Författare: bengan

Raoul Wallenbergskolan i Lidköping har fått tillstånd att öppna en mellanstadieskola – mot kommunens vilja.

Nu kommer kritik mot att staten inte kliver in och tar ansvar.

Man är fullt medveten om att det föds färre barn och att vi tvingas lägga ned skolor. Ändå väljer man att inte dra i bromsen.

https://www.dn.se/sverige/kommun-tvingas-stanga-skolor-samtidigt-som-friskola-far-vaxa/

Det föds för få barn i Sverige. I Lidköping har politikerna räknat ut att det handlar om ungefär hundra bebisar färre om året.

Det betyder att kommunen tappar en hel årskull på fyra år. Om sex år ska bara 320 barn börja skolan, jämfört med 420 som vi varit vana vid.

I Lidköping har man redan stängt sex förskolor och planerar att snart även dra ned på platserna i grundskolan. Samtidigt väljer Raoul Wallenbergskolan att expandera, med 90 nya platser i årskurserna 4–6.

Kommunen har räknat ut att friskolans expansion kommer att kosta skattebetalarna 8,2 miljoner kronor per år. Beräkningen grundar sig på att kommunen kommer få tomma skolplatser, som kostar pengar.

Det behövs ungefär tio procent luft i systemet för att vi ska kunna hantera olika fluktuationer. Det är ett ansvar, och kostnader, som friskolorna inte har.

Andelen lärare med lärarlegitimation och behörighet är högre i kommunens jämförbara högstadieskolor Dalängskolan och Rudenschöldskolan.

Förra läsåret hade de 79 respektive 83 procent legitimerade och behöriga lärare, vilket kan jämföras med bara 51 procent i Raoul Wallenbergskolan.

När DN kontrollerar betygssättningen visar det sig att Raoul Wallenbergskolan sätter högre slutbetyg på sina avgångselever i matematik, jämfört med resultaten på de nationella proven, än vad de kommunala skolorna i Lidköping gör.

På Dalängskolan och Rudenschöldskolan får 16 respektive 10 procent av eleverna högre slutbetyg i matematik än vad de presterat på de nationella proven.

På Raoul Wallenbergskolan är motsvarande andel 32 procent!!

Bloggaren tror att det finns föräldrar som tycker att det låter fint att deras barn går på Raoul Wallenbergskolan.

Föräldrar som vill att deras barn skall få en bra utbildning väljer istället kommunala skolor.

Jag har fått ett intressant boktips av en kompis, om livet i DDR. Men det livet var nog inte mycket att trakta efter.

Samtidigt har jag hämtat hem två böcker om livet i Daretorp. Från den socknen härstammade många på min morfars morfars sida. De bodde på gårdar/torp som Stora Älgarås och Lilla Blåhult, ställen som jag vill veta mer om.

Men del III fanns inte att uppbringa på Biblioteket i Skara. Den är nu beställd från Tidaholms bibliotek, och i den boken är Daretorps alla torpställen inventerade.

Vår Socken Daretorp del III

https://www.vastgotabladet.se/2025-07-07/ny-bok-berattar-om-daretorp-genom-torpen/

Folk från socknen sa aldrig Daretorp, utan ”Dattorp”🙂

Här är de på foto, båda födda den 26:e januari

Man kan slå fler än två flugor i en smäll om man gör en söndagstur till Falbygden – som att titta på örnar på Trandansen, äta söndagsstek på Mössebergs kurort, besöka propagandautställningen på Falbygdens museum, för att avsluta med Wrångelbäcksinköp på Falbygdens ost😊

Samma dag som min far fyllde två år (den 26:e januari 1926) utspelades historiens allra första TV-sändning.

Söndagens Understreckare:

https://www.svd.se/a/vrAQ05/fortfarande-fangslade-av-televisionens-magi

Den skotske uppfinnaren John Logie Baird skulle i sin verkstad på Frith Street i London hålla en förevisning för ett antal vetenskapsmän från The Royal Institution, vars uppgift var att till allmänheten sprida kunskap om nya tekniska rön. I kvällens fokus stod en ny apparat som genom ”magiska ljusstrålar” kunde förmedla rörliga bilder från ett våningsplan i huset till ett annat. Fascinerade stirrade gästerna in i den tub av kartong genom vilken knappt synbara rörliga bilder framträdde. För den som lyckades urskilja konturerna framträdde exempelvis en hand som bläddrade igenom en anteckningsbok. 

Men vad skulle detta nya medium kallas? Samtiden famlade, prövade olika begrepp. ”Seeing by wireless” var ett sätt att beskriva fenomenet, att se trådlöst, att se radio. I Sverige några år senare smakades det i pressen på begrepp som ”synradio” och ”fjärrbiograf”. Baird själv kallade det ”true television”; den tidsliga synkroniseringen var för honom kopplad till sanning, verklighet och autenticitet.

En mängd ängsliga frågor som präglade det sena 1900-talets diskussioner om tv, men som också syns i vår egen tids debatt om sociala medier, ställdes redan under dessa tidiga decennier. Skulle televisionen komma att alltför mycket splittra uppmärksamheten? Skulle den underminera läsandet? Kunde den utgöra ett hot mot den sociala ordningen? 

Något som bloggaren kan sakna nu hundra år senare är det gemensamma tittandet, att väldigt många tittar samtidigt på samma program.

