Författare: bengan

NLT lyfter på ett förtjänstfullt sätt fram kampen mot de invasiva växterna.

Bloggaren kontaktade Länsstyrelsen i Mariestad för ett par år sedan angående Jättelokorna nedom Blombergs gård. Bekämpningen inleddes samma år och lär behöva fortsätta en lång tid framöver.

Bloggaren har även varit i kontakt med Trafikverket angående de stora bestånden av Parkslide som växer alldeles intill Södra stambanan vid Tormestorp.

Nu är det Götene kommun som har börjat jobba aktivt mot de växter vi helst vill slippa i vår svenska natur. En av dem som kämpar hårdast är Chalitta från Burma.

Det är skillnad på invasion och invandring. Vad gäller det senare tillför den något riktigt gott till vårt land, något som inte minst denne Chalitta är ett utmärkt exempel på. Invasiva växter behöver vi dock se upp med, en uppgift vi alla behöver hjälpas åt med.

Härlig långvandring på Järvafältet med efterlängtad matpaus vid Översjön. Nästa gång tar vi med tändstickor. En värmande brasa skadar inte råkalla höstdagar.

Foto Anne

Järvafältet är ett enormt naturreservat norr om Barkarby, en fantasisk grön kil in i ett delvis rätt hårt exploaterat storstadsområde

Luma och Erland bekantar sig med Greta Gris och hennes mysiga hus

Ett besök på Sparrisvägen i Hässelby Strand kan med fördel kombineras med ett dito på en nördig miniatyrmässa i trakten av Humlegården

Under uppväxten var familjen lyckligt(?) befriad från bilinnehav. Bloggarens far åkte Husqvarnamoped till arbetet på den stora lokstationen. I övrigt var det cykel för hela slanten, ett cyklande som på söndagarna avbröts av Korpens tipspromenad uppe på Mösseberg.

Men när bloggarens bror tog körkort 1968 inhandlades en begagnad Amazon. Den köptes av en familj i Floby. Samma familj hade tidigare ägt den bondgård i Sätuna som bloggarens mormor och morfar tog över i mitten av 50-talet.

Här står Amazonen parkerad på gatan i villaområdet på Mössebergssluttningen

Så småningom tog även bloggarens far körkort. Han bör då ha varit i 45-årsåldern. Bloggaren tog sitt körkort en tid efter 18-årsdagen 1970. Han övningskörde 6 timmar på Centrala Trafikskolan. Uppkörningen gick galant. De två andra som körde upp vid samma tillfäle kuggades. De hade inte fäder som var bekanta med inspektören från Länsstyrelsen i Mariestad.

Med hjälp av Amazonen tog sig familjen lätt till utflyktsmål som Läckö, Lysekil och Hjo. En vinterdag hamnade bilen i diket på sin väg mot mormor och morfar i Sätuna. Dikeskörningen nämndes inte vid framkomsten men grillen, som var fullpackad med snö, skvallrade om att färden hade varit aningen äventyrlig.

En annan gång välte bilen när bloggaren och hans bror skulle åka till Sätuna för att stäcka hö. Bilen blev liggande på sidan. Bloggaren dunkade huvudet i sidofönstret, med ännu ej utredda följdverkningar.

Bilen med de båda bröderna vältes på rätt köl igen och kördes tillbaka till Mösseberg, med oförrättat ärende. Fadern var tacksam att få se sina söner i livet – men knappast överlycklig över den sönderskrapade bilsidan.

Nu är det en annan Amazon som rullar ut över världen, dvs det webbaserade amerikanska företaget med säte i Seattle. Effekterna av företagets enorma framgångar är förfärliga, inte minst för stora köpcentra och detaljhandelskedjor.

Amazon håller på att etablera sig även i Sverige. Det finns all anledning för affärsidkare att bäva. Företaget är lika skoningslöst som de fornpersiska kvinnliga krigare som utgjorde de ursprungliga amazonerna.

I Villa Giacominaparken kan man beskåda ett stamträd som gäckar dem som söker sina rötter

Bra att Norra Skåne vågar trampa alla SD-prenumeranter på tårna. Att säga sanningar kan vara kostsamt men det är ju just det som är en av journalistikens viktigaste uppgifter.

Vill det sig väl kanske några bruna läsare kommer till insikt om vilka fruktansvärda värderingar detta nazianstuckna parti representerar.

Bloggaren riktar ett stort tack till denna kloka och demokratiskt sinnade krönikör.

Denna dag är inget dumt initiativ, dagen då vi startar hjärtan!

När jag sitter och väntar på bussen hem från affären tänker bloggaren att även det kollektiva resandet borde föräras en egen dag.

Vid resan till affären var det endast bloggarparet som åkte med. Vid hemresan var bloggaren den ende resenären. (Hustrun hade avvikit för att tillsammans med gamla kompisar uppsöka en restaurang).

Var är alla presumtiva kollektivresenärer? Att sitta bakom ratten är inget större nöje, plus att hälsan tar stryk av att ständigt färdas bekvämt och lättjefullt, från dörr till dörr.

En del hjärtstarter kanske rent ut av kan undvikas, om bilen sällan eller näst intill aldrig startas. Både kropp och Moder Jord skulle jubla om bussar och tåg vore fyllda av resenärer som har startat ett nytt och betydligt bättre liv.

Vad fick då bloggaren att äta kanske någon undrar. Jo det blev Mannerströms rödspätta, tillagad i Källby, mitt över viken. Den smakade alldeles utmärkt, och vi skall ju faktiskt både handla lokalt och resa kommunalt.

Men bloggaren tror knappast att rödspättan och blåmusslorna var från Vänern. Ej heller inbillar han sig att det vita vinet och sherryn i såsen var lokalt producerat. Men promillehalten var säkert bara i nivå med den som avser bussens fyllnadsgrad på hemvägen mot Stenhammar.

Finjasjön i Skånska Hässleholm har sin fina Guldkust. Vänern vill inte vara sämre och levererar denna sena hösteftermiddag en guldskimrande strandremsa, med Nordens Vesuvius som en fata morgana bortom det stora vattnet, om det benämns Kinneviken eller Neapelbukten – det gör detsamma.

Men det vill till att inte utländska gruvföretag hör rykten om guldförekomst. Inte ens en poetisk landskapsbeskrivning lär hindra de giriga bolagen från att ansöka om prospekteringstillstånd hos Bergsstaten.

Bloggaren informerades idag om att prospektering har beviljats i Skånska Sebbarp där den sällsynta metallen Vanadin gömmer sig i alunskiffern. Bloggaren har uppmanat Hörbyborna att vässa vapnen och organisera motståndet.

I Karlsborgs kommun vill ett gruvföretag från Australien borra efter guld, zink, koppar och kobolt. En motståndsgrupp har bildats för att skydda den fina naturen kring Unden, sjön som får hela 60% av sitt vatten från underjorden.

Ett gott råd till Bergsstaten är att låta guldet och de andra sällsynta metallerna ligga där de ligger. Det är bättre att vi låter oss förundras över det livgivande vatten som bubblar upp från källsjöarnas bottnar.