Författare: bengan

Men absolut inte SMHI:s Radar med blixt. Tjänsten är ur funktion sedan i fredags men en lösning är i sikte:

Förintelsen står utanför alla moraliska gränser. Dess bödlar kan inte jämföras med andra förövare i historien.

Människans barbari är utan slut. Vi lär oss föga av det förflutna, det är en tragedi. Enligt en enkät från slutet av 2023 ansåg 15 procent av italienarna att Förintelsen inte ägt rum. Det är lätt att tänka: Efter oss glömskan.

Boualem Sansal, algerisk författare som valt att bo kvar i diktaturen, har nyligen publicerat romanen ”Vivre”. Han säger i en intervju att Hamas inte skulle tveka att gasa hela Israels befolkning, ifall de kunde. Alltsedan stormuftin av Jerusalem samrådde med Hitler 1941 om att utplåna judarna är nazismens påverkan stark i Mellanöstern.

Hamas är en misogyn, homofobisk terrorrörelse, en katastrof för invånarna i Gaza. ”Israel är ett land som inte har någon plats på vår jord. Vi bör utplåna det landet och avsluta med det. Vi skäms inte för att säga det: med våld.” Ghazi Hamad från Hamas politbyrå 24.10.23 i libanesisk tv.

Förintelsen står utanför alla moraliska gränser och måste ”dras ned” till en nivå där den kan tala på ett språk vi orkar höra. Vilket betyder en oundviklig förfalskning. De överlevande har inte upplevt verklig befrielse, de förblir besatta av minnen som överväldigar, minnen av en värld där all moral utplånats och bara slumpen medgav fortsatt liv.

För nazismen var juden smuts och avfall. Mietek Grocher i ”Jag överlevde!” beskrev hur SS-mannen ansvarig för latringruppen i lägret Majdanek var morgon dränkte några fångar med huvudet ner i skiten. ”Eller så beordrade han en fånge att lägga sig på rygg på latrinbrädan. Han placerade sin stövel på fångens hals, tände en cigarett och njöt av den medan han sakta kvävde fången till döds”.

Han var en av dem som sökte maktens sötma i sin förmåga att förvandla vilken jude som helst till exkrement, skriver Ludvig Igra, en framstående psykoanalytiker, i en essä.

Kvinnor och flickor mördades i hundratusentals. Judiska kvinnor torterades på fantasifulla sätt. Att klä av dem inför deras avrättning var rutin, de tvingades springa mellan flinande soldater. Gamla, sjuka och småbarn slets fram för att mördas. Timmar gick åt för att hitta en liten flicka som gömde sig på ett höloft. SS kastade henne på de höjda bajonetterna nedanför.

Många har vittnat om de skrattande bödlarna.

Men tro för all del inte att bloggaren på något sätt accepterar staten Israel (under Likuds och Benjamin Netanyahus ledning) exempellösa övervåld mot Gazas befolkning.

Israel beter sig barbariskt, liksom Hamas och Hizbollah.

Men glöm, eller förneka för allt i världen inte vad historiens största barbarer gjorde med sina offer.

Vänstern och brunhögern är bra på att skrika slagord, men sympatisörerna ”glömmer” att rannsaka den egna rörelsens allt annat än smickrande historia.

Denna Mors dag inleddes med Farmors dunderhonung i föreningens samlingslokal.

På Klostret blev det goda mackor, plus soda från bygden – med hela 50% KRAV-odlade jordgubbar.

Att man trivs på Klostret är lätt att förstå . För där kan man få höra två gamla änkemän sitta och prata om sommargyllingen!!

Och var skall man värna den biologiska mångfalden, om inte i Blombergs stationssamhälle.

Bagare Linus bullpåse fick hänga med till Hasslösa😊🌸

Våra söner och min morbror Nils inspekterar en havreåker. I bakgrunden skymtar barndomens hage, den hage där påskeldar tändes – med fotogen.

Jag byggde en hydda där i hagen. För att öka trivseln la jag dit några trasmattor som hade legat hoprullade i Brygghuset. Men mormor var inte riktigt med på noterna. Mattornas rätta hemvist var nämligen i boningshuset, inte i en rucklig hydda i en hage.

Nu för tiden har folk mobilen i bakfickan. På den tiden var det tidningen. Och i Sätuna handlade det oftast om SklT/Va Skaraborgs läns tidning – Västergötlands annonsblad).

