Författare: bengan

En cykeltur till Djurgårdsudde är aldrig fel. Men vi tvingades in på pilgrimsleden på slutet, detta för att undslippa alla de fortkörande bilister som hade terrorvapnet Jetski på släp bakom bilen.

Tänk om Homo Ludens hade styrt i kommunen. Då hade vi sluppit motorbana och tractorpullingar – men vi hade med all säkerhet haft en cykelväg ända ut till Läckö.

En del blir barnsligt förtjusta när de hör ordet glass, andra när de tror sig ha fått syn på Ivar Kreugers motorbåt, sakta glidande genom Ullersund.

Någon glassbåt blev det inte, men väl en kula, förmodligen mer än vad Ivar hade den där dagen när den stora kraschen kom.

Ivar hade trots allt en kula, inte i börsen, utan i loppet.

Loppet var därmed kört och lustyachen fick gå på auktion (1932).

Att ha många kulor är inte det viktigaste här i livet. De som har köpt den helvetiska farkosten Jetski har definitivt för många. Det tycker i alla fall vi som är rädda om naturen och miljön. Jag tror att både fåglar och fiskar delar vår uppfattning. En rejäl blyklump är vad som behövs. Sänk sedan ner eländet där det hör hemma, på sjöbotten. (Det finns förhoppningsvis miljövänligare alternativ än bly när man skall skjuta en Jetski i sank).

”Jag tror att förklaringen till Greta Thunbergs unika, och kanske historiska, genomslag är att hon har visat ledarskap i en ödesfråga där det övriga samhällets ledare har fallerat. Hon har litat på att människor – både barn och vuxna – tål att höra sanningen.”

”Det är en gripande läsupplevelse när Thunberg läxar upp världens ekonomiska och politiska ledare – samtidigt som hon mobiliserar den folkrörelse hon har varit med om att skapa. Hårt och systematiskt hamrar hon in sitt budskap till makthavarna: Varför lyssnar ni inte till klimatforskarna? Varför behandlar ni inte krisen som en kris? Varför ger ni inte oss unga en tro på framtiden?

Rent retoriskt är det storartade anföranden, fyllda av drastiska stilfigurer och dräpande oneliners (”Vi ungdomar har inte gått ut på gatorna för att ni ska ta selfies med oss och säga att ni verkligen beundrar det vi gör.”)”

Läs den här strålande artikeln från DN Kultur, framförallt om du tillhör dem som tror att många mil i luften eller på motorväg är något att skryta med.

Den som tar ungdomarnas fantastiska miljöengagemang på allvar tar aldrig någon selfie på en flygplats. Som väl är lär Greta aldrig komma med.

https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-greta-thunbergs-nya-bok-blaser-rent-bland-lognerna/

”Inget våld, ingen homofobi, inga inskränkta könsroller, inga filmningar, inga fåniga krigsmålningar à la Zlatan. Martas lila läppstift får författaren och fotbollskännaren Fredrik Ekelund att reflektera över det ljus som vilar över damfotbollen – och det mörker som kantar herrarnas väg.”

”Det vi kan veta något om är de sexuella och genusmässiga strukturer som genomsyrar fotbollens värld. Och där styrs den manliga fotbollsvärlden fortfarande av heterosexuella könsstereotyper medan damfotbollen redan i sin linda innehöll en öppenhet gentemot hbtq-världen.”

”Det finns i herrfotbollen ett ständigt aggressionssug under den civilisatoriska fernissan. Ibland spricker den på planen också, som i VM i Brasilien 2014 när den uruguayanske anfallaren Luis Suarez plötsligt, likt en hund, bet sin motståndarback, italienaren Giorgio Chiellini, i axeln.”

”Damfotbollen ställer allt det manliga fotbollsvåldet på huvudet. Den är ren civilisation från början, ren upplysning ifall man vill, utan minsta tendens till det mörker som ständigt omger herrfotbollen. VM i Frankrike pekar därför ut en annan väg än våldets och den testosteronstinna: inget våld, inga filmningar, inga fåniga tatueringar (det vill säga krigsmålningar à la Zlatan eller Sergio Ramos i syfte att skrämma motståndarna), ypperligt ”gentlemannaskap” och fantastisk stämning på läktarna.

VM visar det varje dag, att fotbollens mörka sida – våldet kring arenorna, det hårda spelet på planen – kan besegras av den ljusa och vackra sidan.

Damfotbollen är därför, när den är som bäst, en vacker illustration av den rena leken, Homo Ludens i sin prydno.”

Homo Ludens, den lekande människan:

Spelen och leken har varit en förutsättning för människans förmänskligande och en grund för fredlig samvaro. Det är väl därför Homo Ludens passar så perfekt in på de kvinnor som ägnar sig åt idrott, under det att män som spelar fotboll, ishockey, troligen även bandy (jag har egentligen aldrig sett en hel match) verkar ha tappat det som karaktäriserar denna Homo Ludens, människan som leker.

Den tunna fernissan spricker upp,  och den primitive och aggressive vilden tittar fram…

Hela artikeln (betalvägg): https://www.svd.se/herrfotbollen-har-mycket-att-lara-av-martas-lappstift

 

 

Jag gav mig ut på en cykeltur för att spåna om det händer något positivt vad gäller kommunens eftersatta kollektivtrafik. Och det gör det!

