Författare: bengan

… och stationshuset i Vara var fortfarande trist grått, och inte som nu, uppiggande knallblått

http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=219012

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Blue_Orange

Flygskam är inget som som drabbat årets talare i Almedalen. Bara två av åtta tog färja, resten flög. Endast Per Bolund (MP) valde det miljövänligaste alternativet, den nya gasdrivna färjan. Jonas Sjöstedt höll sig till den vanliga Gotlandsfärjan.

Flyga till och från Gotland när det går båtar som klarar sträckan Nynäshamn – Visby på dryga tre timmar?

Har de ingen skam i kroppen, dessa lufthavets miljömarodörer?

Att det svenska landslaget tar brons i VM i fotboll visar sig inte i de sociala medier där vi närvarar. Tystnaden är närmast total.

Nattens Twittertopp:

Det hade sett annorlunda ut om det hade handlat om ett Herr-VM.

Men vi var på plats framför apparaten, på betryggande avstånd från epicentrum för den amerikanska avgasbomben.

Förstärkning hade vi fått i TV-soffan. En god vän från Karlstad var på besök och stämningen här uppe i Stenhammar var verkligen på topp.

Segern firades som sig bör, utan öl, men med tre stärkande knäckemackor, och ett glas vanligt hederligt vatten. (Kopplingen mellan idrott och alkohol är tragisk, ja rent utav förfärlig. Vi vuxna bör självklart vara goda förebilder för alla de ungdomar som ägnar sig åt lek och idrott).

Solen sken likt den i Karlstad, trots att regnet stod som spön i backen. Inte att undra på det, vilka lirare!

Och vill ni se en stjärna, se på mig (men inte på bloggaren!):

 

 

 

 

Vilken spännande match!! Vilken seger!!

Alla spelarna i det svenska landslaget är fina förebilder, präglade som de är av systerskap och rent spel. Laget är det viktiga, inte individen. Det är den typen av filosofi som leder till medalj, både i VM och förhoppningsvis även när det är dags att utse de(n) som skall föräras medalj för årets bragd inom svensk idrott.

Glöm det där med Dam-. Ni är det svenska landslaget i fotboll, och inget annat!!     Dessutom: Vad härligt det är med matcher där varken publik eller spelare bråkar. Och vad trevligt med en publik som är nykter och städad.

Bloggaren gratulerar det svenska laget till segern. Men han är glad att han överlevde, trots att han inte ens fick vara med i leken.

Låten Waterloo spelades faktiskt efter matchen. Men det var Sverige som vann, inte England!! En historisk seger!!

Bloggaren läser att Norra Skåne skall flytta sin redaktion till Baptistkyrkans gamla lokaler i centrala Hässleholm.

Där var bloggaren på bröllop i mitten av 70-talet. Han hade just muckat från militärtjänst och var i ett eländigt skick. Under slutövningen hade han ådragit sig en akut bronkit och hade inte haft vett att uppsöka läkare för sina besvär. På bröllopskvällen frossade han upp till över 39 grader,  men en nybliven sergeant får inte kasta in handduken för vad som helst.

Bröllopet var storslaget och bortåt 200 gäster fyllde borden vid den efterföljande festen.  Men det var gott när det var dags att bryta upp och dra sig tillbaka till hotellet.

När tåget var åter i Falköping blev det läkarbesök. En Vibramycinkur ordinerades och febern gav vika.

Men nu blir kyrkan således tidningsredaktion. De gamla (bly)typerna lär knappast komma till användning när sidorna redigeras. Både sättare och typografer har gjort sitt inom tidningsbranschen.

Sammalunda är det med soldaten. Han har avlossat sitt sista skott och tagit hand om sin sista skottskadade soldat på fältsjukhuset. Han saknar varken militärlivet eller blykulorna. Det kan ni hoppa upp och sätta er på!

https://www.svd.se/dorian-gray-syndromet-sprider-sig-bland-man

”Just nu råder en nästintill epidemisk anti-åldringshysteri. Många försöker äta och träna sig till ett längre och hälsosammare liv à la wellnessrörelsen, och marknaden för produkter och tjänster som rör anti-åldrande växer ständigt. Antirynkkrämerna dominerar totalt och spås även fortsättningsvis en lysande framtid.

Den typ av utseendefixering som tidigare främst gick ut över kvinnor, har allt mer även kommit att drabba män. Det märks dels genom att ätstörningar, som till exempel ortorexi har ökat bland män och dels genom att män lägger mer pengar än tidigare på skönhetsprodukter och antirynkkrämer.

Dorian Gray har fått ge namn till ett manligt syndrom som kännetecknas av en överdriven uppmärksamhet vid det egna utseende i kombination med en svårighet att acceptera sitt eget åldrande samt en oförmåga att mogna psykologiskt. För att bevara sin kortlivade ungdom konsumerar den drabbade mannen ett övermått av kosmetiska produkter, använder medel mot håravfall och bristande potens och låter plastikoperera sig.”

Även bloggaren har drabbats. Han påstår att det skedde av misstag. Han ville ha en bättre rakkräm och gav sig ut bland nätapoteken. Där hittade han en burk som såg lockande ut.

