Några rubriker ur morgondagens SvD – och från kvällens svd.se:
Hämtat ur en enda tidning (SvD) onsdag kväll.
Som väl är tycks tidningens ledarsida (mörkblå) inte längre ge utrymme åt den danske klimatförnekaren Björn Lomborg. Kan han ha drabbats av värmeslag??
Ett snabbtåg hade kört mot rött ljus inne på Alvestas stationsområde. Det ledde till att även vårt tåg försenades – och att vi missade anslutningen i Nässjö.
Men då passade vi på att ta en titt på vad Nässjö har att erbjuda. Vad sägs t.ex. om stadshuset från 1914:
Kolskyffeln skymtar bakom Anne. Här ses en del av konstverket:
Om Nässjös betydelse i utvandrarsammanhang:
Utvandrarna lyste med sin frånvaro, men invandrarna var desto fler🙂, måhända till förtret för de bruna.
En renoverad skyffel: https://digitaltmuseum.se/021028627460/kolskyffel
Sommarskuggan var efterhängsen men när vi kom ut Ribban-bryggan for den sin kos och vi kunde äta våra Mums-Mums i lugn och ro.
Gardiner används av den som har något att dölja.
https://www.svd.se/a/onlPBK/tornedalens-laestadianer-skildras-i-nina-varumos-bilder
Det laestadianska livsidealet är stillsamt och enkelt och de estetiska utsvävningarna få. Hemmet pryds av tavlor med bibliska motiv eller bibelord. Tv-apparater förekommer inte. Musik, bio och teater är otillåtet.
Många av de kännetecknande inslagen är klassiskt frikyrkliga: reaktionen mot 1800-talets omfattande alkoholmissbruk som startskott, en betoning på den personliga omvändelsen, en oskriven regelbok där världens nöjen ses som synd.
Laestadianer som vill åka Vasaloppet anmäler sig till öppna spåret; att tävla är att vända sig mot världen och bort från trons väg.
Kvinnliga predikanter förekommer inte, däremot kan kvinnor vara tolkar (till finska eller svenska).
De laestadianska kvinnorna bär inte smycken. Vid gudstjänsten har de en huvudduk, huivi.
När rörelsen bildades på 1800-talet präglades den av karismatiska och utlevelsefulla predikanter. Lars Levi Laestadius var själv en salvelsefull talare med hett temperament. Bönhusen fylldes av dans, tungotal och extas.
Tidigt blev den en splittrad gemenskap, uppdelad i väst- och östlaestadianer. Det är de sistnämnda som Nina Varumo skildrar. De är koncentrerade till Tornedalen och Österbotten och utgör den jämförelsevis mer liberala inriktningen. Ännu en gren finns på trädet: den gammellaestadianska, med störst utbredning i Finland. Det är de gammellaestadianska som har kvar synen på gardinerna, såsom varande djävulens kalsonger.
På utställningen ”I väntan på himmelriket” visas Nina Varumos bilder som utforskar den tornedalska laestadianismen. Utställningen innehåller fotografier från Haparanda, Kuttainen, Karesuando, Pajala, Sattajärvi och Gammelstad och pågår till och med 1 oktober på Västerbottens museum.
https://www.ninavarumo.com/projects/i-vantan-pa-himmelriket
Med tanke på hur det ser ut i många av nutidens fönster kan man undra om inte den gammellaestadianska grenen har fått fotfäste i stora delar av vårt land. Men för egen del är ett liv utan djävulens kalsonger en omöjlighet!!
Här har det legat en stor cementfabrik. På senare år har området förvandlats till en mycket trevlig Sjöstad🙂
Och grönska saknas som synes icke!!
I biografin om Pär Lagerkvist omnämns Gösta Olson, morbror till Ingrid Rydbeck-Zuhr.
Enligt samstämmiga uppgifter hade han ögon som en dubbelbössa!! Han beskrevs som en explosionsmotor, en kondottiär* och en härlig man att tampas med.
* https://www.synonymer.se/sv-syn/kondottiär
Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Gösta_Olson_(gymnast)
Vi kastar blickar. Vi kastar även ett öga – man kan undra vad vi gör med det andra? Blickar värmer, de kan till och med få oss att smälta. Ögon kan även skjuta blixtar. Och tänk om blickar kunde döda!
Kanske att Gösta Olson kunde lyckas med det sistnämnda.
Anders Lindström (myggexpert) vet mer:
https://sverigesradio.se/artikel/kyrkogardsmyggan-pa-vag-norrut-trivs-i-stadsmiljo
Artfakta:
https://artfakta.se/artinformation/taxa/aedes-japonicus-6010132/detaljer
Kyrkogårdsmyggan har spritt sig genom Europa sedan 2002 och finns nu som nordligast i Hannover i Tyskland. Den är också etablerad i Nederländerna. Liksom övriga invasiva arter lägger den sina ägg i små tillfälliga vatten, gärna i behållare av olika slag. När den har etablerat sig på nya platser i Europa har den ofta påträffats i gravvaser på kyrkogårdar. Arten kan också förekomma i naturliga vattensamlingar, till exempel i hällkar.
