Författare: bengan

Filmarkivet erbjuder även en film från Ålleberg, inspelad 1944.

https://www.filmarkivet.se/movies/scouter-i-luften/

Samma år hade filmen Örnungar premiär, även denna med Ålleberg som inspelningsplats.

Kolla gärna Wikipedia, om censurens ingripande: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Örnungar

Vid ungefär samma tid hade min äldste morbror Ivar anställning på Segelflygskolan uppe på detta undersköna berg.

Jag minns ett sparat tidningsurklipp hos mina föräldrar där Ivar presenterades som Sveriges första Segelflygvaktmästare!

Det måste vara ett av de ”raraste” jobb man kan ha i detta land.

Men Ivars livgsgärning kom att utföras inom jordbruket, utom på söndagarna då han agerade kyrkvärd i Luttra kyrka.

Jag minns att min kusin blev biten av en huggorm som låg och lurade under kökstrappan där på Kvarnegården.

Ibland hjälpte jag till med höskörden på gården. Jag kan ha varit 10-12 år. Det var kokhett på mossarna och den enda lunch vi fick ner var filebunke!

Ett mindre angenämt minne var det när ett antal tjurkalvar skulle snöpas, utan bedövning. Jag ryser fortfarande, bara jag tänker på det…

Eftersom vi inte hade någon bil i min barndomsfamilj fick vi understundom åka med i Ivars PV. Så var det när min näst äldste morbror, Helge i Taberg, fyllde 50, en hisnande ålder för en pojke i 10-årsåldern. Och en käpp hade han fått i present! Men det jag minns mest är hemresan i kvällsmörkret från Taberg. Jag tyckte att Ivar körde åt fel håll, en förödande och ångestskapande upplevelse för den som lider av kronisk hemlängtan.

I dagens NLT kan man läsa en insändare som faller mig i smaken. Den är skriven av en till kommunen nyligen inflyttad kvinna, en mycket klok sådan.

Hon är helnöjd med den vackra staden och det förnöjsamma folket som lever här. Men hon vill absolut inte se några höghus på Lidentomten och tycks dela min åsikt om att en estetisk katastrof är att vänta om projektet fullföljs enligt något av de förslag som HSB har presenterat.

Att läsa ledarsidan är mindre angenämt. Man skulle nästan kunna tro att den starkt högerorienterade tankesmedjan Timbro har tagit över ansvaret för sidan. Klokskapet har fått ge vika för pengahungern.

Dagens ledare berör klimatförändringarna. Ledarens förslag på lösning präglas av teknikoptimism och en önskan om satsning på kärnkraftverk och brytning av sällsynta jordartsmetaller.

Men fråga invånarna kring sjön Unden i Tiveden. För 60 år sedan fanns det långt framskridna planer på ett kärnkraftverk vid Rävfjäll vid denna vackra sjö. Som väl var stoppades projektet, om än i sista stund.

Nu är det istället de sällsynta jordartsmetallerna runt Unden som är i fokus. Det finns nämligen planer på att öppna upp gruvor för att utvinna dessa metaller. Men engagemanget mot planerna är stort hos befolkningen i bl.a. Karlsborg.

Miljökonsekvenserna av en sådan verksamhet skulle bli katastrofala. Samma sak hade gällt med det där stora kärnkraftverket, som ju dessbättre aldrig blev av.

Vissa planer hör hemma i papperskorgen. Dit hör de om nya kärnkraftverk, brytande av sällsynta jordartsmetaller (och höghus vid Liden).

Ny teknik är inget universalmedel mot klimatförändringarna. Det är däremot ett liv i förnöjsamhetens tecken, dvs att leva anspråkslöst och enkelt, men med glädje!

Jag hittade ytterligare en ”rulle” från Filmarkivet med stark anknytning till våra trakter.

Eva Åsbrink är ciceron och förutom Skara hamnar vi bl.a. på Kinnekulle och ute vid Läckö slott. Man visar till och med det bostadsområde i Skara där jag bodde som nyfödd!

En klart sevärd film med andra ord!

https://www.filmarkivet.se/movies/dar-sekler-motas/

Så här skrev NLT för 10 år sedan:

”Äntligen får Lidköping en strandpromenad värd namnet. Med nya vägar, spänger, belysning, grillplatser, snygga möbler och framförallt utsikt över sjön och Kinnekulle. Men glädjen grumlas av att fastighetsägarna vid Kinneviksvägen inte släpper fram allmänheten längs sjön. Nu tvingas flanörerna upp i villakvarteret under 300 meter mitt på strandpromenaden.”

