”I en japansk trädgård står en telefonkiosk med en gammaldags trådtelefon i. Men telefonen är inte kopplad, lyfter man luren hör man vindens susning och en porlande bäck. Trädgården tillhör en man vid namn Itaru Sasaki och kiosken skaffade han dit för åtta år sedan efter att en kusin hade dött i cancer. Sasaki använde telefonen för att tala med kusinen och föreställde sig att hans ord kunde bäras av vinden: ”Det blev ett sätt att gradvis få mörkret i mitt hjärta att vika.”
”Sorgen är inte nyttig, varför det under de senaste decennierna har funnits en stark tendens att se den som en sjukdom som ska medicineras bort. I sin nya bok konstaterar den danske psykologen Svend Brinkmann att sorgen är en subversiv känsla vars plats i vår tillvaro det är absolut nödvändigt att försvara.”
”Sorg är ett existentiellt grundfenomen därför att sorgen finns i skärningspunkten mellan döden och kärleken. Djup sorg upplever man bara om man förstår att den älskade är oåterkalleligt borta, vilket är en unikt mänsklig upplevelse som – trots vad väl mången hundägare skulle säga – skiljer människan från djuren. Sorg är ett uttryck för att ensam inte är stark och därmed är den inte bara en individuell angelägenhet utan lika mycket en samhällelig. Varje samhälle behöver integrera de döda och knyta ihop det förflutna med nuet och framtiden vilket är förklaringen till att det byggts pyramider och andra minnesmärken, kyrkor och kyrkogårdar, att det skrivits testamenten och samlats på minnesföremål.”
Jag skulle nog vilja lägga till släktforskning som ett sätt att inse hur intimt vi människor hör samman, släktled efter släktled. Vi började med forskandet i kyrkoböckerna i våras, ett och ett halvt år efter det att min mamma gick bort.
Det var några månader efter hennes död jag drabbades av en svår livskris och djup depression. Det tog ett halvt år att bli skapligt hel igen, med god hjälp av nära och kära. Annars vet jag inte hur det hade slutat.
Läs Merete Mazarellas Understreckare i dagens SvD. Har du tur finns det ingen betalvägg.
https://www.svd.se/ma-vi-aldrig-forlora-konsten-att-sorja
Men som (ännu större) tur är kan du gå in och läsa den på biblioteket, eller helt sonika betala för tidningen. Den möjligheten finns inte vad gäller möjligheten att nå de redan hädangångna. Väggen mellan detta livet och livet efter detta (om det nu finns ett sådant) är totalt ogenomtränglig. Men att gå och ställa sig i en telefonkiosk, lyfta luren och lyssna till de viskande ljuden från evigheten, kan förhoppningsvis lindra sorgen en smula.
Bengt Rahms blogg 