Virusbärare:
Kyrkogårdsmyggan kan vara bärare av det fruktade West Nile-viruset. Ett exempel på detta virus farlighet: I augusti 1999 bröt viruset ut i New York (USA) då 59 personer identifierades som smittade. Mer än hälften av de smittade drabbades av hjärnhinneinflammation och 7 personer avled.
https://sv.wikipedia.org/wiki/West_Nile-feber
När det börjar ina kan det således vara fara å färde.
https://www.dn.se/ledare/det-gar-aldrig-att-resonera-med-fanatiker/
DN 21/7 2023. Den som tror att en lag mot koranbränningar gör att Sverige skulle slippa hot från islamister har fel.
Lars Vilks brände ingen helig koran. Ändå kan hans verk fortfarande inte visas i Sverige.
På ett sätt var det synd att mannen som nyligen planerade att bränna Bibeln och den judiska heliga skriften Tora i Stockholm ändrade sig. Han fick ju sitt tillstånd, det var bara att sätta i gång. Men nej: han backade, och därmed gick ett tillfälle förlorat att visa den muslimska världen att den svenska lagen inte diskriminerar islam, så länge man äger den själv får alla bränna vilken skrift de vill.
Men det sannolika är tyvärr att det inte hade gjort någon som helst skillnad. Fanatiker präglas inte av logik och välvilja. De agerar på känslor: jag är kränkt, jag måste hämnas. Om man går dem till mötes på ett område hittar de genast andra där de kan flytta fram sina positioner.
Än en gång står den svenska ambassaden i Bagdad under attack. Det är mindre än en månad sedan sist. Orsaken är densamma: planerade koranbränningar i Stockholm. Den svenska regeringen har svarat på det enda rimliga sättet och fördömt attacken ”å det starkaste”. Tack och lov blev ingen skadad, men de irakiska myndigheterna har allvarligt brustit i sin plikt att skydda utländska ambassader och dess personal.
Senare under dagen kom också uppgifter om att Iraks affärer med svenska företag ska förbjudas i Irak och att Sveriges ambassadör uppmanats av den irakiska regeringen att lämna landet.
Än en gång är det också dags att påminna om den mest fruktbara hållningen i denna fråga. Det är dumt, intolerant, kränkande och oempatiskt att skända det som människor håller för heligt. Men det är mycket riskabelt om staten börjar inskränka rätten att göra det.
Det finns flera sätt på vilka Sverige kan bemöta den storm som uppstår vid tillfällen som detta. Ett är en respektfull dialog med moderata muslimska krafter såväl i Sverige som utomlands. Ett annat att ge motbilder och visa på de långtgående rättigheter som religiösa minoriteter har i vårt land.
Den sämsta vägen skulle vara att ge vika för protesterna och inskränka den yttrandefrihet som bland annat ger rätten att kritisera en religion genom att angripa dess symboler.
Ett argument för varför det vore dumt är att en sådan inskränkning är ett sluttande plan. Varför dra gränsen vid just religiösa symboler? Ska vi förbjuda också brännandet av flaggor, bilder, andra typer av skrifter som för vissa människor är nog så heliga som Koranen? Vill vi ge staten den makten, litar vi på att den aldrig kommer att missbrukas?
Det främsta argumentet är att vi lurar oss själva om vi tror att ett förbud mot koranbränning kommer att räcka. Fanatiker fungerar inte så.
I dagarna öppnar en retrospektiv utställning av Lars Vilks konst i Höganäs. Men hans överlägset mest kända verk, ”Profeten Muhammed som rondellhund”, finns inte med. Varför? ”Det är med sorg jag säger att utifrån våra förutsättningar mäktar vi inte med säkerhetsarrangemanget som krävs för att kunna visa den”, säger utställningens kurator Xi Wallén Keller till DN.
Lars Vilks brände ingen koran, han ritade en teckning. Det var nog för att han skulle bli föremål för ursinniga demonstrationer i flera muslimska länder, dödshotas och bli ursäkt för flera blodiga attentat mot både Vilks själv och Sverige. Till sist drev det honom i döden.
Man kan inte resonera med fanatiker, det hjälper mycket sällan att försöka blidka dem och gå dem till mötes. Om vi förbjuder just den protest som innebär brännandet av en helig skrift kommer nästa våldsamma demonstration i Bagdad eller annorstädes att gälla något annat.
Kanske att profeten Muhammed avbildats på fel sätt, som av Vilks? Kanske att en konstnär visat bilder på homosexuella i en religiös kontext, som i fallet med utställningen ”Jerusalem” som stoppades av Världskulturmuseet i Göteborg? Kanske att en författare skrivit en bok som ger en ”vanvördig” tolkning av islam, som i fallet Salman Rushdie och ”Satansverserna”?
Risken är stor att det i så fall inte slutar i bestämmelser mot koranbränning, utan med nya hädelselagar.
Utövare av islam och andra religioner förtjänar att mötas med respekt. Men de kan inte kräva underdånighet.
Bengt Rahms blogg 