Om man nu skall ha en bil skall den vara så lite miljöskadlig som möjligt, och man skall köra det minsta möjliga med den. Det håller nog Bamse med om.
Vår hybridbil är skattebefriad. Dessutom är den utlånad till en nyanländ barn- och barnbarnsfamilj i minst 5 veckor framöver.
Men det är inget bekymmer. Vi gör som vi brukar – promenerar, cyklar och åker tåg eller buss – viktiga beståndsdelar i ett av förnöjsamhet och miljöhänsyn präglat liv.
I morfars/farfars ålder kan man behöva en gungstol, men Erland blir inte putt för det!
Allt snack om att sommaren är slut och att det skulle vara höst i luften (torgfört av Radio Skaraborg) är falskt.
Och det finns fortfarande gott om både badande – och knott!
Intressenter från ett MC-företag har funnits med bland de som har lagt grunden till ”folkfesten” Hjulafton.
Att agera okritisk åskådare på ett sådant – av avgaser fullproppat – motorevent är så långt man kan komma från ett liv präglat av förnöjsamhet.
Men borta i Stenhammar befann vi oss på tillräckligt långt avstånd för att undslippa avgaser och oväsen.
Ingen enda människa undgår dock spektaklets negativa klimatpåverkan.
Krängare av nya bilar, motorcyklar och Jetskis lär dock vara helnöjda. Okritiska människor är rena drömmen för de som vill få en ännu mer välfylld plånbok.
Folk kan slänga ut hundratals kronor på tobak, vin, sprit och öl men de kan inte skänka en slant till en fattig.
De vill inte ens se en fattig i ögonen. Men den som har gjort det öppnar tveklöst sin börs, inte för att köpa bärs utan för att visa medmänsklighet.
Vi människor tycks ha lagt av med badandet för i år.
Hundarna vill nog bada men får inte.
Vi vill inte att gässen skall bada, men de gör ändå som de vill, dvs intar hela Skogshyddebadet.
Många år med ett totalt ohållbart firande av den s.k. Hjulaftonen har resulterat i klimatförändringar och väderkaos.
Som man bäddar får man ligga (eller helt enkelt stå ute i ösregn).
Fem barnbarn på en kvadratmeter – gränsen för den kritiska massan har uppnåtts och kedjereaktionen har inletts.
Som väl är har morfar/farfar ännu inte nått bristningsgränsen.
Nu har Svea och Saga lagt beslag på den cykel vi köpte för 35 år sedan. Den är fortfarande i fin form men väl liten för Svea, och kanske även för Saga.
Lilla Selma, nyanländ från Seattle, vill inte sitta i morfars knä men hon gillar verkligen hans kardemummabullar (inhandlade på Willys).
När jag var inne bland körsbärsträden vid Kaffekvarnen svepte en havsörn förbi, långt uppe i skyn. Bäringen var sydsydväst.
Den ville säkert ha örnkoll på om SMHI’s klass 1 – varning var befogad eller inte.
Bengt Rahms blogg 