Författare: bengan

En härlig dag på Wanås slott och dess fantastiska skulpturpark. Yoko Onos önsketräd och andra trevligheter – som trädet som ropar mamma – möter besökarna.

I afton, efter dagens efterlängtade regn, tog vi oss en cykeltur till Tormestorp för att köpa glass. Rallarrosorna är redan på gång, kornet på EKO-parets åker växer så att det knakar (trots 6 veckors förskräcklig torka) och hästen deras har fått på sig något slags insektsskydd över ögonen.

Glassen smakade alldeles utmärkt på Pizzzeria Tormestorps veranda men suget efter en vegetariana blev efter ett tag nästan övermäktigt.

Idag skulle sonen med familj få en ny regnmätare istället för den jag som råkat trampa sönder. Det finns som bekant folk till precis allt.

Men vi hann inte ens ut ur butiken innan det så efterlängtade skyfallet drog igång.

Det kom många stora droppar och ”bägaren” hade kanske ändå runnit över om den varit på plats i trädgården.

Med hjälp av två kvinnor, bloggaren, en hickory-yxa, ett järnspett, två spadar och två stenbumlingar slutfördes projektet med borttagandet av den svårbemästrade häcken.

Vi slet som djur men tack vare hävstångsprincipen fick vi till slut upp häckarna med rötter och allt.

Varje rotklump (se bilder) väger säkert 30 – 40 kg.

Något rotavdrag lär dock knappast vara i sikte

Idag var det skolavslutning på Linnèskolan som har elever alltifrån årskurs 0 till 9.

Simon stod för saxofonerandet, en uppgift som han skötte med bravur!

”Den blomstertid nu kommer” är en känslofylld psalm – även om blomstertiden känns en aning passè denna kokheta försommar.

Att sista momentet utgjordes av ett stort tårtkalas – för elever, anhöriga och skolpersonal – bidrog till att göra skolavslutningen till en såväl minnesvärd som kaloristinn tillställning.

Att klippa ner en häck är ganska lätt. Men att gräva upp den med rötter och allt är en utmaning. Jag försökte med spade, dock förgäves.

Google rekommenderar liten traktor eller kranbil med kedja.

I morgon tar vi nya tag tillsammans med vår trevliga granne. Grepar och korpar lär komma till användning. Hjälper inte det får det bli dynamit.

Trädhusets vänner har haft öppet varje söndag sedan i slutet av mars, så även denna söndag.

Den franska nougaten smakade alldeles utmärkt på Trädhusets altan och avnjöts med Göingeåsen som bakgrund.

Nere vid Hovdala slotts orangeri har man valt att hänga upp små tyghus i ett träd

Lille Isak ligger på filten under äppelträdet och funderar. Han undrar säkert vart det där regnet tog vägen som meteorologerna hade förespått.

Och denna oas är alltid värd inte bara ett utan flera besök

https://equmeniakyrkan.se/skara/planteringen/

Hovdalatårta är inte alls dumt att mumsa på. Glädjen blir dubbel med en glada cirklande över slottet