Too long, didn’t read

Det handlar om texter vi inte läser av ett enkelt skäl: de är för långa.

Fenomenet har fått ett namn. TLDR, too long, didn’t read.

https://www.svd.se/a/qPeXxo/fenomenet-tldr-oroar-aven-pa-varldens-prestigeuniversitet

I land efter land har universitetslärare larmat – i Lund och Uppsala såväl som på Princeton och Columbia i USA. Studenterna läser inte kurslitteraturen.

Text är fattigt ur ett sensoriskt perspektiv. Och att läsa text kräver ett hårdare kognitivt arbete än att förhålla sig till bilder, ljud och film.

Men vi människor är lata så vi väljer det som är kognitivt enklast. För det finns en sak vi instinktivt undviker: ansträngning.

Antinazisten Stig Dagerman

Jag läser Tony Samuelssons bok Kafkapaviljongen.
Hitler segrade i Andra världskriget, och även Sverige kom att bli ett land som styrdes av nazister.

Förtrycket var stenhårt, avrättningarna många.

Men det fanns de som vågade opponera sig mot de bruna krafterna, som Stig Dagerman, kulturredaktör på syndikalisternas dagstidning Arbetaren.

Och det råkar vara så att i det hem där jag läser detta denna Trettondagsafton, där finns också Arbetaren att tillgå!

Den som har en fot kvar på golvet lär inte bli någon uschlig medjamare!!😼

I en bra debattartikel i NLT (med rubriken ”Vi måste ifrågasätta de som styr över vår vård”) och (skriven av Lisa Bertilsson) omnämns en krönika i Dagens Medicin.

Den var införd den 13/12 och skriven av läkaren Henrik Widegren – ”För att kunna leda vård måste man kunna vård”. Den går inte att läsa utan inloggning men Widegren har lagt ut den på Facebook. De röda strecken står bloggaren för.

Älgtema

Carl Johan de Geer har försökt efterlikna ett antal andra konstnärers sätt att måla i sin Älgbok, plus att han har lagt till en älg i varje motiv.

Här Inge Schiöler, den kände Göteborgskoloristen (min kollega och jag hade faktiskt lånat ett original av honom, och hängt ovan skrivbordet):

Även ett Strindbergmotiv dyker upp:

Men här finns det ingen älg, men så här vackert kan det vara när man går från bussen i januarisolen uppe i Stenhammar:

Det svenska TraGikverket har mycket att lära av BaneNor och RailCowGirl

Det finns mycket att säga om den svenska myndighet som går under namnet Trafikverket, men då väger det negativa över.

Att inte ens kunna hantera underkylt regn utan att det blir totalstopp, som igår i Laxå – i hela 18 timmar. Därmed inget ont sagt om fotfolket, i t.ex. Infranord -som får slita ont, i vått och torrt.

Men det finns en lösning: Återupprätta Banverket (och låt bilfolket hållas för sig själva), då skall det nog bli ordning på torpet igen.

Och den som vill veta mer om hur tågtrafik fungerar när vädret är tufft kan förslagsvis titta på denna Youtube-film. RailCowGirl framför ett godståg en natt strax före jul. Resan börjar i Bergen med fuktigt väder, det droppar vatten i de många tunnlarna (minst 150 st) som snabbt fryser till is, Hardangervidda och Finse passeras i snöstorm – men fram kommer tåget. Vi får följa det ända ner till Ål. Vid det laget har tåget passerat Bergensbanens högsta punkt – 1.237 m.ö.h.

Tomma tomflaskor

När jag klev ut ur duschen hörde jag att en av Radio Skaraborgs stjärnreportrar hade gett sig ut på torget i Skövde.

Där låg det enligt reportern tomma tomflaskor.

Men det hade nog varit ännu värre om han sagt att tomflaskorna var fulla🎉🌟