Han kom ihåg det där med hyaluron från jobbet, dvs tuppkamsextrakt. Först användes det för att öka resorptionen från subkutana dropp (om inte minnet sviker honom). Numera kommer hyaluron till användning vid t.ex. ögonoperationer.

När Posten hade gjort sitt och burken var på plats berättade Anne att Hyaluron-Filler är ett av de exklusivaste och dyraste antirynkmedlen som finns att uppbringa på marknaden.

Rynkorna består, någon tuppkam har inte synts till, han ser inte en dag yngre ut – men det som finns i den där burken lenar faktiskt rätt gott när rakapparaten har gjort sitt. Men ibland får det duga med L300, och det är väl inget att rynka på näsan åt.

 

 

Först åt vi blåbär som vi hittade i skogskanten. Men då började jag prata om rävens dvärgbandmask, och sedan var det slut med det roliga.

Men mitt över gatan här hemma fann vi andra bär, bär som ingen räv ens lär ha varit i närheten av. De var riktigt söta och goda, förmodligen ett surt faktum för den där räven.

Precis som tidningar har denna blogg en ansvarig utgivare.

Ibland får bloggaren sig en uppsträckning. Då får han gå in och ändra i texten, och bitterligen  ångra att han skrev som han skrev.

Källskyddet vill inte låta avslöja vem den ansvarige/a är, men det kan ni nog lista ut.

Jag tänkte lite mer på detta med journalistik och (ibland brist på) kritik. Ingen skall tro att jag anser att NLT saknar kritiskt granskande journalister (se tidigare inlägg denna dag), ej heller gör Radio Skaraborg det.

Men ibland blir det inte så bra, som när Radio Skaraborg hade ett inslag om boomen med swimmingpooler. Det nämndes inte ett ord om vad som händer med grundvatten och vattenstånd i sjöar när det blir fler och fler som tappar upp 10-tals kubikmeter prima vatten, för att kunna ta sig ett litet dopp.

Eller som NLT och Power Big Meet. Är det någon kritik så är den ytterst begränsad, närmast pliktskyldigast nedtecknad.

Man kan jämföra med konstnärsskap. En konstnär som målar för brödfödan når inte fram till djupet i sin egen själ. Verket blir lätt tomt och intetsägande.

En tidning som arbetade med samma brödfödekoncept var Metro. Läsupplevelsen var en ren förströelse. Den erbjöd varken analys eller djup. Jag saknar den inte.

Äkta konst kostar en slant, det gör även seriös journalistik. Egentligen är det inte något konstigt med det.

Metro och Hötorgskonst klarar vi oss bra förutan, men ett liv utan djup, mening och en kritisk blick är ju ingenting att ha.

Jag vet inte vad som har flugit i ledarskribenten. Rökarna får ingen röra (3/7) men sälarna skall skjutas (5/7)!

I dagens tidning tidning är många (okritiska) sidor vikta åt det pågående koldioxidspektaklet. Kritiken utövas av andra än journalister (se foto). Svaret från kommunalrådet är inte mycket att hurra över.

Men bloggaren håller såklart med om det som Refuges Welcome och Pride Lidköping skriver.

Denna typen av ”rasrena” (var finns de invandrargrupper som SD hatar?) event med sydstatsliknande inslag hör inte hemma i en ”Välkomnande och hållbar kommun”. Det borde det S-märkta kommunalrådet inse, liksom de gröna och riktigt röda som lockas att delta i ”festligheterna”.

Bloggaren har (på avstånd) levt med raggarplågan i hela sitt liv. Han har en cirka 10 år äldre släkting som ägnade sig åt raggarbilsåkande på 60-talet. En natt bröt denne sig in i ett mjölkrum, och stal mjölk, bondson och allt!

Det var inte mjölkbegäret som vaccinerade bloggaren mot raggandet, det var givetvis stjälandet. Aldrig tidigare hade bloggaren hört talas om att någon släkting stal. Det var något oerhört.

Att tidningarna skrev om supandet, misshandel, olyckor och slagsmål gjorde inte saken bättre. Bloggaren hade en kurskamrat som var ihop med en raggare. Men det tog ett abrupt slut då hon blev misshandlad. Men hon reste sig, och blev så småningom läkare.

Tilläggas kan är att släktingen i fråga har levt ett rekorderligt liv de senaste 50 åren.

Jag tror verkligen inte att släktingen dyker upp på Power Big Meet. Bloggaren gör det definitivt inte.

Ett tillägg till: Det är viktigt att ha en papperstidning i ett hem med barn. Det är så barn lär sig att ta del av och delta i samhällsdebatten. E-tidningar är till för alla oss som har vuxit upp med papperstidningar. I min barndom kom det alltid två olika tidningar i brevlådan, oftast en s-tidning och en m-tidning.

Men vad läser barn till föräldrar som inte har någon papperstidning? Ser de på Rapport?

Vårt ena barnbarn läser alltid Norra Skåne innan han går till skolan. Sådant väcker och engagerar. Han var säkert under 10 år när han skrev till kommunen första gången. Då handlade det om behov av rejäla fartgupp. I maj var han Prao på samma tidning. Hade det varit cruising i samband med det tror jag att vi hade fått läsa om det i tidningen dagen efter, från en penna som har lärt sig att se på samhället med kritiska ögon!