”På kommunen finns det de som kan tänka sig att gå hårdare fram och tvinga fram en lösning. Marken ner till sjön är visserligen privatägd med strandrätt. Men bostadshusen ligger längre upp mot land och marken vid sjön är i detaljplanen avsatt som parkmark. På parkmark får man inte sätta upp staket eller bygga, säger en tjänsteman till NLT.”

”Men samhällsbyggnadsnämndens ordförande Jonas Sundström (S) vill inte ha en konfrontation utan hoppas på en samförståndslösning senare även om man redan haft flera möten utan att komma fram.

– Jag vill ha en frivillig lösning. Visst finns det en tuffare väg men den vill jag inte gå, säger han.”

Och så här lät tongångarna i NLT 2015:

”Politikerna i samhällsbyggnadsnämnden i Lidköping är inte beredda att ta strid för strandpromenaden. I alla fall inte just nu. – Men ambitionen är att det ska bli en riktig strandpromenad i framtiden, säger Jonas Sundström (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden.”

Bloggaren 2019, tio år efter invigningen, och ingenting har hänt:
Finns bara viljan finns det säkert en lösning som både fastighetsägarna (de lär vara två till antalet) och kommunen kan vara nöjda med. Förmodligen vill även Tillväxt Lidköping få bort sådant som drar ner betyget för kommunen.

Det finns visserligen en lösning på sikt. Det är svårt att säga när, knappast detta sekel, men den kommer, den saken är säker.

Det är nämligen så att när alla inlandisar på Grönland och på Antarktis har smält pga klimatförändringarna så har havsytans nivå stigit med hela 80 meter. Lidköping ligger nu cirka 45 meter över havet.

Vill man ge sig ut på strandpromenad när den dagen kommer får man ge sig upp till Munkängarna och Munkeklevs grotta. Där finns fortfarande urgröpningarna kvar i kalkstenen efter Yoldiahavets bränningar för cirka 10.000 år sedan. Förmodligen lär det inte finnas några fastighetsägare som lägger krokben för den promenaden.

Med hjälp av Filmkartan kan man söka sig till sina egna hemtrakter och försöka finna ut om det finns något intressant att titta på.

https://www.filmarkivet.se/filmkartan/

Falköping är inspelningsplats för denna film:

https://www.filmarkivet.se/movies/fem-dagar-i-falkoping/

Vid precis den soffan där vid stupet av Mösseberg som syns när filmen presenteras stod jag som 5-6 åring, i mina sandaler. Kring mina fötter ringlade ett inte ringa antal äspingar. Om de var på hugget (eller bettet) vet jag inte, men det var mina föräldrar som raskt ryckte undan mig från ormboet.

I en sekvens syns flera av de lärare jag hade under realskole- och gymnasietiden.

I och i trakterna av (bl.a. från Råbäcks station) Lidköping har denna film spelats in:

https://www.filmarkivet.se/movies/stapelstaden-vid-lidan/

Greta Thunberg höll ett känsloladdat tal vid FN’s klimatmöte. Och hon talade klarspråk. Ändå fick hon rungande applåder av de politiker hon just hade skällt ut, och det efter noter!

I det Rapportinslag där Gretas tal visades fanns det även ett reportage om förödande skogsbränder i Indonesien, bränder som uppstått i samband med skogsskövling.

Ytterligare ett inslag var från Arlanda. De tycker synd om sig själva, de som hade tänkt flyga med Ving men som aldrig kom iväg. Man kan förstå deras förtvivlan men de borde faktiskt aldrig ha bokat resan. Alla vet vad det handlar om. Vissa agerar ansvarsfullt utifrån den kunskapen. Men andra bryr sig inte ett dyft. De sätter sina egna jätteegon i första rummet och ger blanka tusan i den dystra framtid som väntar dagens unga, ett framtidsmörker som till en inte ringa del orsakas av det hysteriska flygandet, kors och tvärs över klotet.

Dagens busstur till Willys blev en besvikelse. Några krusbär fanns inte att uppbåda – varken i färsk eller fryst form – inte ens som sylt eller marmelad.

Och jag som kände en sådan längtan efter krusbär.

Kan vi inte byta ut kanelbullens dag mot krusbärets?

Skillinge är en föregångare på krusbärsfronten:

Skillinge Krusbärsfestival 2019

Åtta timmar på tåg och buss, fyra byten – sedan är vi framme i Skillinge, sensommaren 2020.

