisas för sin goda smak av SvD.

Mörkrost i testet men mellanrosten är på samma fina smaknivå!

Trestegsraketen

Min ena Gökhemskusin har försett mig med information om de tre steg Regionerna har att ta – när det ser ut att barka käpprakt åt helskotta!!

Egentligen är katastrofen i vår Region redan ett faktum. Det räcker med att nämna tre namn för att inse att det är så illa:

Ahlström-Skatt-Eliasson

Det är i princip som bränslet i de kärnvapenmissiler Sovjetunionen hade utplacerade i Baltikum under Kalla kriget.

Beståndsdelar (förutom salpetersyra och fotogen): kvävetetraoxid, jodin och samine. En frätande, dödlig cocktail! Livsfarlig för den som fick en enda liten droppe på sin hud.

Morgunblaðið

Morgunblaðið rekommenderas för den som vill veta mer om situationen kring Grindavik på Island.

https://www.mbl.is/frettir/

Men det krävs hjälp av Google Översätt!!

Haraldur Sigurðsson, vulkanolog, tror att om det blir ett utbrott nu så kommer det med största sannolikhet att få utbrott i havet, sydväst om Grindavík.

Då skulle det kunna bildas en ny ö i havet, precis som när Surtsey dök upp ur vågorna på 60-talet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Surtsey

Inte läge för stabsläge

Även om behov skulle uppstå (t.ex. pga betydligt fler inlagda Covidpatienter) inbillar jag mig att ledningen för Skaraborgs sjukhus i det längsta undviker att utlysa stabsläge.

Ett sådant tillkännagivande skulle nämligen innebära att den Ahlströmtrogna sjukhusledningen skulle tvingas bekräfta att nedläggningen av all akutverksamhet vid Skaraborgs sjukhus i Lidköping var ett enda stort misstag.

Och därmed skulle sannolikt ett stort antal huvuden komma i rullning.

Meningsbristepidemin drabbar främst individer som ägnar sig åt självförverkligande

Genom att flytta fokus från oss själva till något större mår vi bättre psykiskt. Det menar sjukhusprästen Oskar Arngården som är van vid att möta människor i kris. Han har själv varit nere på botten.

https://www.svd.se/a/9z1LJ9/prasten-oskar-arngarden-varvar-crossfit-med-livsfragor

Vad vill jag? Vad är meningsfullt? Vart är jag på väg? 

Det är existentiella frågor som många av oss brottas med när vi hamnar i en gränssituation. Du kanske förlorar ditt arbete, fyller 40 år, separerar. Eller barnen flyttar hemifrån, någon närstående dör. 

Då brukar de här frågorna dyka upp. 

Vi människor är väldigt bra på att tänka att vi ska vara individualistiska, självständiga och uppnå självförverkligande. Men det går emot något i oss själva.

Människan är en relationell varelse och har ett behov av att vara en del av något större.

När vi upplever att vi är en del av något större, att det finns något som bär, då skapar det en trygghet. Även om jag är liten i det här så är jag inte ensam.

Ida Hallgren, doktorand i praktisk filosofi och leg psykolog ser också en vinst i att flytta fokus från sig själv till något större, att ”glömma sig själv” en stund.

Hon säger att det råder en menings­brist­epidemi som bottnar i att vi lever i ett konsumtions- och kund­samhälle. För när allt tillskrivs ett pris blir också allt utbytbart.

Vi har lärt oss att vi ska agera som kunder och att sikta på att maximera den egna lyckan. Men det finns en tragik i synsättet att om var och en satsar på sitt och sin egen lycka, då blir det bäst för alla.

Problemet är att vi då inte får tillgång till något annat, som är djupt mänskligt – behovet av att vara behövd. Att ha en social roll, exempelvis att få ge och ta emot.

Det vi förlorar är möjligheten att betyda något mer för andra än att vi har pengar och saker att erbjuda. Det berövar oss viktiga relationer och roller, att vara del av något större.

Som sjukhuspräst hamnar Oskar Arngården ofta i samtal med personer som är nära döden. När vi pratar om vad man har ångrat i livet kommer vanligtvis samma svar: det är relationer man har försakat. 

Oskar Arngården kan bli ledsen över det, över att vi tror att vi klarar oss själva. Men på dödsbädden blir det så uppenbart att det gör vi inte. Det är relationerna vi i slutändan kommer att sakna och ångra att vi valde bort.

Vi behöver glömma vårt ego och hitta ett mer kollektivt jag för att må bättre. Det säger den amerikanske psykologi­professorn Dacher Keltner, världs­ledande forskare inom välbefinnande.

https://www.svd.se/a/on29X0/dacher-keltner-forundran-hjalper-oss-finna-mening-med-livet

Idag tänker vi alldeles för mycket på jaget, särskilt genom vårt fokus på sociala medier, där vi är upptagna av hur vi framstår och ofta jämför oss med andra.

Vi behöver sätt att ta oss bort från det ego- och begärs­styrda jaget till ett mer kollektivt jag. Vi behöver känna att vi är samman­kopplade med eko­systemen, de sociala- och kulturella systemen runt oss.

Förundran tystar den tjatiga, självkritiska, arroganta, statusmedvetna rösten som tillhör vårt ego och förmår oss att samarbete och öppna våra sinnen för livets mysterier.

Om vi ägnar fem minuter varje dag åt förundran kan vi bli bättre människor. Förundran hjälper oss hitta mening, stärker hälsan och gör oss mer generösa.