Det ser illa ut för Moder Jord, riktigt illa.

Men det finns även en och annan god nyhet på miljöområdet:

Vi har upplevt samma sak många gånger, vi som verkligen utnyttjar kollektivtrafiken. Men det gör antagligen inte våra lokalpolitiker. För gjorde de verkligen det skulle det ha sett helt annorlunda ut inne på Resecentrum.

För att förbättra morgonhumöret kan vi t.ex. ta del av vad f.d. lantbrevbäraren Johnny Karlsson i Emmaljunga har för funderingar kring temperaturen på kaffet:

https://www.nsk.se/debatt/kaffe-kan-verkligen-fordarva-manniskans-mage/

Kaffe kan verkligen fördärva människans mage

Det sägs att kaffe är något som verkligen kan fördärva människans mage.

Jag var ett levande bevis på detta genom mitt yrke som lantbrevbärare. Ett yrke som gått upp i rök till landsortsbefolkningens förtvivlan.

Som pensionär sedan 26 år har jag konstaterat i efterhand att endast kaffe som är kokt i 100 grader är oskadligt, åtminstone för undertecknad.

Tusen och åter tusen människor dricker dagligen 70-gradigt bryggkaffe.

Skulle jag mot förmodan få i mej sånt blask så skulle magen göra revolution. Många människor säger att deras magonda beror på för mycket kaffedrickande… Fel, fel absolut fel. Det beror på bryggtid, kontra koktid.

Det talas ofta illa om snabbkaffe, men faktiskt är det allra bäst, då vattnet till yttermera visso är kokt.

Numera mår min mage dagligen perfekt, med 100-gradigt kokt snabbkaffe.

Det vore trevligt om jag fick något gehör angående detta.

Johnny Karlsson i Emmaljunga

Jag kan tillägga att Anne och jag har gått över till Melittas kaffefilter. De är inte billiga men kaffet smakar inte längre beskt – vilket det gjorde med billigare typer av filter. (Men någon insändare lär filterbytet inte generera).

Vi bor i ett område där det köps bilar som är för breda. De kommer inte in i garagen. Varför måste bilarna bli större och större? Är det för att få plats med all onödig och oftast totalt meningslös bråte som har införskaffats?

Ur miljösynpunkt borde det ju vara vettigare och mer ansvarsfullt att köpa en mindre bil, eller helt avstå från bilinnehav (vilket faktiskt 30% av de som bor i vårt område gör).

Understreckaren i torsdagens SvD

”Den vanliga grunden för självrespekt är den respekt som våra grannar förärar oss.” I den banbrytande studien ”The theory of the leisure class” konstaterade Thorstein Veblen redan 1899 att vår konsumtion i högre grad än vi vill tro handlar om att göra intryck på omgivningen.

https://www.svd.se/a/zEPwoK/vart-omattliga-behov-av-onodig-konsumtion

I Veblens evolutionära historieskrivning la krigar- och jägarklassen i tidiga ”barbariska” samhällen beslag på andras ägodelar genom våld och plundring. Senare mer utvecklade epoker karaktäriseras av än mer lömska och bedrägliga härskarmetoder av det från produktiva sysslor befriade översta samhällsskiktet. Den vunna lediga tiden vigdes i stället åt prestigefyllda uppgifter inom statsförvaltningen, armén, kyrkan eller åt idrottsliga aktiviteter. I den industrialiserade tidsåldern äras samma slags samhällsmoral av den arbetsfria klassen, som ogenerat affischerar sin sociala och materiella överlägsna position medelst ”iögonfallande konsumtion”, ungefär som krigare och jägare i primitiva samhällen visade upp sina troféer och krigsbyten.

NRK direktsänder t.ex. från den kollapsade kraftverksdammen:

https://www.nrk.no/osloogviken/ekstremvaeret-hans-1.16506620

Vad upplevde jag den kvällen,

höstkvällen när jag gick efter ved åt mor?

Jag minns den så väl, ingen kväll minns jag som den.

Det var då jag för första gången såg stjärnorna.

Med vedträna i famnen kom jag att se upp i himlen

och då såg jag dem däruppe, omgivna av sitt gränslösa mörker.

Överallt ovanför mig fanns de i en ödslighet utan gräns.

När jag kom in till mor igen och lade ifrån mig vedträna vid köksspisen

märktes säkert ingenting särskilt på mig, säkerligen inte.

Men när jag gick och satte mig på min pall långt borta från de andra

var jag inte längre något barn.