Inspektörerna torde ha utfört sitt uppdrag i början av 90-talet. Och gröten är sedan långeliga tider uppäten. Givetvis med en rejäl klick äpplamos!

”Homo” betyder människa och ”nubilus” typ molnig eller dimhöljd. Kanske ska man se titeln som en hint om konstnärernas strävan att se igenom den dimma som omhöljer de stora mänskliga frågorna, att låta oss ana något de anat. Blicken vänds både bakåt, uppåt och inåt.

Homo Nubilus – Africa Coll och Nisse Holmström i Lidköpings konsthall

Torson i mitten (ngt till vänster) kallas faktiskt Bengt.

Africa Colls verk är vackra, men inte billiga.

https://www.africacoll.com

Idag byggde Majlis (med visst bistånd av farfar) en hydda.

Men det blev Vincent som tog den i besittning.

De kloka ord man sällan hör från vuxna får man ofta höra av barn.

Idag sa Majlis att alla som flyr krig måste man hjälpa. Den hjälpen innefattar även hundar, katter och marsvin!!

Det beror på att bloggaren är av den uppfattningen att kvinnan företräder det goda här i tillvaron. Så är han fostrad. Kvinnan ger liv, och tar absolut inte andras liv.

Att ta andras liv är som bekant något som är utmärkande för de hemska krafter som bygger sin ideologi på den fasansfulla nationalsocialismen.

Givetvis har bloggaren även svårt för män som lockas av nationalsocialismen irrläror.

Här på bloggen framförs det tankar lite hej vilt. Den som retar sig på det som skrivs kan förslagsvis istället ägna sin tid åt att läsa Samtiden, eller något annat brunt husorgan. Där finner denne säkert ett mer ”tilltalande” tankegods.

I boken ”The Soviet century” vill tyske Karl Schlögel utröna hur den sovjetiska vardagen luktade, smakade och lät. Där, i en värld av detaljstyrd nostalgi och märkliga imitationsförsök, finner han en del av förklaringen till varför unionen föll samman.

https://www.svd.se/a/jQdwbo/recension-the-soviet-centuryav-karl-schlogel

Hämtat ur Understreckaren:

Karl Schlögel gräver sig likt en arkeolog ner i den sovjetiska civilisationens kökkenmödding, och där i avlagringarna av en förlorad värld blottlägger han hur vardagen i det Sovjetunionen som inte längre finns luktade, lät och till och med smakade. Han skildrar hur det var att köa till allt, mat, bostäder, kläder och de små nyheterna om fängslade anhöriga, men här skildras också livet i de kommunala bostäderna, där endast ett tunt skynke eller en tunn vägg skilde granne från granne, där ljuden från den gemensamma toaletten vittnade om grannens intimaste tillstånd, eller om konsten att leta reda på någons telefonnummer i ett land utan telefonkatalog.

1936 reser folkkommissarie Anatolij Mikoyan till USA för att studera effektiviteten i den kapitalistiska livsmedelsindustrin. När han kommer hem igångsätts en omfattande masstillverkning av hamburgare, glass, korv, ketchup, tomatjuice med flera produkter. Det bästa från väst ska bli vardag för Sovjetmedborgaren.

1939 utgav Ministeriet för livsmedel Boken om god och sund mat. ”Boken” – som den kort och gott kom att kallas – utkom under hela Sovjettiden i en rad upplagor. Den är full av inbjudande färgbilder på förmodat välsmakande maträtter, och försedd med en rad näringsråd, regler för bordsskick (inte stoppa kniven i munnen, sitta rakt på stolen) och tips om servering och dukning.

Denna Stalins kokbok kan närmast liknas vid våra egna Hagdahls eller Prinsessornas kokbok.

Att med Karl Schlögel stifta bekantskap med Boken om god och sund mat är att påminnas om den tudelade verklighet under vilken människor i Sovjetunionen levde. Medan köande efter varor var den vanligaste vardagliga sysselsättningen blev det överflöd som präglar matbilderna i ”Boken” närmast surrealistiskt.

Resan med X2000 upp till Nässjö hade vi betalt med intjänade poäng. Och på Reginatåget till Skaraborg funkade inte kortläsaren.

Vi reste således från Skåne ända till Högfalan utan att betala en enda krona. Och väl hemma fick vi ett mail om att det hade varit för varmt i vår vagn på X2000, något som vi knappt märkte.
Vi skall få tillbaka hälften av det vi lagt ut (i vårt fall poäng).

Snacka om att ha flax😎