Människan har skaffat sig en livsstil med vissa bekvämligheter och vanor som hon ogärna gör avkall på, hur pressande den smygande krisen än tycks vara. Livsstilen blir viktigare än det liv som hotas.
När allt kommer omkring, hur akut skulle inte krisen behöva bli innan vi avsade oss rätten att köra bil?
Det kan också vara svårt att föreställa sig hur bråttom det är med en åtgärd och hur omfattande krisen riskerar att bli om den inte sätts in. ”Det händer inte här” är en naturlig reflex.
Det är många tecken som tyder på att det håller på att gå åt helvete vad gäller livet här på Jorden. Värmerekord slås på löpande band, skogar brinner, torka slår ut skördarna, dödsbringande virusvarianter sprider sig, världshaven kokar, exploateringen av naturen är bortom all rim och reson, osv, osv.
Men väldigt få bryr sig. Vräkiga hus står på önskelistan, liksom flera bilar i hushållet, därtill husvagn, husbil, sommarhus, motorbåt, jetski, pool, flygresor kors och tvärs – ja allt detta och mycket, mycket mer.
Särskilt män tycks inbilla sig att bara de innehar en ”ren” elbil kan de tillåta sig att konsumera och flyga och fara helt obegränsat. Men tänk bara på alla de naturresurser, all den miljöförstöring och all den energi som går åt för att producera en elbil.
En planet som är beboelig – det tycks äga en ringa lockelse på folkflertalet. Man kan undra varför.
Det går fort utför nu, väldigt fort.
Bengt Rahms blogg 