Jag brukar i princip aldrig få gehör för de önskemål jag emellanåt framför till kommunen, möjligtvis med undantag för sådant som att be om att få en trasig glödlamlapa utbytt i en lyktstolpe vid ett skumt beläget övergångsställe.

Det händer understundom att jag skickar ett nyhetstips till NLT. Men redaktionen är måttligt intresserad av sådant som sönderslagna Rörstrandskrukor och informationstavlor vid Resecentrum, fartdårar på Gamla Läckövägen eller av att göra ett fördjupat reportage om det positiva med den upprustning av Kinnekullebanan som har inletts.

Dock blev det faktiskt ett stort tidningsreportage om planerna för Lidenområdet där jag fick uppdraget att agera galjonsfigur, ståendes på vår balkong, blickandes ut över planområdet Liden 2:4.

Men när en nära anförvant uppmärksammade kommunen på ett rasistiskt slagord, klottrat på en vägg och fullt synligt från vägen mot Läckö, då fick hen ett mycket snabbt svar av ansvariga att detta skulle minsann åtgärdas så fort som möjligt.

Vi bor inte i Sölvesborg och här hos oss blundar ingen för rasistiska uttryck, vare sig kommun, lokaltidning eller befolkning. Och det är jag verkligen glad för!

Den sedan lång tid tillbaka sönderslagna och därmed icke fungerande informationstavlan om bussarnas avgång från Resecentrum klarar vi oss nog utan.

Men den utgör ingen vacker syn för de som anländer med tåg eller buss och kan ge ett dåligt första intryck av vår kommun. Tavlan är faktiskt nästan som en av livet hårt tilltufsad ”galjonsfigur”, likt den där på Gamla Läckövägen.

Hoppas bara att ingen målar dit ett ansikte på den svarta plastsäcken. Ett blackface á la premiärminister Trudeau vid Resecentrum skulle innebära dödsstöten för Tillväxt Lidköping.

Glöm inte att i en levande demokrati är vi alla lika betydelsefulla. Så den som har en åsikt – ge uttryck för den på något sätt. Skriv insändare, tipsa tidningsredaktioner, skriv till kommunen osv. Om tillräckligt många hör av sig kanske det där du vill skall hända verkligen blir av. Som rejäla och kanske till om med livräddande fartgupp på Gamla Läckövägen. Eller trädplantering utmed den så kala och dystra Skaragatan.

Lidköping vill växa. I dagens NLT finns det en utmärkt artikel som handlar om de utmaningar en sådan önskan medför.

Bloggaren har några egna funderingar:

När har en stad vuxit färdigt?

När upphör glädjen med växandet? – När det mesta av den finfina natur- och åkermarken runt kommunens centrum har tagits i anspråk för bostäder, kringfartsleder, parkeringar och företagsetableringar?

När upphör idyllen att vara idyll? Har vi inte redan passerat den gränsen och det för länge sedan?

Sätter inte de galopperande klimatförändringarna snart stopp för tillväxtplaner av alla de sorter? När man tar del av kommuners framtidsplaner verkar det som om det överhängande klimathotet inte existerar. Finns det brister i omvärldskunskap? Har Stockholmsinitiativets tankar företräde?

En större stad medför såklart bättre service vad gäller t.ex. sjukvård, tåg- och busstrafik, utbildning osv. Men finns det en optimal kommunstorlek – och, om så är fallet – kan vi slå oss till ro när vi har nått den gränsen?

Det är möjligt att bloggaren kommer att värka fram fler tankar under dagen.

En sak är säker – oavsett invånarantal så måste betydligt fler Lidköpingsbor ställa bilen och börja cykla eller åka kollektivt. Trafikinfarkten är redan ett faktum.

Att inte Västtrafik/kommunen erbjuder lokal busstrafik i Lidköping på söndagar är faktiskt rätt kass. I metropoler som Skövde och Falköping har sådan trafik erbjudits i bortåt 50 år.

Det kanske är det första de behöver titta på, de där som har ständig tillväxt som ledstjärna. Annars stannar vi nog i växten, oavsett om vi vill det eller ej.

Idag hojade vi till Stadsnära Lantgård där det var invigning av en ny vandringsled.

Även Virre med familj hade lockats ut i den värmande septembersolen.

Leden tog oss till tolv småkluriga frågor och passerade även förbi Råda källa, belägen i den gamla Kronoparken Råda ås (Rodho ååss).