Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Det har varit rätt dystra nyheter från Ukraina de senaste månaderna. Den fascistiske diktatorn Putins vidriga mördarband har haft vissa framgångar.
För att bli på bättre humör har jag därför återupptagit läsandet av *möparen och Ukrainavännen Lars Wilderängs blogg.
*https://sv.wikipedia.org/wiki/Militärt_överintresserad_person
”Till det yttre är ”Pestnätter” en berättelse om hur pesten år 1901 kommer till den idylliska osmanska ön Minger och hur epidemin förlöser en mingeriansk nationalism. Smittskyddsläkaren Nuri och hans fru Pakize, dotter till den avsatte sultanen Murad V, sätts iland där för att bidra i kampen mot smittan. Det blir en kollision mellan läkarvetenskap och religiöst betingat motstånd mot dess metoder: karantän, förbud mot folksamlingar (i moskéer och kyrkor) och påbudet att hälla kalk över döda kroppar i stället för att tvätta dem enligt islams regler.”
https://www.svd.se/a/0QPG4G/recension-orhan-pamuks-pestnatter-en-fangslande-latsasvarld
Pamuk har hotats av rättsliga påföljder, då han anklagats för att med sin skildring av Mingers nationalhjälte, major Kâmil, ha skymfat Kemal Atatürk, den turkiska republikens grundare.
Jag som höll på Dotter och Cazzi Opeia – och så går Piff och Puff från Norge och vinner🤨
Melodifestivalen har blivit rena rama Kalle Anka!!
Detta enligt lördagens understreckare ”Hjulets tidevarv bara en historisk parentes?”
https://www.svd.se/a/8Jrll1/hjulets-tidevarv-bara-en-historisk-parentes
Är peak bil passerad? Tom Standage brittisk författare och journalist på The Economist menar det i en ny bok med titeln ”A brief history of motion: From the wheel, to the car, to what comes next” (Bloomsbury Publishing).
Han anför en mängd argument och statistik – unga är allt mindre benägna att ta körkort och bilförsäljningen minskar. Den peakade år 2017. Pandemin slog sedan hårt mot bilförsäljningen, och pandemier och epidemier brukar påskynda pågående trender. I Kina, som drivit på den globala bilförsäljningen under början av 2000-talet, har bilen inte riktigt slagit igenom på samma sätt som i västvärlden.
Framtiden stavas inte fler bilar – utan flexibla fortskaffningsmedel: Uber, hyrbilar, el-cyklar, kollektivtrafik och appar som hjälper oss att navigera inom dessa system.
Bilens arvtagare är enligt Standage den smarta mobilen. Tidigare användes bilen framför allt till shopping, för att ta sig till jobbet, för dejter och socialt liv. I dag har vi näthandel, digitalt distansarbete, Tinder och sociala medier. Bilen är på väg att bli överflödig i många områden, däri har han helt klart en poäng.
Livet i Gaza var hemskt redan före kriget. ”Där råder hat och våld mot allt som inte är Hamas”, säger Hamza Howidy till SvD. Efter att ha torterats lämnade han landremsan i augusti. Nu hoppas han på fred – utan Hamas.
Vi vill leva!” Så löd slagordet för fem år sedan när unga Gazabor gick ut på gatorna för att demonstrera mot Hamas styre och de ständigt försämrade levnadsförhållandena.
En av dem som protesterade var den då 21-årige studenten Hamza Howidy.
Han kunde inte acceptera hur Hamas förtryckte folket och hur deras medlemmar blev rikare och rikare medan alla andra blev fattigare. Folk protesterade fredligt och krävde bättre levnadsvillkor, berättar han för SvD (allt i detta blogginlägg är hämtat från artikeln i fredagens SvD).
https://www.svd.se/a/EQ3mol/hamza-howidy-lamnade-gazaremsan-efter-hamas-tortyr-tror-pa-fred
De fredliga protesterna möttes av brutalt våld från Hamas säkerhetsapparat. Hundratals ungdomar misshandlades och greps. Journalister som bevakade protesterna fick sin utrustning beslagtagen eller så greps de också.
Hamza Howidy tillhörde dem som fängslades. De utsatte honom för all slags tortyr och grymhet i tre veckor innan han till slut släpptes mot borgen.
Han var inte ensam. Enligt rapporter från Amnesty International och Human Rights Watch greps över tusen personer och många torterades. Flera polisanmälde detta, men det ledde inte till något eftersom både polisen och förövarna kontrolleras av Hamas.
Det palestinska centret för mänskliga rättigheter tog upp ett fall där tortyren ledde till att en fånge dog. Då attackerades det av Hamas. Vem som helst kan gripas, misshandlas och till och med dödas, utan följder. Mänskliga rättigheter i Gaza är en fantasi.
