Författare: bengan

Ända sedan vi flyttade till Stenhammar sommaren 2018 har vi undrat varför tyfonen på Stenhammarkyrkan är tyst när signalen för viktigt meddelande testas.

https://www.krisinformation.se/detta-gor-samhallet/vma-sa-varnas-allmanheten

Igår ringde jag Räddningstjänsten, men den jag pratade med meddelade (med emfas!) att personalen där absolut inte har något med tyfonerna att göra.

Jag hänvisades till Peter Himmerman (en mkt trevlig man), säkerhetsansvarig på Lidköpings kommun. När jag hade ringt upp berättade han för mig att tyfonfrågor handläggs av Räddningstjänsten!!!

Men då blev jag irriterad och efter viss diskussion fick jag mailadressen till Maria Åkervall, säkerhetssamordnare på Lidköpings kommun.

Efter någon timma kom det häpnadsväckande svaret:

Hej Bengt!

Kommunen har lämnat över ansvaret för att sköta och underhålla tyfonerna i Lidköpings kommun till Räddningstjänsten Skaraborg.

Jag kontaktade dem nu och fick svar kring just den tyfonen i Stenhammar. Den är borttagen sedan många år tillbaka när Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) hette Räddningsverket. Det beslutades att den skulle plockas bort ur systemet. Det som syns är rester av den gamla som satt där. I dagsläget finns ingen diskussion om utökning av tyfoner inom kommunen.

Men det finns även andra sätt att få ett VMA:

VMA via Sveriges Radio P4 och SVT, SVT Text och kommersiella radio- och tv-kanaler.

VMA som sms till mobiler i det drabbade området.

VMA på internet och i appar från bland annat krisinformation.se, SOS Alarm, Sveriges Radio och SVT.

Kring skyddsrum:

Det är inte tanken att skyddsrummen ska räcka till hela befolkningen. Skyddsrummen är i första hand en möjlighet i områden som är svåra att utrymma, till exempel större tätorter eller städer. Bor man på landsbygden kanske man själv har en källare eller något liknande som kan vara ett alternativt skydd.

Det har inte byggts några nya skyddsrumsplatser i Sverige sedan 2002. MSB, som har ett övergripande ansvar för landets skyddsrum, tycker att de ska bevaras så långt det går. Ytterst är det riksdag och regering som beslutar om skyddsrummens framtid.

Mer kring frågor och svar kring skyddsrum:

https://www.msb.se/sv/amnesomraden/krisberedskap–civilt-forsvar/befolkningsskydd/skyddsrum/fragor-och-svar-om-skyddsrum/

Vänliga hälsningar

Maria Åkervall

Säkerhetssamordnare

Den här tyfonen är tyst som muren.

Säkerheten är satt på undantag.

Rekordsnabbt brobygge

Västnytt för 38 år sedan. 5 minuter i programmet oroar sig SJ-anställda i Falköping för minskad växling på stationen.

2025 ser det betydligt bättre ut. Jula-terminalen på Marjarp genererar mängder med fullastade godståg.

https://www.jarnvagsnyheter.se/20240925/16631/bandet-klippt-julas-nya-jatteterminal-i-falkoping

Sådan är rubriken när SvD recenserar boken Satansviskingar, skriven av Sami Said.

Ett ökenlandskap och en internatskola för egensinniga flickor är miljöerna i ”Satansviskningar”. Här möts stad och vildmark, reform och tradition, i ett slags social och religiös utvecklingsroman med en sällsam klang.
https://www.svd.se/a/mQ4g41/en-saregen-bok-med-strak-av-hopp

Spelplatsen är ett ospecificerat, arabisktalande land, styrt av en diktatur som lovar att varje ny dag ska bli bättre än den förra. Flickan Nadine kommer från en sympatisk familj som med sin klassresa, i teorin, gett henne alla tänkbara förutsättningar för att inte bara överleva som kvinna här, där öknen årligen äter större stycken av landmassan, utan dessutom njuta av det. Dessvärre är leva det sista hon förmår – ”Hennes längtan är att bli ingen alls”.  För sin oförmåga att vara i världen, som stundtals tar sitt uttryck i våldsamma utbrott, skickas hon till internatet för likasinnade i ödemarken.

Idag skulle min far ha fyllt 101 år. Fotot här nedan togs i mitten av 60-talet. Platsen är Hornborgaån, och min far håller en från pest lyckligt förskonad flodkräfta i sin hand.

Det är en skräckinjagande upplevelse att ta del av innehållet i Annie Jacobsens bok ”Kärnvapenkrig, ett scenario”.

Nordkorea har helt oprovocerat skjutit iväg en ballistisk robot mot Pentagon och Washington DC. Den är laddad med en vätebomb. ”Flygtiden” är blott 33 minuter.

Men redan 10 minuter dessförinnan utsätts ett kärnkraftverk i Kalifornien (där även 2.000 ton radioaktivt avfall förvaras) för en annan kärnvapenattack. En Nordkoreansk u-båt en bit ut i Stilla havet har avfyrat roboten.

Men detta är bara inledningen på ett fasansfullt scenario.

Albert Einstein lär ha sagt att ett fjärde världskrig kommer att utkämpas med pinnar och stenar, förutsatt att det finns några som överlevde ett tredje.

Vi lever i en farlig värld, mycket, mycket farligare än de flesta av oss tror.

I samband med dagens promenad upptäckte vi ett lila kryss på den norra sidan av bron över Toftabäcken. Bloggaren hoppas att det är ett tecken på att kommunen äntligen har kommit överens med de markägare som inte har velat ha Strandpromenaden på sin mark.

Och visst behövs det promenadvägar som är befriade från biltrafik. När vi lämnade vårt bostadsområde på fm var det en bil som körde hotfullt nära en av oss🫢 En obehaglig upplevelse.

Så står det i den fantastiska boken ”Vid havet”, skriven av Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah. Jag antar att det är det av Storbritannien mellan åren 1919 och 1961 förvaltade Tanganyikaterritoriet som avses. Tillsammans med Zanzibar blev Tanganyika Tanzania 1964, med huvudstaden Dar es Salaam.

I boken görs det (långt in i boken) en utflykt till Bukoba, med färja över Victoriasjön (tack för rättelsen Lisbeth😊) – från Entebbe. En av bokens huvudpersoner hade en studentkompis som var från Bukoba. Hans familj hade en bilfirma och eftersom britterna hade makten handlade det om bilar av märkena Austin och Morris!

Och just Bukoba är en plats som ligger vår församling varmt om hjärtat, och där en av våra vänner har ett stort engagemang:

https://bukobahjalpen.se

https://www.svenskakyrkan.se/sunnersberg/bukobahjalpen

https://www.facebook.com/reel/1306166867099925?fs=e&fs=e

Igår hämtade vi barnbarnet Majlis på fritids. Hon hade en broschyr om bra mat i skolåldern liggande i sin ryggsäck. Innehållet förargade henne. Och inte undra på det!!

Flickorna skall tydligen tillåtas äta två kex mindre än pojkarna i veckan, flickor får äta en chipspåse – pojkarna två, och flickorna får 50 gram mindre lösgodis i veckan än pojkarna. Helt klart upprörande!!

När vi hade ätit pannkakorna tog vi en chokladbit. Men efter en stund ville Majlis ha en till. Vilket hon såklart fick. Farfar har nämligen stor respekt för feminister. Och skall sanningen fram är han själv feminist (även om han själv bara fick en ynka liten chokladbit)!