I sommar skall de första två kilometrarna av Kinnekullebanan få ett helt nytt spår, med makadam, betongslipers och helsvetsad räls.

FC på det första fotot har inget med fotboll att göra, utan står för Framnäs City! Där ligger Skövde i lä. De har bara en enda station. Men å andra sidan (Billingen) brukar de där skövdeborna kalla Lidköping för Skövde västra.

Att kollektivtrafiken har brister i Lidköpings kommun handlar inte bara om dåliga järnvägsspår. Lokaltrafiken med buss på lördagar körs endast under fem timmar, på söndagar inte alls. Det måste vara unikt för en kommun med 40.000 invånare.

Framnäs har faktiskt fotbollsanknytning, men jag tror inte att laget heter FC Heimer.

Isarna smälter, framförallt kring Nordpolen. Glaciärer försvinner i en rasande takt. Jordens medeltemperatur ökar, med den torkan. Sjöar torkar ut, grundvattnet sjunker till rekordlåga nivåer.

Men eftersom vi människor har egenskapen att vilja härma andra människor gör vi gärna samma sak som grannen. Flyger denne till Thailand gör vi det också. Skaffar grannen en andra bil, kanske rent av en stor husbil, är det lätt vilja apa efter.

Samma sak med badpooler. Det har tydligen blivit årets fluga, trots sinande grundvatten.

Radio Skaraborg hade ett helt okritiskt inslag om detta idag på morgonen. Det fick mig att skriva till Redaktionen:

Om svar erhålles lovar jag att presentera detta.

Det där med pooliser var inte på allvar. Men vi borde sluta upp med att härmas. En pool i varje villaträdgård vore förskräckligt. Men en och annan liten damm skulle inte skada, för den biologiska mångfalden skull: https://www.botan.uu.se/digitalAssets/554/c_554500-l_3-k_biodiversity_damm.pdf

Gräsklipparna har gjort sitt. Fram med lien, men bara en gång om året, kanske någon gång i början av augusti.

Klicka för att komma åt aterskapa-slatterangen.pdf

 

Valet mellan Lisa Miskovsky i Stadsträdgården och Motortorsdag på Nya stadens torg var inte svårt. Visserligen ingick ”Driving one of your cars” i Lisas repertoar, men i övrigt var beröringspunkterna (tack och lov) få.

Och lita på att det var mer än knôkat med både publik och cyklar i ”Trägårn”, denna helt underbara sommarkväll.

Igår avslutade jag läsningen av boken om Clementine Churchill. Utan hennes styrka och förmåga att påverka Winston hade vi troligen haft ett annat Europa idag, ett Europa styrt av nazister och fascister, ett Europa utan tillstymmelse till demokrati och mänskliga rättigheter, ett Europa utan romer, judar och förståndshandikappade. (Men vi vet ju att de som verkligen saknade förstånd var de psykopater och sadister som utgjorde kärnan i Hitlers banditgäng, de som efter kriget kom att dömas för fruktansvärda brott mot mänskligheten).

Även M&B kan ha påverkat historien. Denna första variant av Sulfa räddade förmodligen livet på Winston Churchill. Han hade drabbats av svår lunginflammation, mitt under brinnande krig. Men M&B gjorde susen och Winston kunde snabbt återgå till sin ytterst krävande uppgift att leda den fria Världen i dess  kamp mot tyranniet.

Nästa bok stod redan på tur, Bön för Tjernobyl, skriven av Nobelpristagaren i litteratur, Svetlana Alexijevitj.

I Tjernobyl hjälpte inga mediciner mot smittan, den radioaktiva, den som tränger genom märg och ben.

Kritikerröst:

»Aleksijevitj återger människornas tankar, skriver ut deras gråt, fäster till och med stumheten på papper. Orden tränger likt strålarna ända in i märgen.«

Undrar hur de tänker, de där som vill att vi skall bygga ut kärnkraften. Tänker de ställa upp som frivilliga när olyckan är framme? Det betvivlar jag.

Vi behöver be en stilla bön att våra politiker besinnar sig. Det räcker gott och väl med solens strålar. De radioaktiva betackar vi oss för.

 

Så brukar det låta (hos de rödnästa), men den här lilla räven överraskade istället oss båda där den satt på en sten alldeles i skogskanten.

Om den hade en räv bakom örat vet jag inte. Det kan nog inte helt uteslutas. Men den verkade helt nykter och redig.

 

https://www.svd.se/det-ar-vi-som-skapar-dodliga-

Vi kan ju börja med att stänga de grindar som bidrar till att Jorden kokar, som gaterna på Landvetter. De bör endast öppnas för de med ömmande skäl, som anhöriga boende på andra kontinenter.

Sådana här inlägg i min blogg/dagbok kan säkert reta gallfeber på de som trivs uppe bland molnen. Men hellre tar jag den utmaningen än att livet på Jorden skall gå under, pga malign feber.

Givetvis kan jag inte bestämma över någon annan, som tur är. Mina anförvanter gör som de vill. Alla får göra sina egna val här i livet, men får också ta ansvar för sina handlingar.

På andra områden här i livet har jag gjort fel. Den bördan bär jag med mig, livet ut. Samvetet gnager.

Men på just miljöområdet vet jag att mina tankar är riktiga. Något vettigt skall man väl ändå ha bidragit med när det är dags att summera livsgärningen. Var man sedan hamnar vågar jag inte sia om. Men jag hoppas att det inte blir för varmt.