Gubben i lådan lär vi aldrig mer få uppleva, dvs när Carl-GustafLindstedt for upp ur den där lådan i Hylands hörna. 75% av befolkningen delade upplevelsen.

Snacka om gemenskap, och ett alla tiders socialt medium😊

Idag besökte vi Konsthallen där vi stiftade bekantskap med Inka & Niclas konst.

Om gårdagens händelse på Willys hade utspelat sig i slow motion, då hade jag måhända kunnat förhindra denna katastrof.

Den välfyllda kassen vid självscanningen välte. Ut föll glasflaskan med rödbetsjuice. Den krossades mot golvet. Inte ens en nutida kriminalare hade kunnat få till en så realistisk blodpöl. Butiken var välfylld med folk som äntligen hade fått ut sin lön. Skandalen var ett faktum.

Boken avhandlar tre kriminalfall, det första (Dödsdansen i Olsjön) med viss koppling till poeten Dan Andersson.

Det finns många herrgårdar i trakten, särskilt på Kinnekulle. Men det finns även de som minns hur djävulskt det var att vara anställd på en sådan gård, som statare.

Arbetets museum i Norrköping tillhandahåller en utställning om detta.

Statarminnen

Man kan söka sig vidare till Fridegårdsmuseet:

https://kultur-historia.se/frideg-rdsmuseet

Falköpings Tidning har en artikel om denna utställning – som är lånad från Forum för levande historia i Stockholm

https://www.falkopingstidning.se/2026-01-21/paverkan-och-propaganda-pa-falbygdens-museum/

Själva utställningen tar sin avsats i totalitära samhällena under 30- och 40-talet, Nazityskland och Sovjetunionen, och hur propagandan verkade där. 

För att uppmärksamma Förintelsens minnesdag den 27 januari, kommer det även att finnas en miniutställning i form av ett bildspel i foajén, som heter Motstånd.  Den exemplifierar människor som faktiskt reflekterade över budskapet de fick, som kände att det här inte är rätt och hittade modet att protestera.

”Propaganda – risk för påverkan” öppnar den 24 januari och kommer att vara kvar till och med den 22 mars.

https://www.falkoping.se/falbygdens-museum/utstallningar/pagaende-utstallningar/2025-12-11-propaganda—risk-for-paverkan.-invigning-24-1-2026

Hämtat ur tisdagens Understreckare ”Vad ”American psycho kan lära oss om Trump”. Understreckaren är skriven av Lars Fr H Svendsen. Professor i filosofi vid Universitetet i Bergen och författare, senast till ”Dumhet, idioti og dumme idioter” (Kagge Forlag, 2024)

https://www.svd.se/a/BxlX4v/vad-american-psycho-kan-lara-oss-om-trump

Maga-rörelsen betecknar sig gärna som konservativ, men har i realiteten föga gemensamt med det som traditionellt förståtts som konservatism. I stället är det mer träffande att beskriva Maga som högerextrem populism eller illiberal nationalism. Om man ändå insisterar på att kalla detta konservatism låter det sig bara göras om man preciserar att det rör sig om en degenererad avart – vad jag vill kalla sadokonservatism. Begreppet är inspirerat av historikern Timothy Snyders analys av det han kallar sadopopulism. Snyder beskriver en politisk strategi där makt inte säkras genom att förbättra väljarnas livsvillkor utan genom att producera och förvalta lidande. I stället för att lova förbättring lovar man hämnd. I stället för trygghet erbjuder man tillfredsställelsen i att påföra andra otrygghet.

Den amerikanske journalisten Adam Serwer fångade detta med precision i en essä i The Atlantic från 2018, ”The cruelty is the point”. Serwers poäng var att grymheten i Trumps politik fungerade som en maktdemonstration: en signal om vem som kunde drabbas och vem som var skyddad. Grymheten var meningsbärande just därför att den var offentlig och asymmetrisk.

Sadokonservatismen förenar nationella symboler och traditionsretorik med en aktiv vilja att förödmjuka, exkludera och straffa. Det konservativa språket behålls, men funktionen byts ut. Resultatet är en politisk hybrid: konservativ i självbeskrivning, men sadistisk i praxis och intention. Det är inte en rörelse som vill bevara en ordning, utan en som finner tillfredsställelse i att visa vem som kan förstöra den – och vem som måste bära kostnaderna.

Att tillfoga lidande har en pedagogisk funktion. Det bekräftar vem som har makt och vem som saknar den. Våldets funktion är inte bara att återupprätta ordning, utan att iscensätta dominans. Trumps upprepade uttalanden om att sätta in nationalgardet mot motståndare, hans legitimering av politiskt våld som en form av patriotism, hans flörtande med milisrörelser och hans benägenhet att beskriva politiska motståndare som nationens fiender pekar mot en etik där våldet inte längre är skandalöst, utan rituellt. Det ska rena, återställa och bekräfta hierarkin. Sadokonservatismen vill inte bara ha lydnad, utan fruktan. Inte bara ordning, utan underkastelse. Den vill inte övertyga, utan krossa. Och den är beroende av publik, eftersom våldets mening uppstår först när det bevittnas, delas och applåderas.

Trump iscensätter sig själv som den ende som vågar göra det som måste göras. Den ende som inte tvekar. Den ende som är beredd att använda makt där andra bara talar. Våldsamhet döps om till handlingskraft, brutalitet till realism och hänsynslöshet till styrka.