Harry Martinsson i ett brev till Erik Asklund hösten 1929:
Göteborgaren är ingen människa, han är på sin höjd ett ganska klokt svin, grymtande av ledsnad, eller välbehag allteftersom det regnar.
När Harry Martinsson vårdades för TBC i Göteborg i slutet av 20-talet:
Överläkaren en liten tunn, blåfrusen gubbe med smal fågelhals = hygglig fan.
Två underläkare – den ene skåning, och gemytlig ”slå-folk-i-ryggen-klass”. Den andre en maskinmänniska, liknar en vandrande patentmedicin. Alla tre äro bra ur läkarsynpunkt, fan må ta dom.
Systrar och biträden äro religiösa, men mycket snälla.”
Forskning visar att syndromet främst drabbar unga och kvinnor, ofta de som är högpresterande, vilket man kan koppla ihop lite med ”den duktiga flickan”. Det handlar om att man tvivlar på sig själv och sina kunskaper och om man har förtjänat den framgången som man har.
Att bloggaren är en bluffmakare är en annan femma.
Moa Martinsson utfärdade snabba och kategoriska omdömen.
Efter blott tio minuter lär hon gärna ha avfärdat dem hon mötte (enligt hennes egen vokabulär): kossa, apa, idiot, fnask, hallick, fillo, alkoholist, tjuv, bedragare, lögnare.
Om makthavarna i Sorunda uttryckte hon sig så här: ”Det har blivit nästan till kutym att i Sorunda är alla högdjur, skabbdjur o vitgardister skyddade.”
Hämtat ur Johan Svedjedals biografi om Harry Martinsson.
Annes farfar måste ha utgjort ett undantag. Han lär ha haft en mångårig brevkorrespondens med Moa, tydande på att han hade klarat elddopet.
Visst blir man lycklig när man ser resultatet av kommunens ”sluta slå-initiativ”.
Istället för förtorkade och på liv stendöda öknar får man nu tillgång till blommande gräs- och ängsytor.
Genom att låta gräset gå i blom ger vi pollinatörer som bin, humlor och fjärilar en chans att hitta mat.
De pollinerande insekterna har en nyckelroll för den biologiska mångfalden. De bidrar till att vi får frukt och bär och en tredjedel av det vi äter är beroende av förekomsten av pollinatörer.
Som synes har det även tillkommit ett nytt hotell!! Man får förmoda att besöksnäringen jublar.
Nu får vi hoppas att bostadsbolag, villaägare och bostadsrättsföreningar hakar på!
Den hett eftertraktade (och beslutade) bommen är ännu inte på plats. Men café- och badgästerna vid Skogshyddan håller sig ändå på rätt sida om staketet till den vackra Villa Giacominaparken!
Visst blir man glad när människor visar aktsamhet om naturen!!
Igår, samma dag som den tragiska olyckan på Gröna Lund inträffade, hade GP (i papperstidningen) en artikel om Liseberg. På ett av fotona ser man Bergbanan.
Jag åkte den när vi var på skolresa i årskurs 6, försommaren 1965.
Det blev aldrig någon mer tur, vare sig i den berg- och dalbanan eller i någon annan.
Livet är fyllt av farligheter, men att ta onödiga risker är inget som lockar.
Då föredrar jag grönskan och lugnet i Villa Giacominaparken. Där är det alltid ett rent nöje att strosa omkring. Och Giacomina betyder ju: ”Någon som är skyddad av Gud.”
Nöjesparkernas ägare försöker nu överträffa varandra vad gäller säkerheten i just deras parker.
Furuvik, Skara Sommarland och Gröna Lund verkar ha samma ägare. Allvarliga händelser har inträffat i alla dessa nöjesparker.
Det är tur att vi bor i ett land där media törs granska makten.