Kommentar:

För första gången anar barnet (Pär Lagerkvist) något om människans situation i kosmos, sin egen situation och upplevelsen av ett heligt mysterium, en känsla av närvaro, av bävan inför det outgrundliga.

Jag upplevde ungefär samma känsla som barn, inte minst när jag en sen höstkväll gick ut på kökstrappan hos mormor, rundade husknuten och blickade upp mot stjärnhimlen i öster – och blev varse vintergatan.

Det är svårt att förstå varför man säger Åre by. Den hårdexploaterade och hårdgjorda fjällsidan liknar faktiskt mer en mindre stad.

De som har investerat i fastigheter i ”byn” lär ha anledning att ångra sig. För vem vill bo på en plats där vatten, lera, sten och grus rasar ned för branterna?

Oskicket att hårdexploatera och hårdgöra våra fjäll måste upphöra.

De som har gått på niten att köpt fastigheter i Åre lär snart inse att de har kastat pengarna i sjön.

Pistexplosionen på Åreskutan. Så blir det när klokskap ersätts av profit.

Snart kommer Åre verkligen att leva upp till begreppet by.

(Enligt Nationalencyklopedin är by en grupp gårdar och hus ute på landsbygden)

Vad tror ni händer om man har nio barnbarn hemma, samtidigt? Förutom att det är jättekul kan det hända att touchpennan går upp i rök.

Trots att ovädret Hans dök upp igen begav jag mig till busshållplatsen. (Där blev jag nästan nedskvätt av ett antal bilister. Hurdana är folk nuförtiden)?
När bussen hade rullat några hållplatser steg det på en äldre dam, med rollator. Hon försökte spänna fast rollatorn med ett spännband men då började busschauffören att köra, med henne vinglande på golvet. Han fick en skarp reprimand av mig, rollatorn kunde säkras och damen sätta sig. Sen körde chauffören stoll (troligen ansåg han sig vara försenad, vilket han definitivt inte var). Antagligen ville han ha tid att röka innan avgång från Resecentrum.

Min favorit-touchpenna för 99 kr på bokhandeln var slut, men jag hittade en för 29 på Kjell & Compani. Hoppas att den håller månaden ut.

Jag dök in på biblo för att söka en stunds skydd från Hans härjningar, och fick med mig en bok om Skåneleden.

Man får se upp på gågatan. Vissa cyklister kör som dårar. Har vi slutat visa hänsyn i det här landet??

När jag precis hade passerat NLT’s lokaler hördes det en rejäl smäll. Det hade inträffat en olycka strax där intill, i form av en sidokollision. Sidoairbagen hade utlösts i den påkörda bilen. Kvinnan som körde den hade lite ont i huvudet men var i övrigt ok. Den unga kvinna som hade framfört den påkörande bilen var chockad och ledsen.

Jag tillkallade ambulans och sedan dök även polisen upp. Någon ambulanstransport blev aldrig aktuell, tack vare airbagen. Men den chockade unga kvinnan fick tröst och värme.

Någon touch handlade det inte om, något som detta foto illustrerar:

Den vita bilen har inget med olyckan att göra.

När jag kollar närmare på den nyinköpta touchpennan ser jag att den är utrustad med ett litet vattenpass!!!! Och det passar ju bra när man skall passa sig för den där filuren Hans🙂

Tänk att befinna sig på stort släktkalas (dock inte med Velingasläkten!) – mitt ute på värsta bonnvischan och med älgar kutande bland buskarna – och så helt plötsligt sväller det upp en tingest som har legat dold under stora presenningar:

Foto Bengt R.

En bild på alla våra fina barnbarn, samtliga (i motsats till de flesta andra på detta kalas) med rötter i den gudomligt vackra Velingabygden:

Foto Karin M.

Sommarlov på TV! Två av ungdomarna har varit på plats två gånger i sommar när programmet spelas in i Beijers park i Malmö (och Anne och jag en gång, förra sommaren).

Idag hamnade vi i Astro Swedens fantastiska butik i Skara (efter att ha fikat på Planteringen och nosat på Västergötlands museum).

https://astrosweden.se

Vi hamnade även i Lundsbrunn (där Kurorten påstås ha samma ägare som Astro Sweden). Barn och barnbarn tog tåget dit. Lokförare var min kusin från Sätuna. I väntsalen hittade vi en karta över det skånska järnvägsnätet, som det tog sig ut 1960.