…men man känner sig verkligen som hemma bland hembygdsföreningens körsbärsträd.

…men man känner sig verkligen som hemma bland hembygdsföreningens körsbärsträd.

Den som skärper blicken kan faktiskt se hela vida Vänern från entrén på Naturum Victoriahuset. Till och med bläckfiskarna ger sig till känna. Och den som vrider på huvudet kan få syn på en flock med kor, badande ute i sjön!
Undrar om det blir många kolibakterier i Snikeviken…




Gårdagens riskok var förbryllande. Skulle riset kokas på norskt vis, på danskt eller möjligen på svenskt? 12, 15 eller 20 minuter…
Jag tog det säkra före det osäkra och ställde tidtagaruret på 20.
Men vad spelade det för roll – arseniken i riset kommer man inte ifrån.




Men bloggaren höll till godo med banankaka, dock en riktigt stor bit!

Nu är det färdigmålat. Resultatet blev över förväntan, trots bristen på hantverksskicklighet.



En bra bit från Vättern och Bottensjön – på en slätt helt utan sjöar – kan man kolla på detta tåg.
Men det är nog mer brandrisk än vattenbrist som är förklaringen till att ångloket är utbytt mot ett diesellok.

Det är inte bara Allsång och bad i Karlsborg. Altanen behöver målas. Hatten har Kristina köpt då risken för bonnabränna och i värsta fall solsting icke kan anses som försumbar.


Det påstås att den här stenen i Brevik nära Vättern är en meteorit. Men varför är den fastkedjad? Vill den kanske fara vidare och upptäcka andra, mer civilicerade världar?

De båda damer som skulle följt med till Allsången backade ur och hoppade i Bottensjön. Men den ljuva musiken från en tändkulemotor går inte heller av för hackor.
Inbilla Er bara inte att bloggaren missade Bengtzing vid Kanalen!


Förutom allsång ägnar sig bloggaren åt att skrapa och måla Kristinas altan. Så här tillfreds ser han ut när aftonen nalkas och han hunnit ta sig ett välbehövligt dopp i Bottensjön.

