Den som väntar på lokalbussen vid Stenhammarskolan blir varse detta samhällsproblem. Inte ens de bistra ekonomiska tiderna reducerar skjutsningsgalenskapen.
Vi som gick i skolan på 50- och 60-talet hade förmånen att få cykla eller gå. Folkhälsa fick vi på köpet. Och skulle jag ha skjutsats var enda alternativet farsans Husqvarna!
Det är inte bara * Skövdemaffian som gör att det går utför med Lidköpings kommun.
*Denna maffia ligger bl.a. bakom utredningar som hotar akutsjukvården i Lidköping och direkttågen till Göteborg.
Men även Lidköpings ”fäder” har orsakat synnerligen stor skada i hemkommunen. För vad sägs om det här helstolliga beslutet:
Givetvis skulle det gå att rätta till det enorma misstaget – om bara viljan fanns. En öppningsbar bro kostar en slant, men det är väl använda pengar.
Igår fick jag en tidningsbunt av en kollega. Kollegan hade fått dem av Häggesleds bygdegårdsförening.
Tidningarna är från mitten av 60-talet till slutet av 70-talet. Tidningssidan här ovan är hämtad ur NLT. Året är 1979.
Men från andra våningen kan det nog dyka upp en och annan i den här berättelsen om Roy Anderssons värld
Hämtat ur den nya boken Suntak – en socken med anor
Ursprungligen var Stommen ett kyrkohemman och finns omnämnd i en jordebok år 1552.
Efter Karl XI:s reduktion 1680 (då staten drog in Visingsborgs grevskap till Kronan) blev gården regementspastorsboställe.
Efter 1833 blev gården istället boställe för fältväbel/fanjunkare vid Vartofta kompani.
1875 drogs bostället in till Statsverket.
Gården kom därefter att utarrenderas av Statsverket.
Från 1894 till 1913 var det makarna Larsson, med rötter i Ottravad och Fröjered.
Och från 1913 till 1924 arrenderades gården av min mormor Lisa och morfar Simon. Under de åren föddes min mor och fem syskon till henne. Totalt var de tio syskon.
1924 blev det en ny arrendator, Frans Gustaf Pettersson, med rötter i Härja. Om jag förstår det hela rätt bor nu ett barnbarnsbarn med familj till denne Frans Gustaf på Stommen, och nu som ägare till gården.
Det är alltid lika trevligt att återse sina fina arbetskamrater.
Smolket i bägaren var att namnsdagsbarnet Bengts tigerkaka saknade klös.
Det råder rena High Chapparal i Hässleholm. Den Vilda Västernstämning som råder i kommunen har sin grund i en enda persons beteende. Den personen heter Hanna Nilsson, är kommunalråd och representerar SD (vad annars).
Här ser vi de senaste 11 dagarnas rubriker i Norra Skåne (de som handlar om Hanna Nilsson):
Vet inte om det går att läsa för icke prenumeranter:
https://www.nsk.se/ledare/hanna-nilsson-maste-avga-dbe8516a/
Och så var det det där med trekantseuforbia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Trekantseuforbia
Det är de här tre partierna som utgör den styrande trekanten i Hässleholmspolitiken: Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna.
Idag gjorde den i stort sett fullsatta lokalbussen ett extrainsatt uppehåll. Busschauffören blev akut kissnödig och rusade in på Snixåsens kontor för att be om att få låna toaletten.
Denna begäran beviljades och efter några minuter fortsatte färden, på ett betydligt mer harmoniskt sätt.
Ingen av passagerarna hade något att erinra mot det som hade timat, ity alla vet ju att nöden har ingen lag.
http://www.webbkameror.se/djurkameror/hornborgasjon/hornborgasjon_2_live.php
Bjurums kyrka anas till höger i bild.
Vid 19-tiden smög en räv förbi.
Glöm inte att skruva upp volymen!
Snixåsens utsända har presterat ett synnerligen gott hantverk!
Om de röda och de vita, om den vita terrorn och om Lapporörelsen läser jag i Kjell Westös kollektivroman ”Där vi en gång gått”, en roman där man kan tyckas vara förflyttad till Balkan och nittiotalet.
Finska YLE ger oss en sammanfattning av detta av bottenlös ondska präglade inbördeskrig.
https://svenska.yle.fi/a/7-1260146
Finland var inget vackert land på den tiden. Men efter hundra år må hemskheterna vara förlåtna, något som Erdogans öppna armar torde vittna om.
Bengt Rahms blogg 