Författare: bengan

I lördags var Bibi Jonsson, professor i litteraturvetenskap i Lund, inbjuden av Hässleholms kultursällskap för att tala om sin bok ”Bruna pennor”.

På bokens omslag finns ett broderat hakkors, detta för att understryka att det handlar om kvinnliga författare, författare som fattade tycke för nazismen.

Nazismen är en rakt igenom manlig ideologi.

Hur kunde det då komma sig att det fanns kvinnor i Sverige som attraherades av en sådan ideologi?

Svaret på den frågan kan vara att nazismen lyfte fram mödraskapet, dvs att föda fram många nya arier. Kvinnan ansågs vara bra på att vårda men inte kapabel till att axla intelligenta sysslor.

Bibi Jonsson beskriver ett antal nazianstuckna kvinnliga svenska författare.

Magda Bergqvist von Mirbach var en av dem. Hon skrev bl.a. ”Kvinnor av stoft och eld” som var rena hyllningsromanen till Hitler. Hon gav även uttryck för grav antisemitism. Judar beskrevs som kroknästa, krypande och plattfotade (efter ökenvandringar).

En annan författare som gillade Hitler var Sven  Hedins syster Alma Hedin.

Varför behöver denna kunskap lyftas idag? Svaret är att det får inte hända igen.

Maria Blomqvist och Lisa har skrivit boken ”God dag kampsyster”.

https://www.expressen.se/kultur/lisa-bjurwald-och-maria-blomquist–god-dag-kampsyster/

”God dag kampsyster” är en väckarklocka för alla som tror att det mjukare och mer ädla könet inte är ett hot. Mot bakgrund av de krafter som tar ett allt starkare grepp över både Sverige och resten av Europa är det en omistlig bok.

Jag läste om Bibi Jonssons besök i Hässleholm i dagens Norra Skåne. I samma tidning är sverigedemokraterna flitigt representerade på insändarsidan. Det täcka könet kan faktiskt vara det riktigt otäcka könet. Därom skvallrar flera bruna skribenters könstillhörighet.

 

 

NLT’s chefredaktör anser (med all rätt) att Lidköping måste våga sticka ut betydligt mer.

Modet och de lockande visionerna saknas i nuläget.

Jag har, som många säkert känner till, ett eget förslag – dvs att återigen göra det möjligt för de större båtarna att kunna nå ända fram till Nya (och Gamla) stadens torg.

Lidköping var kanske den enda staden i landet som hade segelfartyg och ångbåtar ända framme vid torget (torgen).

Men så fattade stadens fäder (någon gång i slutet av 70-talet) det förödande beslutet att låta bygga Rörstrandsbron, och detta såsom varande icke öppningsbar.

Hur tänkte dessa människor? Hantverks- och sjöfartsstaden tilldelades ju en ”dolkstöt” som den svårligen kan återhämta sig ifrån.

Men det finns en lösning. Den kostar men den är värd sitt pris, många gånger om.

Det finns en del goda exempel att studera innan planen sätts i verket, den som gör att Lidköping återfår sin förlorade själ:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_öppningsbara_broar_i_Sverige

Tidigare har bl.a. Jehovas vittnen provat lyckan i kvarteret Bifrost, dvs regnbågen eller den darrande vägen till himlen (i asatron).

Men nu står AB Bostäder på tur:

---

Hoppas bara att kommunen gör något åt övergångsstället mot Rörstrandsområdet.

Moderaterna vill, liksom bloggaren, ha en tunnel. Sossarna ogillar högerförslag av alla de sorter. Men den som är född pluralist plockar russinen ur olika kakor. Det viktigaste är att syftet är gott. Och det är det ju när det handlar om att värna liv och lem på oskyddade trafikanter.

Den där bron till himlen vill vi faktiskt vänta med att beträda till riktigt gamla dar. För att uppnå det syftet krävs det i detta fallet en tunnel.

Idag var det rovfågelskådarskola på Hornborga naturum. Men det fanns en och annan som hellre spanade in Doppingens kaffebröd.

Medan damerna diskuterar olika typer av laptops ger sig bloggaren ut på promenad i strandskogen utanför Kristinas hus vid Bottensjön.

Rak i ryggen som en fura sjöng Berghagen, men lutar gör de allt en del, tallarna, hukande sig för västanvinden.

Han inspekterar det arbete Bengts måleri utförde förra sommaren.

Att tala i egen sak är opassande, men visst ser det ut att vara ett gediget utfört arbete!

Vi tittade till Kristinas mors föräldrahem uppe i Tiveden. Att hennes egen P-O var meteorolog vid flygvapnet framgår nog av det fina planet ovan taket, J32 Lansen.

Älgjakten pågick för fullt. Att ge sig ut i skogen och plocka svamp var således inte att tänka på.

Alldeles i närheten bodde en av Lappmarksdoktorns distriktssköterskor, tillika Kristinas kompis, detta efter väl förrättat värv.

Ett enormt skogsområde har utsatts för ett våldsamt övergrepp.

Syftet: Att bygga en fabrik för tillverkning av batterier till elbilar.

Foto ur lördagens SvD:

Hela Ådalen är full av nedlagda fabriker, med tillhörande industrimark som lämpar sig för nya etableringar.

Visst är det ofattbart att det finns individer (lokalpolitiker, entreprenörer, företagare, och många andra) som iskallt och fullständigt hänsynslöst ger sig på jungfruelig natur, allt i syfte att tjäna pengar.

Ingen människa som menar allvar med sitt miljöengagemang ställer sig bakom denna typ av våldshandlingar.

Grovt baggböleri är rubriceringen på den anklagelse bloggaren riktar mot de ansvariga. Något straff lär dessvärre aldrig komma att utdömas.

 

Bättre ”pension” än den hos vår kompis Kristina finns inte att uppbringa på denna jord. I mörkret, bortom huset och Bottensjön, vakar Vabergets fort över oss tre i villan på Ringvägen.

Innan avresan hann vi med att äta frukost med lilla Selma.

NLT redovisar idag hur pass intensivt fruktätandet är i våra trakter.

Att endast förtära tio frukter på ett helt år är nog i minsta laget, dvs. knappt ens en frukt per månad.

4 – 5 frukter per dag är mer rekommendabelt. De från Bolsonaros Brasilien är dock portförbjudna hos oss.

 

Tätnande giftmoln och skövling av Amazonas djungler – det låter ju fruktansvärt.