Har dagens barn förlorat förmågan att fantisera? Snarare är det nog dagens vuxna som inte ser hur den fria leken ser ut för en ny generation, skriver Lotta Olsson.
Förmågan att leka och fantisera lär vara på upphällningen, för alla stirrar på skärmar där allt är prefabricerat.
Vi är många, vi vuxna som i missriktad välvilja gör vårt bästa för att blockera barnens förmåga att leka.
Det finns många pedagogiskt designade leksaker, och alldeles för många vuxna som slösar pengar på att köpa dem.
När bilderboksförfattarinnan Baek Heena var barn blev dockskåpet mest som ett museum. Leken pågick vid sidan om, där ”de danska trollen” seglade omkring i en skokartong.
Fredrik Sjöberg på SvD Kultur om Trädpatologen Mårten Linds nya bok När almen tystnar: Om träden vi älskar och dödar.
Alm tålde torka bra, blåste inte omkull i onödan och fick träden bara stå i fred kunde de bli flera hundra år och dubbelt så höga som femvåningshus. Kunde, märk väl, inte kan. Den tiden är förbi. Globaliseringen kom emellan och tids nog det epidemiska svampangrepp som kallas almsjuka.
1984 fanns det 40 000 större almar i Malmö; två decennier senare var de 400.
Den likartade askskottsjukan dödar även askarna. Vem som helst kan se det.
Inte mycket man kan göra. Svampsjukdomar av det här slaget, och skalbaggarna som gör grovjobbet, sprids över världen med handelsströmmarna. Invasiva arter, omöjliga att hejda när de väl bitit sig fast, är ett pris vi får betala för billiga varor, främst från Ostasien.
Alm och ask dör inte ut som arter (smittspridningen dödar allt utom buskar och småträd), men farsoterna kan jämföras med en hypotetisk pandemi som tar livet av samtliga människor äldre än 20 år.
Världen förändras och mycket försvinner, men lever ändå som kulturminnen. Askvirke var till exempel så starkt att man byggde flygplan av det, samt även bagageutrymmet i Volvo Duett.
Bönder hamlar inte längre träden för vinterfoder till korna, och inte tillverkar man som förr hjulnav och ekrar av alm, eller använder asken till spjut. Allt det där är kulturhistoria bara, men förlusten är svår nog. Till och med gevärskolvarna görs av andra material nuförtiden.
Själv minns bloggaren pinnarna av ask som användes när korna skulle fösas in i ladugården när det var mjölkedags.
Som väl är lär det även fortsättningsvis finnas asksly, men kofösande på 60-talsvis är troligtvis en utdöd arbetsmetod.
Rektorn på Barkarbyskolan (där Erland går och Luma har gått) anser att barnen skall koppla av och koppla ur (mobilen) på sommarlovet. Det där med att koppla ur är inte alls lika populärt bland eleverna som rektorns rekommendation vid avslutningen om att äta minst en glass om dagen – och att lägga sig riktigt sent på kvällarna!! Morfar kopplar nog inte ur men han kopplar verkligen av i den fina trädgården. Och han lägger sig tidigt🙂
Den svenska livsmedelsberedskapen är urusel, och när vi färdades med tåget genom Södermanland igår blev vi varse den svåra missväxten på åkrarna. Men ett rejält sommarregn kan göra att vi får mat på bordet även detta superheta El Niño-år.
På grund av de gröna industrisatsningarna i norra Sverige räknar SVK med att elanvändningen kommer att öka drastiskt redan inom om ett par år.
Men varken elproduktionen eller elnätet är möjligt att bygga ut i den takt som krävs.
Redan vintern 2026/27 befarar SVK att Sverige har ett effektunderskott under topplasttimmen på nästan 9 000 megawatt.
Det motsvarar mer än all befintlig svensk kärnkraft. Elen skulle inte ens räcka till om vi, rent hypotetiskt, återstartade alla nedlagda reaktorer i Barsebäck, Ringhals och Oskarshamn. Och det kan jämföras med att det baltiska elpriset steg till 46 kronor när effektunderskottet var två (2) megawatt i augusti 2022.
Blir det en kylslagen så kallad tio- eller tjugoårsvinter, vilket elsystemet behöver vara rustat för, blir effektunderskottet ännu större. Chockpriser och frånkoppling av elkunder skulle i det scenariot bli närmast vardag.
Om svensk industri ska ställa om i den snabba takt den har förbundit sig till, och som politiken uttalat sitt stöd för, då kommer det att sluta med strömlösa hushåll och elsystemets sammanbrott. Och att svenska familjer får vänja sig vid elräkningar på en nivå som får förra årets skräckfakturor att framstå som mellandagsrea.
Slutsats: Om Sverige ska elektrifieras måste det först finnas el och infrastruktur som kan ta hand om den. Sen kan vi sätta igång.
De flesta solkrämer innehåller ett kemiskt filter som med hjälp av kemikalier tar upp solens UV-strålning och omvandlar den till oskadlig strålning. Men kan kemikalierna i sig vara farliga?
– Det är inte ovanligt att solkrämer innehåller ämnen som är hormonstörande eller misstänkt hormonstörande. Sådana ämnen kan vara skadliga framför allt för barns hälsa eftersom de kan störa hormonsystemen i kroppen, säger Christina Rudén, professor i regulatorisk ekotoxikologi vid Stockholms universitet.
Hormoner styr utvecklingen av till exempel reproduktionsorganen, nervsystemet, hjärnan och ämnesomsättningen. Barn och unga är mer känsliga för störningar än vuxna.
I södra Sverige har man visat att de som smörjer sig för att vara ute länge i solen har en nästan tiofaldigt ökad risk för melanom. Slutsatsen är att smörjande ger en falsk säkerhet mot melanom.
Glassen på Skogshyddan smakade surt, den på den näraliggande förskolan var av fake-natur, men den äkta glass som farmor och farfar hade i frysen föll definitivt Majlis i smaken🙂
Men inte på det sätt som kommunpolitikerna hade inbillat sig
Sveriges Radio har en intressant dokumentär om totalfiaskot Medeltidens värld.
Den som vill läsa mer om liknande projekt, präglade av en önskan att ”sätta kommunen på kartan”, rekommenderas att ta del av innehållet i Christian Dauns bok Draksådd.
Efter att ha läst Göran Häggs fantastiska bok om Strindberg är det nu dags att ta sig an en annan gigant, Sven Hedin.
Strindbergs främsta vedersakare blev omsider nazister. En av dem var Sven Hedin, en annan Fredrik Böök.
Strindberg gick till hårt angrepp mot den reaktionära högerns kulturikon, Sven Hedin. Med stöd av Strindbergs snart 40 år gamla forskningar kring tidiga upptäcktsresor i Centralasien och karolinen Renats karta kunde han rikta sakligt mycket besvärande kritik mot Hedins anspråk på att ha ”upptäckt” områden i Centralasien.
Hedin har beskrivit sandhögar i oändlighet och kartlagt bergknallar, vilka alltid varit kända, ehuru ingen brytt sig om att kartlägga dem. Och alla bergknallar äro vattendelare, av den naturliga orsak, att vatten rinner nedåt bergen, icke uppåt. En vanlig lantmätare, väl utrustad, skulle utan pittoreska äventyr ha utfört Hedins kartarbeten, men hans namn skulle aldrig trängt längre än till Lantmäterikontoret.
Det skall bli intressant vad Nils Uddenberg har att förtälja om Hedin.
Bengt Rahms blogg 