Eller vad sägs om en 81 sidor lång riskutredning inför upprustningen av Järpås stationshus.
Anledningen till att huset inte rivs är kulturhistoriskt (och det är jättebra), men det får inte användas som bostad och de som väntar på tågen lär få fortsätta att göra det i Västtrafiks välventilerade kurer.
Men ändå genomför några av våra många onyttiga byråkrater denna massiva utredning.
Djuret bär ett halsband som avger ett ljud som successivt ökar i frekvens när djuret närmar sig den virtuella gränsen (gps-linjen). Ljudet signalerar till djuret att det närmar sig gränsen för det tillåtna betesområdet. Om djuret går tillbaka till betesfållan upphör ljudsignalen. Om djuret fortsätter fram till den virtuella gränslinjen får det en lätt elstöt från halsbandet. Den elektriska stöten från halsbandet (0,2 Joule och 1,5 kV) är mycket svagare än de elstötar ett djur får vid beröring av ett vanligt elstängsel (5 Joules och 7 kV). När djuren lärt sig tekniken reagerar de enbart på ljudsignalen och får inga stötar.
Om djuret passerar det virtuella stängslet och stannar utanför den virtuella hagen slås systemet av efter 3 pulser, och ett meddelande skickas ut om att djuret har rymt. Gps-funktionen fortsätter att fungera så att det ska gå att hitta djuret, även om det är utanför den virtuella hagen. När djuret återvänder till hagen slås systemet automatiskt på igen. Djuret får ingen signal eller stöt när det rör sig tillbaka till hagen.
Transpondern håller sitt batteri laddat själv med hjälp av solceller.
Vi befann oss i Stockholmsregionen från torsdag till tisdag. Under den sejouren såg vi inte en endaste mopedbil, och icke heller någon A-traktor eller raggarbil.
Hoppet lever om en hållbar värld. Och ungdomarna i Stockholm tycks gå i bräschen.
Senaste numret av Västergötlands botaniska förenings tidskrift har en artikel om Klockjulrosen och dess spridning på Kinnekulle. En kock från Frankrike skall på 1800-talet ha haft med sig växten till Blombergs slott