På Blomberg mår man som en prins

Dagens vandring gick från Klostret på Blomberg upp till rastplatsen ovan Västerplana. Först passerade vi dammen där kompisen Tommy och jag fångade grodor – detta samma dag som kungabröllopet gick av stapeln 1976. Anne och hennes gamla mormor for förbi. De hade nog bråttom hem till TV-utsändningen. (Vi som uppehöll oss vid dammen kunde konstatera att ingen enda groda förvandlades till en prins). På andra sidan dammen låg det statarhus som vi (12 pers) hyrde av greve Hamilton på Blombergs herrgård. Detta herresäte bebos numera av en herr Jönsson med fru. På vandringen upp till Västerplana såg vi bl.a. en myckenhet av klockjulrosor (det luktar våt hund om man krossar bladen, gör inte det), svalört, blåsippor och vitsippor. Skogsbingeln hade börjat ge sig tillkänna. Väl framme njöt vi av Klostrets ljuvliga dovhjortsmackor. Solförmörkelsen såg vi inte röken av. Sådan har vi fått så det räcker, hela mars😎

I ungdomen uppträdde Bruno Liljefors i akrobattruppen Bröderna Manzondi

I väntan på att de reserverade böckerna skall komma får man helt enkelt låta vargen komma.

Boken om Bruno ser jag verkligen fram emot att läsa.

Liljefors föddes i Uppsala 1861, där hans far drev kruthandel i Svartbäcken. Som ung var Bruno kort och muskulös, en god gymnast, särskilt i räck. Han uppträdde i akrobattruppen Bröderna Manzondi och drömde säkert om en cirkuskarriär, men det blev några år på Konstakademien. De mossiga professorerna uppmuntrade hans djurmåleri, en genre som ”låg i träda”.

Byt ut BYD-bussarna

Vi tjuvlyssnade när busschauffören samtalade med en annan passagerare. Det sades att nästa år skall de kinesiska BYD-bussarna bytas ut mot tyska bussar, kanske av MAN-typ och givetvis eldrivna, precis som nu.

Att vi slipper BYD i fortsättningen känns gott. Det sägs ju att det kinesiska bolaget använder sig av både slavarbetare och barnarbetare, och den typen av bolag vill vi ju inte befatta oss med.

Varför det inte blir Volvobussar kan man undra. Många andra städer i VG-Region har ju fått sådana.

Det går inte att komma runt Christer A.

Men Krister Petersson ansåg att det var Stig Engström som det inte gick att komma runt.
https://www.svd.se/a/JojOq7/historiska-beskedet-om-palmemordet

Man kan undra varför.

Idag utkom de två sista podd-avsnitten om den högst sannolike mördaren, han som av omgivningen beskrevs som både otäck och extrem.

https://www.svd.se/a/VzBLp4/palmemordet-okanda-hatet-pa-christer-a-s-skytteklubb-magnumrevolver-kallades-palmestopper

”Det är passageraren som skall vänta på bussen och inte bussen som skall vänta på passageraren”

Så otrevligt uttryckte sig busschauffören när en äldre dam hade hastat över ett övergångsställe på Läckögatan och samtidigt gjort chauffören på den annalkande bussen uppmärksam på att hon gärna ville att han skulle stanna vid hållplatsen där strax intill.

Han stannade – och fick kanske vänta i 15 sekunder på att hon skulle hinna kliva på. Hon tackade för att han hade stannat – varvid hon fick ”rubriken” kastad rakt i ansiktet.

Det finns många bra busschaufförer hos Nobina, men det finns dessvärre även några riktiga stolpskott.

Att vara serviceminded är a och o i många yrken och dyker det inte upp några passagerare har busschaufförerna inget jobb. Svårare än så är det inte.

Tillägg: Bussen var i god tid eftersom den inte hade behövt stanna vid Framnäs City!!

.

Skinn-Ville, Cleo de Mérode och Arne Fritsell

Ett blogginlägg igår handlade om Rantens hotell, där verksamheten precis har kommit igång igen efter att ha varit vilande i ett antal år.

En av mina kusiner hörde av sig och nämnde att hans far har jobbat som kock på det anrika hotellet. Och hotellet drevs ju av den legendariske Arne Fritsell och hans hustru Anita. Arne började där redan 1955 och höll (som jag minns det) på till långt in på 2000-talet.

Jag hittade en bra sida om Ranten, där Skinn-Ville såklart dyker upp:

Och här om ett celebert besök:

Sommaren 1903 steg den franska dansösen Cleo de Mérode av tåget i Falköping och åt frukost på Rantens Hotel. Hon var omåttligt populär i Sverige vid denna tid (ungefär som Lady Gaga och Madonna för ett par år sedan). Hon ansågs vara oerhört vacker.
Nyheten om Cleos ankomst till Ranten (och Falköping) spred sig som en löpeld. Plötsligt stod det en klunga med människor utanför hotellet och kikade in genom matsalsfönstren. Falköpings-Tiding konstaterade dagen efter att Cleo ätit frukost ”precis som en vanlig människa”.

Vithet inne i svarta skogen

Det här mästerverket läste jag ut i ett huj.

https://www.gp.se/kultur/litteratur/litteraturrecension/fosse-skriver-om-doden-som-nagot-enkelt-och-mjukt.332236f3-48b0-4817-a532-97482a0ee827

https://www.svd.se/a/Ppmz25/recension-vithet-av-jon-fosse

Ju närmare romanjaget närmar sig gränsen, desto mer överger han språket.

När romanjaget träder över gränsen till döden finner han sig paradoxalt nog vara i ett gränslöst tillstånd, där allt är möjligt. Det är ett hoppfullt slut. Det skimrar om det.