Många av Hamza Howidys vänner valde att lämna Gaza, men själv stannade han kvar, trots att livet under den terrorklassade organisationens styre var hemskt.
Hamas vann parlamentsvalet 2006. Folk var missnöjda med den korrupta Palestinska myndigheten, som kontrolleras av det sekulära Fatah-partiet.
Maktskiftet ledde dock inte till några märkbara förbättringar och snart byttes imamerna ut i den moské som Hamza Howidy brukade besöka.
Hamas förvandlade deras plats för tillbedjan till en skräckfabrik där imamerna krävde utplåning av de andra palestinska rörelserna, av judarna och alla som är emot Hamas.
Året efter valet genomfördes också en våldsam utrensning av Fatah-medlemmar, där hundratals dödades. Hamza Howidy såg hur deras kroppar släpades i smutsen efter motorcyklar, körda av Hamas-män.
Därefter spred sig organisationens kontroll ”som en cancer” från moskéer, skolor och universitet till företag samt internationella organisationer.
De kontrollerar alla offentliga jobb, alla medier och med sitt inflytande inom icke-statliga organisationer bestämmer de över vem som ska få humanitärt bistånd och som inte ska få det. Du kan inte röra dig fritt i Gaza utan att passera deras vägspärrar och du kan gripas och få dina tillgångar konfiskerade när som helst.
Detta skrämmer folk till tystnad och hjälper Hamas att behålla greppet om makten. Trots det bröt det i somras ut nya protester under slagordet ”Vi vill leva” i Gaza. Även denna gång deltog Hamza Howidy, och återigen greps han och torterades.
Efter att ha blivit fri valde han att lämna Gaza i augusti. Två månader senare genomförde Hamas sin terrorattack mot Israel, som startade det nuvarande kriget.
Nu bor han i ett europeiskt land och följer kriget på avstånd. Han lider med de civila palestinier som varken tillhör eller sympatiserar med Hamas, men dödas ändå.
Hamza Howidy ser Hamas som huvudansvarigt för det som nu sker och menar att Israel har rätt att försvara sig och befria de civila israeler som tagits som gisslan. Samtidigt framhåller han att de civila i Gaza inte ska straffas för Hamas grymheter.
Före kriget visade opinionsundersökningar att en överväldigande majoritet av Gazaborna ville se en fredlig lösning på konflikten med Israel. Stödet för Hamas styre låg bara på 27 procent. Hamza Howidy tror dock att stödet för dess väpnade gren var högre, eftersom många trodde att den skulle skydda dem från israeliska angrepp.
Den föreställningen har nu slagits i spillror eftersom Hamas under kriget valt att gömma sig i tunnlarna under jord medan vanligt folk lämnats skyddslösa. Något som lett till att sociala medier fyllts med allt fler klipp på protester mot Hamas under de senaste veckorna.
Hamas förlorar sitt stöd för att de använder civila som mänskliga sköldar och stjäl humanitärt bistånd. Hamza är osäker på om israelerna kan krossa Hamas, men om de inte lyckas så kommer Gazaborna att göra det.
Samtidigt har också hatet mot Israel nått nya rekordnivåer till följd av det oerhörda lidande som drabbat Gazaborna med tiotusentals civila dödsoffer och hungersnöd.
Hamza Howidy hoppas ändå att det bottenlösa mörker som kriget medfört ska kunna leda till förändring.
Han kan inte se någon annan lösning på detta än fred och samexistens. Det blir inte lätt, efter de stora förlusterna på båda sidor, men vi måste se till att allt detta inte händer igen.
På frågan vad han skulle säga till dem i Västvärlden som i sitt stöd för palestinierna även stödjer Hamas svarar han:
– Jag skulle be Västvärlden att öppna sina ögon för hur Hamas utnyttjar Gazas civila som mänskliga sköldar. De representerar inte oss i Gaza och det kommer aldrig att finnas en bättre framtid för dess invånare under deras styre.
Larmen duggar tätt om patienter som läggs in på redan upptagna enkelrum, på fel avdelning eller på stängda avdelningar som saknar egen personal. Svensk sjukvård har aldrig haft så många överbeläggningar som nu.
https://www.svd.se/a/xgG7yB/svensk-sjukvard-har-aldrig-haft-sa-manga-overbelaggningar-som-nu
Bland läkarna ökar stödet rejält för att låta staten ta över huvudansvaret för styrningen av vården. Detta enligt Läkarförbundets panel med över 5 000 läkare och studenter. 81 procent av läkarna tror att förutsättningarna för en god och jämlik vård blir mycket eller lite bättre än idag.
