Författare: bengan

Köket hos mormor och morfar var inte precis sista skriket. Men där lagades mat och bakades dagarna i ända. En väl använd vedspis ingick såklart och mormors brödkakor var inte av denna världen.

När jag var på besök var en av mina uppgifter att se till så att vedlåren var välfylld med björkeved och morfar stod ofta vid huggkubben och byggde på veahögen.

Ibland kunde man få vara med när han nackade en höna på huggkubben. Det dröjde inte särskilt länge innan hönan var plockad och låg i en puttrande gryta på vedspisen.

Morfar hade inget emot kaffe med dopp. Bjöds det tårta började han alltid med den. Sedan fortsatte han med bullar och det som fanns på kakfaten.

Förtjusningen i det som bjuds på kakfaten har gått i arv till barn, barnbarn och barnbarnsbarn, ett utmärkt exempel på när epigenetiken bidrar till något riktigt gott.

Notera ”blomman för dagen” i fönstret och flaskan med enbärsdricka på bordet. Bloggaren sitter på sin vanliga plats, mitt emot morfar.  Morfar kunde kika ut genom köksfönstret och se om mjölkakörarn, brevbärarn eller främmat var i antågande på framfartsvägen.

Och allra längst bort där vägen svänger låg och ligger Nästegården. På den tiden sa vi ”Hägerströms”. Där kan man än idag få bo som på mormors och morfars tid:

http://www.nastegarden.se/?lang=se

En elcykeltur frampå aftonen till Hässleholms gräddhylla Tormestorp (på Göingeåsens västsluttning) rekommenderas för den som är sugen på riktigt god pizza.

Och MIPS-hjälmen är självklar för den som anser att säkerheten är huvudsaken.

Jag beklagade mig till Länsstyrelsen över att traktorerna med fågelmat kör ut på fälten redan innan de sista tranorna har lämnat Trandansen och flugit ut mot Hornborgasjön för nattvila.

Förfarandet hade jag observerat via webbkameran.

Hannes, som jobbar vid Naturum Hornborgasjön, gav mig ett vänligt svar och sa att så går det ofta till när mörkret faller och några tranor ännu dröjer sig kvar.

Hannes berättade även om Hula Valley i Israel där över 40 000 tranor samlas varje år. Där kör de med traktor mitt bland tranorna som flyttar sig och snabbt återvänder – således utan att bli livsförskrämda. Ett medskickat foto bekräftar tillvägagångssättet:

Kanske att det är där tranorna lär sig dansstegen som de praktiserar vid Stora Bjurum. Om det rör sig om hula-hula vet jag inte, men någonting ditåt är det säkert. Vad skulle annars locka så många besökare till Trandansen, om inte en form av denna lättsinniga dans.

Det finns de som på inga villkors vis vill vara i Orangeriet när vårsolen uppenbarar sig.

Dit hör tvivelsutan både vårlöken och Anne.

Idag skulle Skånesonen och bloggaren byta däck på sonens Ford.

Vi lyckades få tag på en domkraft av märket Biltema. Men döm om vår förvåning när det visade sig vara omöjligt att få dit domkraften utan att själva först lyfta upp bilen 3 – 4 cm – vilket vi givetvis inte hade en chans att lyckas med.

En vänlig granne hade bättre doningar (ej av märket Biltema) som vi fick låna och nu sitter sommardäcken på plats.

Lumbagovarning: Så här ser den ut, domkraften som bara kan användas om Du själv agerar domkraft:

Simon har försett oss med årets majblomma. Det är väl inte den allra vackraste man sett – men som tidsmarkör passar den alldeles utmärkt.

Tar man sig en liten tur på elcykeln går det att hitta andra blommor som hör maj till -som vitsippa och svalört.

Fredholms matsalar gästas av inga mindre än lilla Lisa och lille Isak.

Susanne, Anne och Bengt fick också lov att hänga med.

Än idag kan man läsa denna typ av annons i vissa dagstidningar. Jag minns att min morfar Simon satte in en sådan i tidningen när han fyllde 80 år, 1964.

Men annonsen fick motsatt effekt. Gamla bekanta från Tidaholmsbygden blev ju informerade om högtidsdagen och kom farande på moped eller medelst bil. Hela runddelen kring flaggstången var fylld med olika typer av fordon. På bilden syns dock bara jubilaren i fråga. Den för jordbruket så viktiga regnmätaren ses till höger i bild.

Jag tror nog att det var just det Simon önskade – inte att folk hörsammade undanbedandet och uteblev – utan dök upp där i Sätuna den soliga augustidagen  och fick minst sju sorters kakor, en rejäl tårtbit och riktigt starkt och hett kokekaffe!

Om samtalsämnena tröt var det bara att öppna motorhuven på en gammal Morris…

En bonusbild som är tagen utanför snickarstugan och vid ett annat tillfälle – med mormor Lisa, min kusin Maik i Berlin, bloggaren och morfar Simon.

 

Berenikes hår är en av de stjärnhopar som präglar vårens natthimmel. Men vi höll oss här på jorden, upptäckte två stjärnor i Skåne Tranås och fick en magnifik, ja faktiskt rent himmelsk matupplevelse!!

 

 

Jag hittar detta foto på Järnvägshistoriskt forum:http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=206784

Fotot togs samma år som vår familj lämnade Skara och Biskop Turgotsgatan, dock som väl var icke i den aktuella vagnen.

Men kärleken till födelsestaden lever kvar, trots att vagnarna på bangården är precis lika antika nu som när flyttlasset rullade mot framtidsmetopolen Falköping 1957.