Författare: bengan

En ostmacka och en kopp rooiboste hade inte varit fel.

Men väntan blir inte så lång i år. Redan den 1:a februari öppnar Skogshyddana för säsongen. Då lär det definitivt bli fika av!

Med viss möda och inte så lite besvär lyckades morfar/farfar till slut få ihop den numera retrobetecknade tågbanan. När barnbarnen kommer skall det köras så det ryker om det, lita på det!

Vitala delar på tåget är numera hoplimmade med Karlssons Klister. Annars vet man hur det hade slutat, i en stor Big Bang!

Bloggaren har å barnbarnens vägnar åtagit sig uppgiften att återuppbygga det Legotåg de egna barnen fick för cirka 30 år sedan. Ritningen finns bevarad men alla delar till tåget ligger blandade med alla andra Legobitar som barnen fått under uppväxtåren.

Själva drivenheten är i gott skick. Känsliga bitar kommer dock att limmas ihop med Karlssons Klister. Risken för en accelererande entropi måste förebyggas, med alla till buds stående medel. Det måste bli ordning i detta kaos.

Eftersom BRF Fliten märkligt nog saknar kärl för återvinning av papper och kartong fick bloggaren promenera till Stenhammar park för att göra sin samhälleliga plikt. Bloggaren får nog ta ett snack med kommunalrådet som också är en Flitenboende.

Tursamt nog kom lokalbussen när skräpet var slängt, dock åt fel håll, men vad gör det när man har all tid i världen att disponera.

Det blev således en sväng via Sjölunda Äng där bussen har sin änd- och vändhållplats.

Sjölunda skola passerades och bloggaren drabbades av djupt vemod när han blev varse hur skolgården är utformad. Den består enkom av asfalt och absolut ingen som helst grönska.

Det är svårt att begripa hur ansvariga tänker. Är inte skolan till för barn och inte för bilar? Mår inte barn och lärare avsevärt bättre av att få blicka ut över och vistas på en skolgård där asfalten är utbytt mot stora områden med träd och grönska?

Är det så att det är fel personlighetstyper som blir politiker?

Maktbegär är sällan kompatibelt med idéer, särskilt inte hållbara sådana. Det finns en del att avhandla med kommunalrådet.

Igår kväll var det ett herrans oväsen utanför bloggarens sovrumsfönster. Minst två ugglor var i farten. Vad de höll på med kan inte bloggaren svara på. Det kan t.ex. ha rört sig om en avancerad parningslek mellan två kattugglor, alternativt en hård revirstrid.

Europas fåglar, boken som bloggaren fick i present som 10-åring, plockades fram. Boken var på 60-talet ett måste för alla fågelvänner.  Fågelläten är dock svåra att återge i text så där har bloggaren inte mycket att hämta. Men visst är ugglorna vackert avbildade i boken.

Bloggaren är ingen nattuggla men vaknar han till igen av uggleläten, då lär han skärpa hörseln till bristningsgränsen

 

Undrar vem som tog detta foto på lille Isak som bloggaren hittade bland sina bilder nu ikväll. Storebror Simon? Storasyster Lisa? Eller var det Isak som tog en selfie? På bloggarens i-Pad hade han lyckats ta sig in på Twitter och påbörjat en kommentar till en av miljöaktivisten Greta Thunbergs inlägg. Man vet aldrig vad han tänker hitta på, den gossen.

LVästtrafik har priser som får resenärerna att baxna. En lokalresa från Stenhammar till Willys i Lidköping går på 83 kronor för två vuxna och tre barn – enkel biljett och reslängd 3, 5 km.

Höjningen av biljettpriserna inom Västtrafik har vida överstigit det som motiveras av inflationen under 2000-talet.

På måndag höjs biljettpriserna igen. Då kostar resan ovan 86 kr, till och med mer än de 2,5 procent som Västtrafik har gått ut med.

Bloggaren tror att byråkratin har vuxit över alla bräddar inom Västtrafik, precis som inom sjukvården. Se bara på den stora, fula byggnad som har uppförts vid Resecentrum i Skövde. Där är det knôkat med folk som vänder regionpapper.

Det vore betydligt bättre om det vore knôkat på bussar och tåg. Hur den ekvationen skall gå ihop är inte så svårt att räkna ut.

I Skåne kostar motsvarande lokalresa 48 kr. Där menar man allvar med klimatarbetet. Även familjer skall kunna åka med regionens tåg och bussar till en rimlig kostnad.

Det är lite förkylt på årets första dag men det är inte alla som är lika däckade som farfar (ej med på bild).

Den buss Isak håller i handen har farfar ägnat stora delar av nyårshelgen åt att få att fungera. Det finns en liten batterilucka på undersidan men det är till synes omöjligt att få batterierna på plats. Bussen är tillverkad i Kina. Farfar har nu fått viss förståelse för Trumps handelsbojkott mot Kina som kränger så undermåliga produkter.

Men det var ett dåligt omen redan samma dag bussen inhandlades gick leksaksbutiken i konkurs. Eventuella reklamationer lär knappast konkursförvaltaren lägga något krut på.

I Lidköping anordnar kommunen en Lasershow som ersättning för ett allt annat än miljövänligt fyrverkeri.

Vad händer då? Jo – hela Riksväg 44 mellan Lidköping och Götene blir totalt proppfull med koldioxidalstrande personbilar.

Anledningen till detta exceptionella bilåkande är den att Götene kommun (som ju försnillade 100 miljoner av invånarnas pengar på det osmarta projektet Medeltidens värld) nu låter brascha upp ännu mer pengar på något som sägs vara Sveriges största fyrverkeri.

De lidköpingsbor som gillar när det väsnas, smäller och ryker (bloggaren ryser när han tänker på Tractorpullingar och Big Power Meets) sätter sig mangrant i sina bilar och beger sig till Götene.

Det var 8,3 plusgrader på många håll i Skaraborg under Nyårsnatten. Det är bortåt 20 miljoner år sedan Jorden hade lika hög halt av växthusgaser som nu – och det  finns det verkligen ingen anledning till att fira, särskilt inte med bilkaravaner och jättefyrverkerier.

Den som har tillgång till e-upplagan av NLT varnas för otäcka bilder.

Framtiden ser allt annat än ljus ut så här på det nya årets första dag.

Bloggaren hoppas att det är fler än han som inte anser att ordet succé är lämpligt i sammanhanget.

Bandylaget Villa och den mänskliga dumheten har minst ett gemensamt drag. De vinner alltid.

 

På cykelturen från affären (det gick bara att få in 1:ans växel så tramporna snurrade likt propellrar) tog bloggaren vägen förbi Framnäsbadet.

Naturens högborg Kinnekulle dök upp i fjärran men på nära håll fick bloggaren skrämselhicka. Konstgräsplanen var svart av giftigt gummigranulat. Tydligen lägger man på ca 3 cm av denna av gamla uttjänta gummidäck tillverkade produkt. Granulaten spolas ut i Vänern och vidare ut i havet där det hamnar i fiskar och andra havslevande organismer.

Hur föräldrar vågar släppa ut sina barn och ungdomar på konstgräsplaner övergår bloggarens förstånd.

 

För bloggaren, som värnar livet på Jorden,  är det en fullständig självklarhet att fotboll skall spelas på naturgräs. Att detta verkar vara så svårt att inse kan troligen härledas till det faktum att det är gubbarna som har makten inom idrotten, gubbar med det stenåldersmässiga kopplingsschemat i sina hjärnor (se föregående inlägg).

Planen bredvid har klarat sig – än så länge