Enligt Läkarförbundets senaste arbetsmiljöundersökning säger var femte läkare att de överväger att byta yrke. Bland distriktsläkarna är det var fjärde. Dessutom uppger sex av tio läkare att de vill byta arbetsplats eller gå ner i tid.
Den här serien hade premiär för två år sedan.
Av någon för mig oklar anledning har vi fått möjlighet att ta del av serien (Discovery heter kanalen). Och det är på Annes starka inrådan jag har gått med på att titta (jag läser hellre den tjocka boken om DDR).
Jag lider när jag tittar. Det är för mig en näst intill outhärdlig upplevelse. Anne kontrar med att det inte är på riktigt, att det bara handlar om skådespeleri.
Inte ens det faktum att vi inte ens bor i villa kan få mig att tro att allt det hemska som händer i serien inte är på riktigt.
Rysslandskorrespondenten och Time-journalisten Simon Shusters strålande bok ”Spelaren. Volodymyr Zelenskyj och kriget i Ukraina” är en nödvändig pusselbit både för att genomskåda inte bara Rysslands utan även Ukrainas krigspropaganda.
Boken är långt från de hjälteskildringar som vi vant oss vid i Sverige. Det blir i stället en välbehövlig kalldusch. Shuster ser presidenten och hans medhjälpare för vilka de är, och duckar inte för att visa det. Kvar blir inga änglar. Däremot människor av kött och blod, som följer en politisk logik i en ung, ofärdig demokrati. Det hela skildras i krassa, oromantiska ordalag där sanningen går först.
Inte minst i slutet av boken anar man författarens oro för en groende maktfullkomlighet hos presidenten. Zelenskyj bekymrar sig över överbefälhavaren Valerij Zaluzjnyjs stora popularitet hos befolkningen och börjar sakta men säkert förbereda sig för att peta honom – något som strax efter bokens publicering också hände.
Varför är då detta så viktigt läsning? Jo, för att kriget en gång kommer att ta slut, antingen genom ett fredsavtal eller, hellre, genom att Ryssland nöts ner av ett outtröttligt och enat väst. Oavsett kommer Ukraina därefter vara på god väg att ansluta sig både till EU och Nato.
Att då blåögt förvänta sig en fullfjädrad demokrati och en president med enbart hedervärda impulser vore naivt. Det betyder självklart inte att vi i den civiliserade världen ger upp om Ukraina!!
Boken recenseras i SvD Kultur. Det ovan skrivna är hämtat därifrån.
https://www.svd.se/a/2BLy3r/recension-spelaren-av-simon-shuster
Stina Oscarson på SvD Kultur:
Fråga: Hur ska man i lugn och ro kunna leva vidare med vetskapen om allt dödande i Gaza?
Svar: Att i denna tid leva vidare i lugn och ro vore att visa förakt mot det mänskliga. Att förneka att vi fötts med den kravfyllda gåva ett samvete är. Eller sam-vett, som Sara Lidman sa. Det är egentligen ett bättre ord. Bjuder liksom mera in till handling än samvete, vars tyngd nästan kan verka förlamade.
Stina Oscarson vaknar varje morgon med de sista raderna ur en av Brechts dikter ringande i huvudet:
Man kommer inte säga tiderna var mörka
utan varför teg våra poeter?
FN-medarbetaren Sture Linnér berättade för Stina om ett av de sista möten han hade med Dag Hammarskjöld. Det var mitt under Kongokrisen och Linnér hade kommit hem till generalsekreterarens våning på Manhattan för att äta middag. Han hängde av sig rocken i hallen. På grammofonen spelade Bach. De åt under tystnad. Och fem timmar senare, när han tog på sig rocken igen och ingen ännu sagt ett ord säger Hammarskjöld: ”Tack för ett mycket bra samtal.”
”Ju trognare du lyssnar inåt, desto bättre skall du höra vad som ljuder omkring dig”, skriver Hammarskjöld i ”Vägmärken”.
(Hammarsköljd var som bekant både diplomat och poet…)
Men frågan är om tiden finns. För samtidigt är krisen akut. Och kräver omedelbart agerande.
”Att hellre skicka hjälp med fan själv” (som det formulerades i SvD:s ledarpodd apropå debatten om UNRWA) än att låta hjälpen riskera fördröjning.
Världen behöver hjälporganisationernas volontärer såväl som staternas pengar. Världen behöver aktivisterna och tänkarna. Idealisterna och pessimisterna. Och alla oss som famlande brottas med känslan av maktlöshet.
Allt utom likgiltighet.
Bengt Rahms blogg 