I åratal har brittiska statsvetare ställt sig frågan varför Boris Johnson aldrig någonsin erkänner att han har gjort något fel.
Boris Johnson är en annan typ av lögnare än Donald Trump. Den tidigare amerikanske presidenten upprepar påhittade saker som om det i sig självt skulle göra dem till sanning. Boris Johnson är mycket halare. Han utelämnar, fördunklar, förvirrar, förnekar, avleder, attackerar och tycks sedan be om ursäkt (samtidigt som han antyder att han inte har gjort något fel och att de som antyder att han har gjort något fel egentligen är de verkliga skurkarna).
Att hantera en sådan här person är ohyggligt svårt. Eftersom du hela tiden blir manipulerad.
Under Boris Johnsons tid vid makten började ett gammalt turkiskt uttryck citeras bland konservativa parlamentariker: ”När en clown flyttar in på ett slott blir han inte kung. Däremot blir slottet en cirkus”.
Det här var mannen som fick sparken som journalist från The Times för att helt enkelt ha hittat på ett citat. Lämnade ut adressen till en journalist som hans kompis ville ”slå ner” och fick sparken som konservativ skuggminister efter ytterligare lögner.
Trots det blev han premiärminister.
Han hette ju inte ens ”Boris”! Han hette Alexander. Han bytte bara namn när det passade honom. Precis som han bara bytte parti när det passade honom. Precis som han bara bytte åsikt om EU när det passade honom. Eftersom inget av dessa ting (namn, parti, åsikter) egentligen betyder något för honom.
Den verklige Boris Johnson (om det finns någon sådan) är nämligen argsint. Misstänksam. Litar inte på någon.
Allt detta blev frustrerande för dem som ville att han skulle göra bra ifrån sig som premiärminister. De var många, och de blev alla lurade.
Idag inleds den händelse som går under beteckningen Power Big Meet.
Minst halva befolkningen ogillar eventet och många tvingas fly staden för att de inte står ut med att befinna sig i en miljö som stinker av avgaser, burn outs, alkohol, spyor och urin. Därtill kommer motorvrål, skränande fylltrattar och rockmusik. Nedskräpningen skall vi inte tala om.
Ingen annan kommun vill ge utrymme för denna typ av event. Men i hållbara Lidköping går det bra, fast det förutsätter att motorfolket kör över den del av befolkningen som motsätter sig det hela.
Nu tror jag inte att det hjälper att protestera, icke heller att FN:s Människorättsråd kopplas in. Inte ens Erdogan lär hetsa upp sig.
Vill det sig riktigt illa återkommer Kjell Gustavsson även nästa år, och nästa…
Lidköpings gör verkligen skäl för namnet Lisch, en kommun som har kört fast i 1950-talets rätt dräggiga raggarkultur.
Tillbakablick: Vid raggarkravallerna i Kristianstad 1959 fick militären sättas in:
Efter att den lokala Kristiandsstadspolisen misslyckats både med att upplösa upploppet och att få förstärkning från Malmöpolisen kontaktades istället vakthavande befäl vid Norra skånska infanteriregementet I 6. Efter att ha rådgjort med högre befäl skickades militärpoliskompaniet, bestående av värnpliktiga och repsoldater, till platsen där de hårdhänt rensade området med batonger och dragna sablar.
Att bränna en helig skrift, må det vara Koranen eller Bibeln, är ett tydligt sätt att visa missaktning för troende människors övertygelser. Att bränna heliga skrifter är inte en inbjudan till ett samtal. Det är att, för att vara tydlig, pissa på det heliga.
Yttrandefriheten är inte, och har aldrig varit, obegränsad. Yttrandefrihetens gräns har passerats vid brännandet av heliga böcker utanför heliga byggnader.
Ann Heberlein föreslår ett återinförande av en reviderad lag om trosfrid, av samma snitt som den finländska samt en något ödmjukare attityd hos dem som hyllar sig själva som förnuftiga och därmed avfärdar religion som vidskeplighet.
Tänk om det är de som saknar förmågan att uppfatta det heliga, och inte de troende som är oupplysta?
Från 1940 och framåt omvandlades den svenska bokmarknaden genom de bokklubbar och prisbilliga folkboksserier som grundades. Först ut var förlag med anknytning till arbetarrörelsen: Tidens bokklubb startades 1940, liksom Folket i Bilds folkböcker.
Bonniers följde snart efter, först Bokklubben Svalan (1942), Cirkelböcker (1940), Eliten (1943) och framför allt Bonniers Folkbibliotek (Bf) (1947).
Alla var viktiga kanaler för återutgivning av förlagets mest populära författare, inte minst autodidakter och arbetarförfattare. Viktigt var också att Bonniers folkbokserie (liksom FiB:s) såldes av ombud ute på arbetsplatserna.
Böckerna såldes ofta till hem utan större bokvana, och ofta utan egna bokhyllor. 1949 utlyste därför Bonniers folkbibliotek en tävling om att skapa en ”folkbokhylla”. Den vanns av Nisse Strinning, vars ”Stringhylla” också såldes av bokombuden.
Bloggarens kommentar: Vi får hoppas att nutidens människor använder Stringhyllan till just bokförvaring.
Foto Wikipedia
Det här hittar jag på sidorna 405 och 406 i den 1058 sidor (e-bok) tjocka biografin om Harry Martinsson, Min egen elds kurir, av Johan Svedjedal.
Jag inbillar mig att biografin gör sig väldigt bra på en Stringhylla!
Frågan om koranbränning kan vara hets mot folkgrupp har aldrig prövats i svensk domstol – men enligt juridikprofessor Vilhelm Persson kan förra veckans koranbränning ha varit brottslig.
Han tycker inte att det är självklart att yttrandefriheten sträcker sig så långt att man i varje läge kan göra vad som helst med en koran.
Salwan Momika, som hade ansökt om tillståndet för koranbränningen, smetade in koranen med bacon, rev ut sidor, sparkade och stampade på den och tände sedan eld.
Uppenbart är det otydligt hur lagen om hets mot folkgrupp kan tillämpas vid den här typen av ärenden, och än så länge har frågan aldrig prövats i domstol.
Brittiska femåringar är nu kortare än jämnåriga i flera andra europeiska länder – och antalet fall av bristsjukdomar som skörbjugg ökar bland barn. Något som chockar brittiska experter.
En orsak uppges vara att britter i landets fattigaste områden bor i det som kallas ”food deserts” eller livsmedelsöknar. Områden där det alltså inte finns tillräckligt med affärer som säljer hälsosam mat.
Den förra premiärministern Winston Churchill sade en gång att landets främsta tillgång var befolkningens hälsa. De här chockerande siffrorna visar att dagens politiker inte delar hans uppfattning.
Många fattigare familjer ger ofta sina barn mat som inte är näringsrik, de köper mat som gör att de känner sig mätta och som de har råd med. De här familjerna köper sådant som friterad höna med pommes frites.
Efter den senaste Koranbränningen är det uppenbart att Sveriges Regering/Riksdag måste sätta stopp för denna vidriga företeelse.
Antagligen är rätten att bränna heliga skrifter inskriven i grundlagen, men det borde gå att kringgå denna med hjälp av en undantagslag som förbjuder all offentlig sådan skändning. Denna lag behöver införas utan dröjsmål.
Om Regeringen inte gör något är risken för terrordåd uppenbar.
Den risken borde givetvis polisledningen i Stockholm ha tänkt på innan de gav sitt ”eldningstillstånd”.